Bio: Sense and Sensibility

Hur vet man att man lever år 2026? Jo, en ny filmatisering av ”Förnuft och känsla” går upp på bio — men den visas under originaltiteln SENSE AND SENSIBILITY. Det är ju faktiskt ganska märkligt. Okej att filmbolagen har slutat sätta svenska titlar på superhjältefilmer och andra blockbusters så att de slipper ändra på affischer, leksaker och annan merchandise — men i det här fallet handlar det om Jane Austen.

Romanen ”Förnuft och känsla” publicerades 1811, den var Jane Austens debut. Har jag läst den? Självklart … har jag inte det. Men det trodde ni väl inte heller. Ger jag intryck av att vara en kille som läser Jane Austen-böcker?

… Men har jag sett några tidigare filmatiseringar av boken? Ärligt talat: det vet jag inte. Jag har sett några Jane Austen-filmer (inga finns recenserade här på TOPPRAFFEL!), men jag minns inte vilka. Jag blandar dessutom ihop dem med filmer som bygger på böcker av systrarna Brontë. För mig känns dessa filmer som en enda film fylld av gods, herrgårdar, slott, hedar, parker och bersåer, stela killar med polisonger och välpressade byxor eller uniform, kvinnor med komplicerade klänningar, och dialog som är lika högtravande och stel som skjortkragarna. Med andra ord: det här är inte filmer för mig. Jag tillhör inte målgruppen. Dessutom tycker jag inte att de är speciellt romantiska. Bilderna kan vara romantiska; estetiken, miljöerna, men inte handlingen.

SENSE AND SENSIBILITY handlar om änkan mrs Dashwood (Caitríona Balfe) och hennes döttrar Elinor (Daisy Edgar-Jones), Marianne (Esmé Creed-Miles) och Margaret (Bodhi Rae Breathnach) som tvingas flytta in i ett enklare hus på landet. Enklare och enklare, det är inte precis ett skjul de flyttar in i. Den förnuftiga Elinor förälskar sig i Edward Ferraris (George MacKay), som verkar ha extra mycket stärkelse i brallorna, men deras förhållande kompliceras när det avslöjas att Edward är hemligt förlovad med en tjej med det coola namnet Lucy Steele (Ceara Coveney), det låter som en fighter i TEKKEN, men så kul ska vi inte ha.

Den romantiska och impulsiva Marianne blir förälskad i charmören John Willoughby (Frank Dillane), men han överger henne för att gifta sig med en rik kvinna som säkert heter något. Herbert Nordrum spelar överste Brandon, som också älskar Marianne, och han avslöjar Willoughbys mörka förflutna, och då, må ni tro, då bär det sig inte bättre än att det är dags för en duell. Sedan händer det mer grejor. Tror jag.

Jag läser att Austens roman innehåller social satir, ironi och komiska bifigurer. Den här filmen har valt en mer lågmäld väg. Den är mer jordnära och melankolisk, de lagar mat, hugger ved och gör andra vardagliga, tråkiga saker. Regissören Georgia Oakley, vars tidigare filmer jag inte sett, vill ge en realistisk bild av hur kvinnors liv såg ut i början av 1800-talet, istället för att bara frossa i flådiga klänningar.

Detta innebär att jag upplevde filmen som märkligt stillastående. Jag tyckte inte att det hände någonting alls under den långa speltiden. Eller, jo, visst händer det saker, men jag tänkte att om man klipper ut filmens alla enskilda scener, blandar dem som en kortlek, och sedan klistrar ihop dem i den nya ordningen, så får man fortfarande ungefär samma film. Fast det är kanske bara jag som känner så, eftersom jag upplevde den här filmen som ointressant och oengagerande.

Fast det är ju en tjusig film, det här. Flott filmfoto, flotta miljöer. Prunkande naturbilder. En massa färgsprakande kläder, förstås, och de unga kvinnorna i huvudrollerna är inte precis fula. Skådespelarna är inte de sämsta.

Om man är Jane Austen-fan lär man säkert entusiastiskt lapa i sig det här. Jag sätter en nyondulerad trea i betyg, mest för det tekniska hantverket och skådespelarinsatserna.

Ett litet PS: Nu är det den tiden på året igen då alla avgifter för att driva TOPPRAFFEL! ska betalas, och i vanlig ordning verkar de ha höjt priserna igen. Som jag påpekar lite då och då: jag tjänar inte ett öre på att skriva de här recensionerna och artiklarna, men det går utmärkt att stötta TOPPRAFFEL! och min verksamhet här. Här intill finns några olika alternativ för dricks och donationer, till exempel via PayPal eller Buy Me a Coffee. Det är alltid lika uppskattat!