DVD: Horsemen of the Apocalypse

En gång för tio år sedan eller så, behövde jag ha tag på Jonas Åkerlund och ringde upp honom. Han var upptagen när jag ringde och han frågade om han fick återkomma. Vi kom överens om ett datum och klockslag – och han ringde exakt på utsatt tid! Det hade jag inte väntat mig, det händer i princip aldrig. Väldigt trevlig var han också.

Jag såg aldrig Åkerlunds första långfilm; SPUN, men den lär vara jävligt dålig. Det kan jag mycket väl tänka mig att den är – jag har aldrig gillat skruvade dramakomedier om knarkare. Jag drar gränsen vid HEAD WITH THE MONKEES, i vilken Mickey Dolenz och de andra bland annat agerar mjäll.

Den här andra filmen heter i original HORSEMEN, men tydligen tyckte man att en förlängd titel passar bättre på vår marknad. Michael Bay har producerat den här biofilmen, men i Sverige gick den direkt på DVD. Och det kan jag förstå. En tysk bekant såg den på en festival förra året och skrev i ett mail att jag måste ursäkta, men min landsman har gjort en riktigt usel film.

Dennis Quaid innehar huvudrollen i HORSEMEN. Han är polis och änkling, och lever med två söner; en liten sjuåring och en i övre tonåren. Pojkarna tycker att farsan försummar dem. Det är vinter och snöslask, och bisarra mord äger rum runt om i storstaden. Folk hittas upphängda i krokar, fastgjorda i specialtillverkade ställningar. ”Suspension” kallas det här. Pionjärer på fältet var Richard Harris i A MAN CALLED HORSE och den blonda bruden i CANNIBAL FEROX.

Efter att några lik hittats, dyker plötsligt lilla söta Ziyi Zhang upp och beter sig först som en liten flicka, innan hon anger sig själv. Hon sitter i ett förhörsrum och hävdar att hon är döden.

Quaid kommer fram till att morden är inspirerade av Apokalypsens fyra ryttare och att mördaren kommer att slå till två gånger till. Det kan inte vara Zhang. Eller kan det?

Filmen är ett försök att rida på SAW- och tortyrporrvågen – samtidigt som man försöker göra ett slags intellektuell thriller. Filmen påminner nog snarare om SE7EN än om SAW – eller möjligtvis om den där misslyckade tortyrporrfilmen WAZ med Stellan Skarsgård, som av någon anledning fick biopremiär häromåret.

Åkerlunds verk ser bra ut, fattas bara. Och Dennis Quaid gillar vi ju, liksom Ziyi Zhang. Det förekommer fler bekanta, pålitliga ansikten, och Peter Stormare har en mycket liten roll. Fast den karln verkar ju göra allt för pengar. Jag gillade att Quaids polis har en mustaschprydd kollega som heter Stingray. 

Men filmen är fullkomligt befriad från spänning. Det finns inte en antydan till spänning här. Inte ens den billiga variant som uppstår i väntan på nästa (eventuella) äckelscen. Dialogen är bitvis under all kritik; första samtalet mellan Quaid och Zhang känns riktigt taffligt.

Vidare känns handlingen alldeles för långsökt. Visst, jag gissade inte vem som var mördaren. Rättare sagt, medan jag såg filmen fick jag en idé till en rysare i vilken en viss person skulle vara mördaren – men så visade det sig att HORSEMEN slutade precis så. Bummer! Men om vi säger så här – mördaren genomför saker som borde vara ytterst svåra att verkställa, ännu mer så för en ensam person. Och som sagt: det är krystat långsökt för att få till en unik historia.

Men om Jonas Åkerlund en dag gör en långfilmsversion av sin video till Lady Gagas ”Telephone”, då lär vi få något att diskutera i fikarum och församlingshem. Eller på valfritt annat ställe.