Bio: Cold Storage

Foton copyright (c) Scanbox

När det gällde skräckfilm, och genrefilm i allmänhet, var 90-talet ett mörkt årtionde, åtminstone fram tills att SCREAM hade premiär 1996. Med undantag för några få prestigeproduktioner som BRAM STOKERS DRACULA, var skräckfilm något som förpassades direkt till video, eller som producerades direkt för video.

Det var därför vi startade Fantastisk Filmfestival i Lund 1995. Vi ville se genrefilm på stor duk. För att hitta nya genrefilmer att visa åkte vi ner till Cannes. På marknaden i Cannes visades nya direkt-på-video-filmer på biografer – och så gott som alltid på 35mm. Det var ju 90-tal, så de allra flesta filmer gjordes fortfarande på riktig film. Det var kul att se de här små filmerna på bio. B-filmer hade högre budget på den tiden, filmerna såg bättre ut. Dock kändes merparten av dessa filmer som något som nog gör sig bäst på video hemma i TV-rummet. De kunde vara kul, men inget som förtjänade en biorelease.

Jag kom att tänka på dessa filmer, 90-talet B-filmer, när jag såg COLD STORAGE, en film i regi av den engelske TV-regissören Jonny Campbell och med manus av David Koepp, som skrev MISSION: IMPOSSIBLE, SPIDER-MAN och en massa andra, stora Hollywoodfilmer. COLD STORAGE, som till större delen är inspelad i Italien, känns som en direkt-på-video-film från 90-talet. En glorifierad direkt-på-video-film. Budgeten är lite större och ett par stora namn har tryckts in i rollistan.

Sommaren 1979 störtade rymdstationen Skylab. Jag minns detta – de hade sagt på radion när den skulle slå ner på jorden, jag befann mig i familjens sommarstuga och tittade på på himlen. Skulle Skylab månne trilla ner där? Tänk om den kraschade i stugan! Men Skylab störtade inte ner i vår stuga. Större delen av rymdstationen damp ner i en öken i Australien.

Om vi får tro COLD STORAGE fanns det en utomjordisk mikroorganism ombord på Skylab, ett slags farlig, dödlig svamp. Denna ondskefulla svamp får folk att bli galna, blöda och explodera, och den kunde förstås inte hålla sig till den australiska öknen.

I hopp till nutid. I en lagerlokal i USA jobbar Naomi (Georgina Campbell) och hennes snacksalige, påfrestande kollega Travis (Joe Keery). Det ser inte bättre ut än att den mordiska organismen legat gömd under lagret hur länge som helst – och nu slipper den ut. Folk blir galna, blöder och exploderar. Det finns bara en man som kan ställa allt till rätta igen: Liam Neeson! Neeson spelar bioterror-agenten Robert Quinn.

COLD STORAGE lanseras som en skräckkomedi med Liamn Neeson. Men, Neesom har inte huvudrollen, och för att vara en komedi är det här inte speciellt roligt. Joe Keery är tvärtom fruktansvärt jobbig med sitt eviga tjattrande. Jag kom att tänka på de där direkt-på-video-filmerna från 90-talet när jag såg COLD STORAGE. Budgeten är lite större och här finns några kända, större namn – men i övrigt är det här ganska minimalistiskt. De är på det där lagret större delen av filmen. Ett kammarspel med splatter. Det var detta som fick mig att tänka på 90-talets videorullar.

Av någon anledning är Vanessa Redgrave med i den här filmen. Hon medverkar bara i ett fåtal scener och dessa hade man lätt kunna klippa bort, eftersom de inte tillför något.

COLD STORAGE är i grunden en rätt typisk B-film. Jag hade dock förväntat mig mer. Jag tyckte allt att det här var märkligt visset, det var något som fattades.

(Biopremiär 672)


Upptäck mer från TOPPRAFFEL!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

En reaktion till “Bio: Cold Storage

Lämna en kommentar