Netflix: Atlas

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, ännu en streamingfilm med Jennifer Lopez. Förra året fick vi SHOTGUN WEDDING på Prime och THE MOTHER på Netflix. Lopez har kanske hittat sin nya hemvist på streamingtjänsterna, precis som Adam Sandler.

ATLAS är en science fiction-film av Brad Peyton, som tidigare bland annat gjort INCARNATE och RAMPAGE: BIG MEETS BIGGER. Den här gången är det nog tänkt att det ska vara en rafflande actionthriller om artificiell intelligens, men det blir mest ett existentiellt drama …

… Och framför allt är det här en jävligt tråkig film!

Jennifer Lopez spelar Atlas Shepherd. Jo, hon heter så och jag skrattade åt namnet, precis som du nu också gjorde. Atlas är något slags analytiker i framtiden där det finns androider med artificiell intelligens. 28 år tidigare gjorde en av dessa androider, Harlan (Simu Liu) revolt och hade ihjäl tre miljoner människor. Harlan flydde ut i rymden och gömde sig på en planet i Andromedagalaxen.

Nu har Harlan plötsligt stuckit från den där planeten. En team soldater ger sig iväg för att hitta Harlan. Precis som Ripley i ALIENS ser Atlas till att få följa med soldaterna. Det går inte så bra och hon kraschar någonstans i rymden.

Det ser ut som om ungefär 95% av ATLAS är inspelat framför green screens. Allting är datoranimerat. Det är datoranimerade rymdlandskap, det är datoranimerade rymdskepp, det är datoranimerade robotar – Atlas åker omkring i en jätterobot som pratar med brittisk accent och som försöker lära sig att förstå Atlas’ humor. Det sistnämnda lär inte ta lång tid, eftersom Atlas inte är rolig.

Större delen av speltiden består i att Jennifer Lopez pratar med robotar eller med sig själv. Ofta ser vi hennes ansikte i närbild. Ett par gånger uppstår eldstrider och fajting, men jag missade vad det gick ut på, eftersom jag satt och tänkte på annat, som att gå ut i köket och sätta på en kanna kaffe.

Det finns många existentiella science fiction-berättelser – filmer, böcker, serier – som är bra. ATLAS är dock bara sömnig. Dessutom ser filmen artificiell ut. Den handlar om datorer och AI som spårat ur, men samtidigt ser det här inte ut som något annat än något som producerats av datorer. Allting är klumpigt gjort och det är själlöst.

Mark Strong har en mindre roll i filmen.