Böcker: Mina demoner. Ett slags bestarium

MINA DEMONER
Ett slags bestarium
av Nicolas Križan
Epix Förlag

Jag inleder ännu en gång med att påpeka att jag inte sett ett fysiskt exemplar av denna bok. Min recension utgår från en pdf-fil. Ett par pampiga uppslag har blivit mindre pampiga på grund av detta.

Jag måste också ännu en gång påpeka att Nicolas Križan är en gammal kompis till mig. Varning för jäv, således! Men jag har ju skrivit om några av hans tidigare böcker. Det gick bra.

”Mina demoner. Ett slags bestarium”. Hmm. Jag trodde att det här, liksom Nicolas’ tidigare böcker på Epix Förlag, skulle vara en barnbok. Det är det inte. Åtminstone inte en renodlad barnbok. Allåldersbok är nog en bättre term. En bilderbok för alla åldrar.

Jag gissade även att denna ganska tunna bok vara skulle bestå av bilder på olika demoner Nicolas hittat på, och beskrivningar av dessa. Där gissade jag fel igen. Det här visar sig vara en fackbok om demoner! En liten lättläst introduktion till demoner och demonologi. Demonologi för nybörjare.

Nicolas har gjort research i ämnet och redovisar resultatet här. Det slår mig att även om jag konsumerat oräkneliga filmer, böcker och serietidningar om demoner, så har jag aldrig riktigt grävt i ämnet. Alltså fick även en gammal räv som jag jag lära mig ett och annat jag inte tidigare kände till i de ganska korta texterna…

Nicolas’ teckningar dominerar förstås innehållet, det är de som är huvudnumret. Bilderna får mig att slungas tillbaka i tiden, tillbaka till 80-talet. Då var Nicolas Križan mest känd som fantasytecknare. Han ritade barbarer, krigarkvinnor, trollkarlar, monster och mystiska väsen, till och med en puckelrygg, och hans teckningar återfanns i både serie- och science fiction-fanzines. Fanzineutgivare, jag var en av dem, skrev till Nicolas och tiggde material till sina oftast små skitiga publikationer. Hade man tur fick man hem en kuvert med en teckning eller två, och kanske till och med en liten serie. Man hade oftast tur, Nicolas var snäll och nekade sällan någon. Bilderna i ”Mina demoner” påminner en hel del om det vi fick se för 40 år sedan. Nicolas stil har förändrats en aning under åren som gått, linjerna är grövre, figurerna kantigare, men det ser fortfarande ut som typiska Nicolas Križan-teckningar, det går inte att ta fel.