I april i år hade Netflixfilmen THRASH premiär. Det är en film om en översvämmad stad som dessutom terroriseras av hajar. Budgeten var förhållandevis hög för den här typen av film, 50 miljoner dollar.
Ni som tycker att THRASH har för hög budget kan nu istället se SHARK THRASH, vilken finns att hyra på de vanliga ställena, med en budget söder om en miljon dollar — sannolikt är den även söder om en halv miljon, men det kan jag inte ta gift på.
SHARK THRASH är ännu en mockbuster från The Asylum och det här är förstås en imitation av THRASH — den handlar om en översvämmad stad som dessutom terroriseras av hajar. SHARK THRASH är ovanligt en slapp filmtitel — men faktum är att den ursprungligen skulle heta SHARK SHIVER. Det hette filmen när den presenterades i mars i år, det vill säga 2026.
SHARK SHIVER, som alltså blev SHARK THRASH, spelades in i Las Cruces i New Mexico samtidigt som man spelade in ytterligare en film som heter SHARK FRENZY. Den senare gjordes på sex dagar, SHARK THRASH lär inte ha tagit mycket längre tid att göra.
För regin står Marcel Walz, som gjorde JURASSIC REBORN. Det var ingen bra film. SHARK THRASH är inte heller en bra film.
Filmen inleds med en prolog där ett gäng unga vuxna är ute och åker båt. Plötsligt upptäcker de att de är omgärdade av hajar. De äts upp. Denna prolog har ingenting med resten av filmen att göra, de ville antagligen bara få in lite hajar på en gång så att tittarna inte skulle stänga av efter några minuter.
Därefter presenteras vi för familjen Peterson, Adam Huss och Gina Vitori spelar Mark och Sarah, som med sina två tonåriga barn anländer till en solig kuststad för att semestra. Deras dotter blir genast betuttad i sonen till ett annat par.
En storm är på väg. Det börjar regna. Sedan regnar det ännu mer. Snart är alla gator översvämmade. Tror jag — det är lite svårt att avgöra. Stora delar av filmen är filmade i närbild för att vi inte ska se hur billig filmen är, vi får inte speciellt många bakgrunder och miljöbilder. Vi får heller inte se något folkliv. Det verkar bara bo tio personer i staden.
Drygt 25 minuter in i filmen anländer äntligen hajarna. Det unga kärleksparet har rymt och deras föräldrar ger sig ut för att hitta dem. Några rollfigurer blir uppätna. Alldeles för många överlever.
Kvalitén på de datoranimerade specialeffekterna varierar hejvilt. Ibland ser det rätt hyfsat ut, förhållandevis; effekterna är acceptabla. Ibland ser det riktigt risigt ut. Jag gissar att man på ett par ställen även använt sig av AI. Jag har dock sett många filmer med betydligt sämre effekter — som till exempel i de hajfilmer som engelska ChampDog producerat, filmer som BIKINI SHARK.
Dialogen i SHARK THRASH är ett kapitel i sig. Under filmens första akt serveras vi några repliker som är häpnadsväckande konstiga — inte ens den mest rutinerade skådespelare skulle kunna fälla dessa på ett övertygande sätt.
SHARK THRASH är inte den sämsta film som The Asylum har producerat — men det här är fan inte bra. Jag måste säga att det är modigt att ge filmen en titel som nästan låter som SHARK TRASH, vilket vore en mer passande titel.
Ett litet PS: Nu är det den tiden på året igen då alla avgifter för att driva TOPPRAFFEL! ska betalas, och i vanlig ordning verkar de ha höjt priserna igen. Som jag påpekar lite då och då: jag tjänar inte ett öre på att skriva de här recensionerna och artiklarna, men det går utmärkt att stötta TOPPRAFFEL! och min verksamhet här. Här intill finns några olika alternativ för dricks och donationer, till exempel via PayPal eller Buy Me a Coffee. Det är alltid lika uppskattat!
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
