Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
TÖRNROSA från 1959 brukar inte anses vara en av Disneys största klassiker. Själv såg jag den nog aldrig som barn, det dröjde tills den kom på DVD – och då var jag vuxen. Det enda jag minns av filmen är att DVD:n innehöll ett reportage om restaureringen och flera gånger påpekades det att TÖRNROSA var den första Disneyfilmen i CinemaScope – men på grund av ett misstag hade den släppts i fullscreen på DVD.
Den franska 1600-talssagan om Törnrosa har jag väl lite halvkoll på, den dök upp i en del bilderböcker under min uppväxt – men när nu Disney gör en ny spelfilm om den sovande skönheten, tar man ett lite nytt grepp på sagan. Oscarsbelönade effektmakaren Robert Stromberg (PANS LABYRINT) gör sin regidebut med MALEFICENT och estetiskt sett utgår han från Disneys tidigare animerade film.
|
|
|
Den onda fen 1959. |
Maleficent är en glad och behornad liten älvflicka som bor i en idyllisk skog och som gillar att leka med diverse magiska varelser. En dag dyker den föräldralöse pojken Stefan upp i skogen och blir kompis med älvan. De två fortsätter att träffas och blir med tiden förälskade. Dock vill Stefan inget hellre än att komma upp sig och bo i det flotta slottet i närheten.
Stefan växer upp och spelas då av Sharlto Copley – och jobbar på slottet. Den gamle kungen är döende – och denne hatar Maleficent. Stefan beger sig in i skogen för att leta upp Maleficent, som nu vuxit upp till Angelina Jolie, och förråda henne. Han stjäler hennes vingar – bokstavligt talat – och när kungen dör, blir Stefan ny, maktgalen och ondskefull kung.
Den svikna Maleficent blir ond även hon – åtminstone till ytan – och uttalar en besvärjelse över Stefans lilla dotter Aurora. När hon fyller sexton kommer hon att sticka sig på en spinnrock, falla i sömn och sova tills hon väcks av den äkta kärlekens kyss. Detta kommer aldrig att hända, eftersom Maleficent hävdar att äkta kärlek inte existerar.
Jag har ett helsike att skriva ”Maleficent” i den här texten. Jag har ett helsike att komma ihåg filmens titel. Jag skriver hela tiden ”Malevolent”, som betyder illvillig och som namnet Maleficent säkert är byggt av. I Sverige hette figuren förr bara Den onda fen. Och Angelina Jolie briljerar i rollen. Sällan har väl en ond fe, en häxa, varit … sexigare. Jolies redan ganska extrema anletsdrag har byggts på med spetsiga kindknotor, och hon glider omkring i skogen som något slags fetishdrottning. Hennes svarta outfit går inte av för hackor. Och hon går in för rollen med liv och lust, hon tjoar dramatiskt sina repliker och det lyser ur ögonen – och hon äger den här filmen.
… Och jag måste erkänna att jag oväntat blev riktigt förtjust i Strombergs film. Det vilar något vemodigt och vackert över denna bitterljuva romantiska historia, scenerierna är tjusiga, effekterna med några få unfdantag strålande, och dess klippning och rytm är återhållen och väldigt tilltalande. Inget hetsande, inga hysteriskt snabba klipp, det här är sansat. Ofta går mina tankar till amerikansk 30-talsfilm – och färgskalan, som dämpas tack vare 3D-glasögonen, känns som tidigt TechniColor även den. En scen i vilket det förekommer en sal fullproppad med spinnrockar är jättebra.
Det är en förhållandevis enkel historia som berättas, vi har ju dessutom hört den förut, men nu sker det med Den onda fen som tragisk huvudperson, och en handfull roliga twister har lagts till. Den sextonåriga Aurora spelas av Elle Fanning och han är kanske lite väl käck och irriterande. Den femåriga Aurora görs av Vivienne Jolie-Pitt – Angelina Jolie har förklarat dotterns medverkan med att alla andra småbarn var rädda för Maleficent.
Imelda Staunton spelar en av tre pixies som gömmer Aurora i skogen för att förhindra förbannelsen för att slå in. Det är väl meningen att dessa tre små varelser ska vara skojiga, men de är inte sååå kul. Men som sagt: jag blev överraskad av MALEFICENT. Det är ett vackert och underhållande fantasyäventyr, betydligt bättre än Hobbitfilmerna – till exempel slipper vi hobbitar. Betyget nedan är kanske lite väl snällt, men vaffan – det är sommar.
… Och Angelina Jolie är den läckraste onda fe jag sett. Den med smör på. Uj uj!
(Biopremiär 28/5)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js
TOPPRAFFEL! 