Streaming: Whistle

Den kanadensisk-irländska WHISTLE gick upp på bio i Sverige i början av april och pressvisades när jag var bortrest över påsken, så det blev inte av att jag recenserade den. Nåja, nu går det att hyra filmen och jag har sett den.

Det här är engelsmannen Corin Hardys tredje långfilm efter THE HALLOW och THE NUN. Jag trodde att det här skulle vara ännu en tam tonårsskräckfilm från Blumhouse, med låg PG-13-åldersgräns, inga svordomar och små mängder blod. Det här visade sig dock vara en film från IFC, ett bolag som ligger bakom filmer som IN A VIOLENT NATURE, LATE NIGHT WITH THE DEVIL, ODDITY och den nya FACES OF DEATH. I princip är det här en typisk Blumhousefilm, fast med en massa grovt språk och splatter.

Dafne Keen spelar Chrysanthemum Willet, en ung tjej som haft drogproblem och vars far har dött, och som nu ska börja på en ny skola med elever i 25-årsåldern. Hon bor tillsammans med en halvflummig kille som heter Rel (Sky Yang) och hon börjar omedelbart att bråka med några andra elever när hon ska öppna skåpet hon tilldelats. Chrys, som hon kallas, knäar den tuffe Dean (Jhaleil Swaby) i skrevet och läraren Craven (Nick Frost) ger hela gänget kvarsittning. Chrys är lesbisk och hinner även bli kär i den rara Ellie (Sophie Nélisse).

I sitt skåp hittar Chrys en liten skalle, en pryl som tillhört aztekindianerna — en dödspipa. Vi har i en prolog sett hur skåpets tidigare ägare brann upp i en dusch. Under kvarsittningen undersöker Craven skallen och kommer fram till vad det är. När eleverna gått hem upptäcker han även att den är värd en förmögenhet. Han gör dock misstaget att blåsa i pipan.

Nästa dag hittas Craven död. Det är en invecklad story det här. Drabbas man av pipans förbannelse dödas man av en varelse som dyker upp — men man dör så som det en gång är bestämt att man ska dö. Killen som brann upp i prologen skulle dö i en eldsvåda när han var 40, således var likets kropp 40 gammalt. Craven skulle dö i lungcancer tio år senare, så det var så han dog. Jag vet inte om jag fick ihop logiken, men det spelar inte så stor roll. Övernaturliga krafter är lösa och det gäller att hitta på ett sätt att överleva.

Här finns även en ond ungdomspräst (Percy Hynes White) som har en cigarrett i mungipan och säljer droger. Jag vet inte riktigt vad han har för funktion mer än att göra filmen längre. Nå, han får förstås sina fiskar varma vad det lider.

WHISTLE var lite bättre än jag förväntat mig. Den är verkligen inget speciellt, men rätt okej för vad det är — bortsett från att mycket i filmen känns långsökt och konstruerat. Det är rätt underhållande. Det är lite för mycket CGI-gore, vilket inte är så kul, men här finns några kreativa dödsscener, bland annat en kille som inne på sitt rum mosas i den bilolycka han senare skulle omkomma i. Chrys och Ellie är sympatiska.

Några rollfigurer är döpta efter skräckfilmsregissörer, vilket kändes fånigt redan i NIGHT OF THE CREEPS för 40 år sedan. Fast jag har också gjort mig skyldig till sådant i mina serier.

Eftertexterna avbryts för en bonusscen. Det spelas Iron Maiden under eftertexterna, och sist i dessa tackas Iron Maiden.