Bio: De Gaulle: Motståndets pris

Foton copyright (c) Noble Entertainment

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!

Charles de Gaulle är mer än en flygplats. De Gaulle är även en film. Ja, det är även namnet på den general flygplatsen döpts efter.

Innan pressvisningen såg jag några kommentarer om den här filmen, vilken regisserats av Antonin Baudry och premiärvisades i Cannes utom tävlan. Den kallades episk, mästerlig, en film av ett slag som inte görs längre. Således hade jag en del förväntningar på den här filmbiografin.

… Och jag blev därför förvånad när det här visade sig vara en rätt dålig film.

Simon Abkarian spelar general Charles de Gaulle, när filmen börjar är det 1940 och andra världskriget pågår för fullt. Abkarians gestaltning av de Gaulle är närmast parodisk; en karikatyr. Han rör sig som en kasperdocka och är överdrivet heroisk – och dumdristig? – i strid. Han står upprätt och reagerar knappt när kulor svischar förbi honom eller när stridsvagnar exploderar några få meter bort.

De Gaulle har ständiga möten med Winston Churchill (Simon Russell Beale). Churchill pratar helst franska med de Gaulle, vilket han gjorde även i verkligheten; Churchill pratade en entusiastisk, men usel, franska. Även flera av Churchills närmaste män kan tala franska i den här filmen, vilket känns osannolikt. Campbell Scott spelar Franklin D Roosevelt och han kan ingen franska alls.

Emellanåt förflyttas fokus till den unge motståndsmannen Fernand Bonnier de La Chapelle (Florian Lesieur), som också funnits i verkligheten. Han delar ut flygblad och organiserar möten i det ockuperade Paris, och blir förälskad i den tjusiga judinnan Livia (Anamaria Vartolomei). Parallellhandlingen om Fernand och Olivia är mycket mer intressant än historien om de Gaulle och hans bedrifter.

Under den tredje akten får vi en tredje parallellhandling. Denna handlar om franska soldater i den afrikanska öknen, de försöker fly tyskarna och ta sig till engelsmännen. Det här känns som en liten actionfilm som klippts in i filmen. De medverkande i dessa ökenscener presenteras knappt. Även dessa scener är bättre än huvudspåret om de Gaulle.

DE GAULLE: MOTSTÅNDETS PRIS varar två timmar och 40 minuter och det blir rätt segt. Filmen är väldigt påkostad, men illa strukturerad. Filmen är överallt, som de säger i USA och England. Det är en stökig film. Flera krigsscener är maffiga att titta på, det är stridsvagnar och Stuka-plan och grejor, men filmen som helhet är märkligt platt och oengagerande. Filmen försöker bita av ett för stort stycke av De Gaulles liv. Det blir ofokuserat. Filmen hoppar hit och dit, fram och tillbaka – men det finns inget som helst driv i berättandet. Det är träigt och ryckigt.

Mathieu Kassovitz från AMÉLIE FRÅN MONTMARTRE har en mindre roll som amiral François Darlan.

Sist i filmen ligger en trailer för del 2, DE GAULLE: FRIHETENS RÖST, som har premiär senare i höst.

Nej – den här filmen gick alltså inte hem hos mig. Krigshistorikerna bland mina läsare uppskattar den kanske mer än jag, trots att en hel del ändrats för att fungera bättre filmiskt.

För övrigt konstaterar jag att jag för fem år sedan recenserade en helt annan film om de Gaulle; den hette bara DE GAULLE. Den utspelade sig också 1940. Den filmen hade jag helt förträngt.