Bio: The Naked Gun

Foton copyright (c) Paramount Pictures

David Zuckers DEN NAKNA PISTOLEN, som hade svensk premiär 1989, såg jag första gången på rummet på Hotel Pennsylvania i New York sommaren det året. Fast då hette hotellet The New York Penta. Den filmen är förstås en modern klassiker och den är fortfarande rolig. Alla de tidiga filmerna Zucker, Zucker och Abrahams gjorde är fortfarande jättekul, i synnerhet TITTA VI FLYGER! och TOP SECRET! Det var först på 90-talet de började svaja och producera en rad tveksamma filmer, och sedan några som inte är roliga alls.

Leslie Nielsen är förstås synonym med DEN NAKNA PISTOLEN. Nielsen är synonym med den här typen av film och det är nu svårt att ta honom på allvar när man ser honom i tidiga, seriösa roller, eller som mördare i COLUMBO. Han spelade dessa roller likadant som doktorn i TITTA VI FLYGER och kommissarie Frank Drebin i DEN NAKNA PISTOLEN, lite stelt, torrt och träigt. Det var ett genidrag av Zucker, Zucker och Abrahams att låta Nielsen spela komedi.

… Och då var det inte Leslie Nielsen som skulle spela den där doktorn till att börja med. Christopher Lee hade erbjudits rollen! Lee skriver om detta i sina memoarer. Av skäl jag inte minns tvingades Lee hoppa av. Om han faktiskt spelat doktorn i TITTA VI FLYGER! hade nog Lees karriär tagit en ny vändning – och då hade kanske han spelat Frank Drebin? Hur hade det sett ut?

En annan seriös skådespelare är Liam Neeson, vars karriär fick en oväntad nytändning när han plötsligt blev actionstjärna i och med TAKEN. Och nu spelar han Frank Drebin Jr i en så kallad reboot av DEN NAKNA PISTOLEN, för säkerhets skull kallad THE NAKED GUN även i Sverige. Seth MacFarlane har producerat och för regin står Akiva Schaffer, som tidigare mest gjort TV-serier, han har även gjort en långfilm om Piff och Puff och den usla GRANNPATRULLEN, en film jag helt förträngt.

2025 års THE NAKED GUN är förstås en fullkomligt onödig film. Varför starta den här filmserien på nytt? Varför inte bara göra en helt ny komedi, med nya rollfigurer, men i samma stil och med Liam Neeson som någon annan än Frank Drebin? Schaffers film får mig att tänka på de två ROSA PANTERN-filmerna med Steve Martin. Martins filmer är inte hopplöst usla, men kommissarie Clouseau är synonym med Peter Sellers. Jag tror att de nya ROSA PANTERN hade funkat betydligt bättre om Steve Martins rollfigur inte hette Clouseau och inte var fransman.

Liam Neeson ska alltså föreställa Leslie Nielsens son. Paul Walter Hauser spelar Ed Hocken Jr, son till George Kennedys rollfigur; Drebins kollega. Liksom sina fäder är Drebin Jr och Hocken Jr vid Police Squad. De ska utreda ett dödsfall, vilket Drebin omedelbart avskriver som självmord, men den dödes syster (Pamela Anderson) söker upp Drebin och hävdar att det var mord. Misstankarna faller på den slemme elbilstillverkaren Richard Cane (Danny Huston), som vi i prologen sett vara inblandad i ett bankrån där en pryl som heter P.L.O.T. Device stjäls.

THE NAKED GUN känns ibland som en påkostad DEN NAKNA PISTOLEN-fan-film. De upprepar vissa inslag och vissa återkommande skämt från de tre ursprungliga filmerna. Men tonen i Schaffers film är helt annorlunda och Liam Neeson är en annorlunda Frank Drebin. Han är mer handlingskraftig och våldsam, och vissa scener är mer actioninriktade – Drebin är en hejare på att slåss på de mest orealistiska sätt. En stor skillnad mot de tidigare filmerna är att man går för långt i den nya filmen, Drebin Jr gör saker Sr aldrig skulle göra, och en massa detaljer är fullkomligt omöjliga. Jag antar att ni sett trailern, i vilken Drebin har klätt ut sig till en liten flicka för att stoppa bankrånet. Denna scen inleder filmen. Jag trodde, och hoppades, att detta skulle vara en drömsekvens, eftersom det hela är för fantastiskt. Men icke – Drebin har verkligen klätt ut sig till en liten flicka. Dock har man faktiskt klippt bort allt splatter, allt sprutande blod, vi såg i trailern. Reaktionerna efter trailern var starka och de insåg nog att det inte passar med splatter i en film som den här. Även David Zucker hade reagerat på allt blod.

Nå. Men är den här filmen rolig? Tja … Helt hopplös är den inte. Den blänker till här och var. Jag tyckte det var kul när Pamela Anderson ska avleda uppmärksamheten inne på en nattklubb och improviserar en jazzlåt. Några ordvitsar är kul, de flesta har översättaren inte lyckats tolka på ett bra sätt (som till exempel ”manslaughter” och ”man’s laughter”). Men filmen som helhet är lite småtrist och ointressant. Vi har sett allt förr – och bättre. Liam Neeson är inte helt oäven i sin roll, han spelar Drebin ungefär på samma sätt som han gör Bryan Mills i TAKEN. Jag kan tänka mig att det hade blivit roligare om detta istället var en parodi på den typ av actionfilm Neeson brukar medverka i. Att Neeson kan vara rolig har vi sett i den där gamla sketchen i ”Life’s Too Short”, där han vill bli komiker och hotfullt säger ”I’m a funny guy”.

Ibland blir det bara surrealistiskt och konstigt, som när Neeson och Anderson under ett romantiskt montage hittar en bok med magiska formler och lyckas väcka liv i en snögubbe, och romansen utvecklas till ett triangeldrama; detta har ingenting alls med resten av filmen att göra, det är bara utfyllnad och då är filmen faktiskt bara 85 minuter lång.

Priscilla Presley från de första filmerna dyker upp ett par sekunder. ”Weird Al” Yankovic dyker upp några sekunder han också. Liam Neeson sjunger en smäktande ballad medan eftertexterna rullar. Jag tvekade mellan en etta och tvåa i betyg, men väljer satt vara snäll.

Till sist vill jag återigen påpeka att jag nu lagt till en rejäl, fläskig knapp i spalten längst till höger (eller långt ner på en mobilskärm) som du kan använda dig av för att gratis och enkelt prenumerera på TOPPRAFFEL! Så, om du inte redan gjort det, se till att prenumerera på en gång. Jag lär upprepa detta budskap några gånger i den närmaste framtiden, åtminstone tills jag kommit upp i ett anständigt antal prenumeranter.

(Biopremiär 1/8)