Bio: Smugglaren

Foton copyright (c) Pia Lehto/Njutafilms

Dokumentären SMUGGLAREN, i regi av Sylvelin Måkestad, är en svensk-finsk-norsk samproduktion. Jag hade fått för mig att det här skulle vara en finsk film, men även om den till större delen utspelar sig i Finland, är den på svenska — om än på mystiska dialekter jag aldrig hört talas om.

Fast att kalla det här dokumentärfilm är nästan att ta i. SMUGGLAREN känns som ett pausprogram på TV1 1982, utdraget till knappt 80 minuter. Det här är mer ett reportage än en film, och innehållet är lite luddigt.

Filmens huvudperson är Lisbeth Grägg, nybliven pensionär, som är besatt av att hitta en försvunnen revolver som ska ha tillhört hennes far. Fadern slogs i finska vinterkriget och ska ha misslyckats med att skjuta sig med revolvern. Pickan ska ha funnits i hemmet men har sedan försvunnit. Lisbeth tänker mycket på de fasor fadern upplevde under kriget och för att få ro vill hon hitta revolvern. Eller något sådant, jag förstod aldrig riktigt varför revolvern är så viktig.

*Ett av de märkliga hotellrum som förekommer i filmen*.

Lisbeth läser en artikel om en vapenhandlare som kan berätta ens historia genom att utforska skjutvapen. Hon vill träffa mannen. Hon bokar plats på en ”terapibuss” som kör upp till Finland och bort till den ryska gränsen där fadern stred (om det är rätt gräns framgår inte, Finlands östra gräns ritades om efter kriget). Ombord på bussen sitter barn till krigsveteraner.

Den här filmen har kallats bitterljuv. Tja, det är den kanske. Lisbeth verkar vara snäll och trevlig — men filmen är mest tråkig. Lisbeth träffar vapenhandlaren. Han har inte hittat revolvern, men han har med sig en massa vapen till Lisbeths hotellrum, där han även monterar en rejäl kulspruta. Lisbeth sjunger karaoke. Blir Lisbeth och en av medresenärerna kära i varandra? Lisbeth ringer en häxa som spelar trolltrumma i luren. Det hela leder fram till en ordentlig antiklimax.

Allt det här är märkligt ointressant. Antagligen för att det är så utdraget, och jag förstod aldrig riktigt grejen med revolvern. Vapenhandlaren berättar om hur Lisbeths far satt bakom kulsprutan och menade ner mängder av ryssar och alla ser sorgsna ut. Om filmen varade en kvart hade nog funkat bättre.

Men. Det finns en annan, roligare dokumentär gömd i SMUGGLAREN, en film jag hellre hade sett. Under bussresan stannar resenärerna över på diverse konstiga hotell långt, långt norrut. Rummen de bor på är härligt kitschiga. Ett rum har vikingahjälmar med horn trädda på sänglamporna. Jag hade hellre sett en film om bisarra hotell i finnskogarna.

SVT är inblandade i den här filmen. Den borde fått premiär direkt på TV, jag förstår inte vad den ska upp på bio att göra.