Bio: Bring Her Back

Foton copyright (c) SF Studios

Fostermamman från helvetet. Det är vad den här filmen handlar om.

BRING HER BACK är den andra långfilmen av de australiska bröderna Danny och Michael Philippou, som slog igenom med den utmärkta TALK TO ME häromåret. Manuset har Danny skrivit tillsammans med Bill Hinzman, som också skrev TALK TO ME, och som inte ska förväxlas med den amerikanske skådespelaren och filmfotografen med samma namn. Filmen inleds med A24:s logga, men de bara distribuerar denna australiska produktion.

Jag hade höga förväntningar på denna film, inte bara för att jag gillade TALK TO ME; den här nya filmen har fått lysande kritik. Mina förväntningar infriades.

I centrum står den 17-årige Andy (Billy Barratt) och hans yngre styvsyster Piper, som är synskadad – hon spelas av debutanten Sora Wong, som är synskadad på riktigt. Andy älskar sin syster, han tar hand om- och beskyddar henne, även om hon har skinn på näsan. De bor hos Andys far och i filmens inledning kommer Andy och Piper hem efter skolan och hittar fadern död i badrummet.

Vid ett samtal med myndigheterna får de veta att Andy inte får ansöka om vårdnaden av Piper förrän han fyller 18, och det är tre månader dit. I väntan på detta ska de placeras i fosterhem.

De hamnar hos den muntra, hurtiga och inställsamma Laura (Sally Hawkins), som bor i ett hus i skogen – och det dröjer inte länge innan de inser att allt inte står rätt till med Laura. Hon har en uppstoppad hund i vardagsrummet och plötsligt dyker det upp en obehaglig liten pojke som Laura kallar Ollie (Jonah Wren Phillips). Han verka inte kunna prata, Ollie, och han beter sig märkligt och hotfullt. Han ser väldigt otäck ut, som en förkrympt Ian Curtis. Laura berättar inte vem Ollie är, så Andy antar att han också är ett fosterbarn. Laura berättar dock att hon hade en dotter, Cathy, som drunknade i poolen i trädgården.

I filmens inledning har vi sett märkliga videoklipp med folk som utför ockulta ritualer. Laura har något i görningen. Hon ägnar sig åt mystiska saker i hemmet och huset hon bor i är omgärdat av en vit cirkel hon målat på marken. Eftersom filmen alltså heter BRING HER BACK börjar vi misstänka att Laura på något sätt försöker återuppliva dottern Cathy, och för att lyckas med detta behöver hon Andy och Piper. Tillvaron i huset blir alltmer farlig.

BRING HER BACK är en jävligt otäck och spännande film. Det är en film som gör nästan allt rätt. Det filmen gör mest rätt är att låta Andy och Piper vara sympatiska. Många skräckfilmer brukar ju missa den grejen, de befolkas av vidriga typer publiken genast önskar livet ur. Här vill vi att det ska gå bra för det hårt utsatta syskonparet. Piper är förstås extra sårbar, eftersom hon är synskadad – och spänningen förstärks antagligen av att Sora Wong alltså är synskadad på riktigt, det är ingen skådespelerska som örlar omkring och låtsas vara blind, som Audrey Hepburn i NATTENS ÖGON, 1967.

Stora delar av filmen är ett drama; ett välspelat drama om sorg och saknad. Det dröjer ett bra tag innan filmen övergår till att bli en regelrätt skräckfilm. Den sista akten är stenhård. Det är blodigt, chockerande, och en del snaskiga effekter är rätt svåra att titta på utan att kisa och grimasera – här finns en scen med en vattenmelon och en kniv som … Den gjorde fan ont att titta på!

Sally Hawkins tolkning av psykot Laura påminner om hennes rollfigur Poppy i Mike Leighs HAPPY-GO-LUCKY. Jag minns att jag irriterade med på den ständigt glada och käcka Poppy, det kändes som att hon när som helst skulle slå över och bli en galen fullblodspsykopat – att hon skulle bli som Laura i BRING HER BACK. Men även de övriga medverkande är bra – framför allt imponeras jag av Sora Wong, som aldrig tidigare skådespelat professionellt. Det är kanske därför hon är så naturlig och övertygande.

BRING HER BACK är en av årets bästa skräckfilmer – kanske den bästa.

Till sist vill jag återigen påpeka att jag nu lagt till en rejäl, fläskig knapp i spalten längst till höger (eller långt ner på en mobilskärm) som du kan använda dig av för att gratis och enkelt prenumerera på TOPPRAFFEL! Så, om du inte redan gjort det, se till att prenumerera på en gång. Jag lär upprepa detta budskap några gånger i den närmaste framtiden, åtminstone tills jag kommit upp i ett anständigt antal prenumeranter.

(Biopremiär 1/8)