När jag igår eftermiddag vandrade in till centrum längs Lundavägen, noterade jag en polishelikopter som hängde i luften ovanför mig. Jaha. Det är väl fotboll på gång, tänkte jag. det är ju så nuförtiden: när det vankas fotboll rycker Malmös alla polishelikoptrar, stridsvagnar och kravallstyrkor ut.
Ett par kvarter senare stoppades jag av en kinesisk familj; de skulle spendera tre dagar i Malmö och letade efter F1-hotellet. Jag visade vägen och den söta dottern, som verkade vara den ende som pratade engelska, undrade varför det hängde en polishelikopter över oss. ”Det är väl fotboll,” svarade jag.
Vi kom fram till hotellet och jag önskade de leende kineserna en trevlig vistelse, och så fortsatte jag mot Värnhemstorget.
Där möttes jag av en farlig massa poliser. Hjälmar! Hästar! Skumsläckare! Piketbilar! Vad är på gång?
Det visade sig att det var Sverigedemokratisk ungdom, iklädda blågula kläder, som försökte hålla torgmöte, medan en klunga demonstranter försökte överrösta de ungdomliga politikerna.
Det såg väldigt roligt ut.
Antalet närvarande var väldigt lågt – jag gissar att de flesta begett sig in till centrum och Malmöfestivalen. Bland åhörarna kringdet avspärrade området stod ett par dussin protesterande och skanderade ”Nassesvin! Nassesvin!”, och en handfull övriga som applåderade. Antalet poliser var nog större än Sverigedemokrater och protestanter tillsammans.
Killen som talade hade väldigt festlig dialekt och efter att ha anhandlat ämnet Bostäder, försökte han bemöta aktivisterna med att undra om de kanske blev mobbade i skolan eller hade en taskig uppväxt, och därför var tvungna att sabba för andra. Resultatet blev förstås direkt komiskt.
Jag gick därifrån och läste senare att två pers, en aktivist och en Sverigedemokrat, hade anhållits.
Jag nådde fram till Gustav Adolfs torg, och vad fick jag se där, om inte en grupp pensionärer som dansade squaredance till ”Itsy Bitsy Teeny Weeny Yellow Polka Dot Bikini”. Och efter att ha köat några minuter kom jag fram till Arlas stånd. De bjöd på nybakade kanelbullar och kall mjölk. Bullarna var små och fula, men smakade helt okej. Och så konstaterade jag att jag nog inte druckit mjölk på åtskilliga år. Det var mellanmjölk det bjöds på. Jag ag ryggade tillbaka en aning när jag tog en klunk. Jag hade faktiskt glömt hur det smakar. Mjölk häller jag liksom bara i såser. Eller i kaffet, om det vankas äckligt kaffe som inte går att dricka svart.
TOPPRAFFEL! 