Bio: Star Trek Into Darkness

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sverige

Det är ganska exakt fyra år sedan, nästan på dagen, som JJ Abrams reboot på STAR TREK hade biopremiär. Jag minns att jag gillade filmen, jag gav den en fyra i betyg – men jag kan inte påstå att jag minns speciellt mycket av den. Men så har jag aldrig varit någon större anhängare av STAR TREK; av de olika TV-serierna, filmerna, böckerna, serietidningarna, skivorna, kassetterna och maträtterna. Det är inte för inkrökt och det är numera lite för besvärligt att ge sig in på; ungefär som att köpa X-Men-tidningar. Vem är vem, vad är vad, varför och vad i helvete är det som händer? Vad går det ut på?

JJ Abrams slår till igen, den här gången i 3D, och eftersom STAR TREK INTO DARKNESS inte pressvisades i Malmö, blev det till att gå på premiären på Royal. Där stod minsann representanter från föreningen Trekkers i Södra Sverige och delade ut information.

Det här är inte vilken trekker som helst, utan en trekker från södra Sverige!

I den här nya filmen presenteras vi för ärkefienden Khan, känd från den ursprungliga TV-serien och filmen STAR TREK II – KHANS VREDE (1982, och en bättre film än STAR TREK THE MOTION PICTURE). Då spelades Khan av Ricardo Montalban, nu görs han av Benedict Cumberbath som ju är Sherlock Holmes på TV. Fast Khan kallar sig till en början John Harrison (Peters far?!) och här är han något slags intergalaktisk terrorist. Kapten Kirk (Chris Pine), mr Spock (Zachary Quinto) och de andra konstaterar ondsinthet i de egna leden och de får problem när amiral Marcus (Peter Weller, som blivit väldigt gammal) och andra försöker spränga USS Enterprise i luften.

Kirk och gänget letar upp Harrison/Khan, som är försedd med något slags superblod, är svår att bekämpa och ensam nedgör en hel patrull arga klingoner – heter det så; klingoner? Till en början verkar denna Harrison vilja hjälpa De Goda, men han har andra avsikter och vill helst leva jävel och söndra och härska.

Eller något sådant.

Jag träffade en kompis efter visningen, han hade också set filmen, och vi diskuterade vad det var Khan var ute efter. Vad handlade det hela om? För handlingen försvinner nästan helt någonstans halvvägs in i filmen, där den går vilse bland alla actionscener och explosioner.

STAR TREK INTO DARKNESS är för mycket av allting. Den är både underhållande – och tråkig. Hur nu det går till. Den har både för mycket action – och är för pratig. Den är lite okoncentrerad. Jag kommer faktiskt att tänka på JJ Abrams överskattade THE AVENGERS. Här finns många likheter vad gäller struktur och handling – och dessutom är slutstriden i STAR TREK det närmaste en karbonkopia på den i superhjältefilmen.

Specialeffekterna är utmärkta; det är mer än utmärkta – de är fantastiska. Foto och miljöer är otroligt snyggt. Synd bara att detta förstörs tack vare 3D:n – snabb klippning och handhållen kamera fungerar som bekant inte när det är 3D.

Benedict Cumberbath är alldeles utmärkt som Khan – faktum är att han är så cool att jag satt och höll på honom istället för Kirk och Spock – Chris Pine är en väldigt intetsägande skådis; original-Kirk William Shatner var charmigt träig. Zachary Quinto är bara tråkig – och blir ännu tråkigare när original-Spock Leonard Nimoy plötsligt gör ett kort inhopp i filmen (och några tjejer bakom mig stönar ”Åååh, det är den gamle Spock!).

Här och var finns en del kul och bra scener. Vid ett ställe förvandlas INTO DARKNESS till en, vad ska jag kalla det, omvänd version av KHANS VREDE. Alice Eve är tradig som söta dr Carol Marcus, men Simon Pegg och Karl Urban är strålande som Scotty och McCoy; de dominerar sina scener. Vi får även återse Zoe Saldana, Anton Yelchin och John Cho som Uhura, Chekov och Sulu.

Det var otroligt många Trekkers och sci-fi-nördar i publiken, och efter filmen gick åsikterna bland dem isär. Vissa var djupt besvikna, vissa hade invändningar, några älskade filmen. Två feta, okyssta killar i 35-årsåldern bröt ut i ett högljutt gräl om filmen som fortsatte ut på gatan. Fascinerande!

Eftersom jag altså inte är inne på det här, vill jag inte jämföra med någon av originalserierna. Men som stand alone-film är STAR TREK INTO DARKNES … okej. Man kan ha sämre saker för sig än att se den här. Har man inte sett de tidigare inkarnationerna uppskattar man det nog mer. Men det här i slutänden mest av allt en högljudd, explosiv rymdsoppa.

 

 

 

 

(Biopremiär 10/5)

<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//