HBO Max: Crystal Lake

Dags att göra ett litet undantag här på TOPPRAFFEL!

Jag skriver nästan aldrig om TV-serier, främst beroende på att jag nästan aldrig tittar på TV-serier. Nya, moderna TV-serier. Äldre serier från 60-, 70-, och 80-talen tittar jag förstås på lite då och då, sådana har jag mängder av på DVD. Avslutade avsnitt på 45-50 minuter, det är min melodi. Försöker jag titta på nya TV-serier på till exempel Netflix och Prime brukar jag tröttna efter två avsnitt.

Jag gillade verkligen THE BOYS, men jag har fortfarande inte sett den sista säsongen. Förra året, var det väl, såg jag MONSTER: THE ED GEIN STORY, min intention var att recensera den här på TOPPRAFFEL!, men av någon anledning blev det aldrig av. Även om jag tyckte att ED GEIN var hyfsat bra, blev jag besviken, eftersom de tagit sig alltför stora friheter vad gäller handlingen.

Nyligen hade TV-serien CARRIE premiär. Den har jag inte sett och jag är inte speciellt sugen på att se den. ”Carrie” är inte bara Stephen Kings debut, det är även hans tunnaste roman, och den har filmatiserats inte bara en, utan två gånger. Att dra ut storyn till en hel TV-serie känns segt och onödigt. Dessutom är det Mike Flanagan som ligger bakom, och jag gillar sällan det Flanagan gör, det är ofta pretentiöst och tråkigt — fast trailern till hans kommande EXORCISTEN-uppföljare bådar verkligen gott.

Men! Nu har jag sett CRYSTAL LAKE, en serie i åtta avsnitt från Peacock som streamar på HBO Max. Jag menar, kom igen, det här är ju en TV-serie som bygger på FREDAGEN DEN 13:E. Självklart vill jag se en serie som bygger på FREDAGEN DEN 13:E!

Jag är FREDAGEN DEN 13:E-fan. När det gäller alla dessa busemän i slashers från 70- och 80-talen var Jason alltid min favorit. Michael Myers tyckte jag mest var tråkig och Freddy Krueger hade en tendens att bli för fånig i fåniga filmer. Leatherface gillade jag, men honom såg man inte till speciellt ofta.

Jag ser om alla FREDAGEN DEN 13:E-filmerna — i ordning så klart — med mer eller mindre jämna mellanrum. De blir ju sämre och tamare mot slutet av 80-talet, men de är ändå underhållande på ett sätt som liknande filmer av idag inte är. När jag recenserade Marcus Nispels reboot 2009 gick jag igenom samtliga filmer i serien, så läs gärna den gamla texten, ni hittar den HÄR. Marcus Nispel är en trevlig kille, men hans FRIDAY THE 13TH är inget vidare.

CRYSTAL LAKE, däremot, är en TV-serie som är betydligt bättre än den har rätt att vara. Konstnärligt sett är en bättre gjord och framför allt mer välspelad än de gamla filmerna. TV-serien är dessutom betydligt våldsammare och blodigare än alla filmerna tillsammans. Dock besitter filmerna en charm som serien saknar.

TV-serien utgår från Victor Millers manus till den första FREDAGEN DEN 13:E, som hade premiär 1980 och i vilken Kevin Bacon råkade illa ut. Det var ju inte Jason Vorhees som var mördaren i den första filmen, utan hans knäppa mor Pamela, som 1980 spelades av Betsy Palmer — hon tog rollen enbart för att hon behövde pengar till en ny bil. Jason låg i sjön och var drunknad och död.

I den nya versionen är det Linda Cardellini som spelar Pamela Vorhees. En gång i tiden spelade Cardellini minsann Velma i de två Scooby-Doo-filmerna! Filmen från 1980 inleds med en prolog som utspelar sig 1958, då Pamela smög runt på Camp Crystal Lake och mördade kåta lägerledare. I TV-serien har man flyttat fram händelserna till tidigt 70-tal, vilket jag tror är bra, det passar bättre med 70-tal.

Den snälle men vanställde lille Jason (Callum Vinson) mobbas, han har en skalle av Elefantmannen-modell. Dessutom är han kass på att simma. Det uppstår en incident vid Crystal Lakes badplats och Jason försvinner i vattnet, trots att hans skalle i princip är en flytboj. Hans kropp hittas inte, han antas ha drunknat, och Pamela, som jobbar som kock på Camp Crystal Lake, blir galen. Hon börjar ta livet av folk så att blodet sprutar.

Det här låter förstås simplistiskt, men serien är mer avancerad och genomtänkt än så här. Det uppstår flera intrigtrådar och Linda Cardellini gör ett mångfacetterat porträtt av den förvirrade Pamela, som pendlar mellan att vara sympatisk och otäck. William Catlett spelar ortens polis Levon Brooks, som fattar tycke för Pamela. Gwendolyn Sundstrom spelar Grace, en mobbad tonåring som får en central roll i handlingen.

Fyra olika regissörer och nio manusförfattare ligger bakom de åtta avsnitten. Några avsnitt är förstås bättre än andra. Det femte avsnittet slutar nästan exakt som prologen till filmen från 1980, man har gjort en nyinspelning och imiterat originalet så exakt som möjligt. Det sjunde avsnittet utspelar sig på 50-talet och känns som en film av David Cronenberg. I säsongsavslutningen blir det här nästan en actionthriller, med skurkar, skjutvapen och en shuriken. Vi får dessutom en cliffhanger som fick mig att se fram emot nästa säsong: ett gäng unga lägerledare sitter kring en brasa och en av dem berättar legenden om Jason Vorhees — precis som i FREDAGEN DEN 13:E DEL 2. Och då …!

En trevlig detalj är att Harry Manfredini har komponerat musiken till seriens för- och eftertexter. Det var ju Manfredini som stod för musiken till de tio första FREDAGEN DEN 13:E-filmerna, således låter serien som den ska. De senaste åren har Manfredini, 83, mest gjort musik till filmer från The Asylum.

En kul detalj med den här serien är att några av avsnitten är döpta efter långfilmerna, avsnitt två heter PART 2, avsnitt tre heter PART III, avsnitt fyra heter A NEW BEGINNING, avsnitt fem heter THE NEW BLOOD, och avsnitt åtta heter THE FINAL CHAPTER.

När säsong två av CRYSTAL LAKE kommer — om den kommer — har jag ingen aning om. Men för en gångs skull ser jag fram emot en TV-serie!

Förresten, apropå ovannämnda Mike Flanagan: om någon undrar varför jag inte recenserat CLAYFACE, som Flanagan var en av manusförfattarna till, beror det på att Warner av någon outgrundlig anledning ställde in pressvisningen i Göteborg. De verkade tycka att det räckte med Stockholm, vilket förstås är en trist inställning.

Ett litet PS: Nu är det den tiden på året igen då alla avgifter för att driva TOPPRAFFEL! ska betalas, och i vanlig ordning verkar de ha höjt priserna igen. Som jag påpekar lite då och då: jag tjänar inte ett öre på att skriva de här recensionerna och artiklarna, men det går utmärkt att stötta TOPPRAFFEL! och min verksamhet här. Här intill finns några olika alternativ för dricks och donationer, till exempel via PayPal eller Buy Me a Coffee. Det är alltid lika uppskattat!