Streaming: Turno Nocturno

”Turno Nocturno” betyder ”nattskift”. Det här är en mexikansk spökfilm i regi av Rigoberto Castañeda, som år 2006 gjorde filmen KM31 – ONDSKANS VÄGSKÄL, vilken jag vet att jag såg på DVD när den kom, men jag minns ingenting alls av den.

”Spökfilm” skrev jag här ovan. Det visade sig vara lite av en sanning med modifikation. Jo, detta är en spökfilm – men ungefär halvvägs ändrar filmen stil totalt och blir en brutal splatterfilm.

Det börjar dock nedtonat och stämningsfullt. Året är 1979. Paulina Gaitan spelar den unga sjuksystern Rebeca som precis fått nytt jobb på ett sjukhus i Mexico City där hon ska jobba nattskiftet. Hon är blyg och tystlåten, och hon bär uppenbarligen på hemligheter. De senaste åren har hon inte arbetat, hon har varit hemma och tagit hand om sin sjuka far. En gammal bekant till Rebeca dyker upp på sjukhuset och kallar Rebeca Maria, vilket är hennes riktiga namn. Rebeca vill absolut inte kallas Maria, ingen ska få veta vem hon egentligen är.

Den sköra Rebeca får genast problem med några av de andra i personalen, framför allt med männen. En äldre kirurg tycker att kvinnor är bäst lämpade för att sitta i receptionen. En annan doktor tror sig vara något slags Casanova och förgriper sig på kvinnor både i personalen och bland patienterna. Han fattar genast tycke för Rebeca och ger sig på henne.

För att göra situationen ännu värre finns det ett spöke på Rebecas avdelning. La Planchada. Det betyder ungefär ”Den strukna damen”. La Planchada är en mexikansk legend, ett spöke, en sjuksyster iförd en välstruken uniform från 1930-talet. Enligt legenden är hon tydligen god, ett spöke som lugnar döende och hjälper till – men i den här filmen är hon ond. Hon ser dessutom ond ut, med stirrande blick, blå hud och ett munskydd som döljer hennes vanställda mun. La Planchada håller koll på personalen och ser till att de sköter sig, och vid minsta misstag griper hon in.

TURNO NOCTURNO är en film från Sony och det här ser bra ut, det ser ut som en biofilm, filmfotot är bra, och det är ett smått fantastisk sjukhus det hela utspelar sig i. Till en början är det lågmält och faktiskt riktigt kusligt. Rebeca är ensam på avdelningen när hon först hör La Planchadas klampande steg i korridorerna och ser en hotfull skugga närma sig.

… Men sedan börjar människor att mördas på sjukhuset och då är det inte längre speciellt lågmält. Det handlar om praktiska effekter och många av dessa effekter är av varianten ”herrejävlar!”. Det är ibland otroligt grovt. En kvinna skär upp sitt eget ansikte med en skalpell, en person får en svängborr inkörd i munnen, en kille får sitt huvud sågat i två delar med en amputeringssåg, och så vidare, allt detaljerat skildrat. Vi får också bevittna en osedvanligt slafsig operationsscen.

Ibland påminner det om en David Cronenberg-film – i surrealistiska scener hittar Rebeca ett pulserande operationsärr på väggen längst in i sitt skåp i omklädningsrummet, hon kryper in i såret och kommer ut på andra sidan.

Tyvärr får vi se La Planchada lite för ofta och lite för tydligt, vilket innebär att effekten förtas efter ett tag. Ett par gånger tittar hon ut ur Rebecas skåp och dessa scener funkar inte alls, det ser mest roligt ut.

Upplösningen är en besvikelse. Det hela slutar med en stor, fet kliché vet sett flera gånger tidigare. I en överraskande twist visar det sig att inget är som det ser ut. Jag satt faktiskt och hoppades att filmen inte skulle sluta så här, eftersom det är uttjatat. Slutet påminner till exempel en hel del om den spanska filmen THE NUN (LA MONJA) från 2005, som inte ska förväxlas med den amerikanska skräckfilmen från Blumhouse med samma titel.

Nåja. Jag tyckte att det här var rätt bra ändå, och vi är ju inte bortskämda med praktiska effekter nuförtiden.

TURNO NOCTURNO finns att hyra på valfri streamingtjänst.