Foton copyright (c) Sony Pictures
Förra veckan hade THE NEW EMPIRE premiär (GODZILLA X KONG, alltså), och nu kommer FROZEN EMPIRE.
… Det känns som att jag kommer att upprepa mig här. Jag har redan skrivit om mitt förhållande till Ghostbusers två gånger – i mina recensioner av GHOSTBUSTERS från 2016, och av GHOSTBUSTERS: AFTERLIFE från 2021. I dessa texter skriver jag att jag verkligen inte gillar de två ursprungliga Ghostbustersfilmerna, i synnerhet inte den påfrestande tvåan. Det känns som om de hade en klämmig låt och beställde en film till låten. Jag tycker att det är en aning obegripligt att så många älskar de här filmerna.
Jag ser till min förvåning att jag gav AFTERLIFE en trea i betyg, om än en tveksam sådan. Jag var säker på att jag satte en tvåa. Jag vet att många – i synnerhet de som är tio år eller mer yngre än jag – älskade AFTERLIFE. Jag har svårt att förstå varför. Nu har här vi ytterligare en film i serien – och den här gången är det betydligt sämre.
Jag såg filmen förra veckan, men jag gick till Centralen direkt efter pressvisningen och reste bort över påsken, jag tog inte med min datamaskin, därför kommer min recension först nu när jag är hemma igen, samma dag filmen har svensk biopremiär.
Medan jag var bortrest hann jag glömma bort vad filmen handlar om. Jag tvingades läsa igenom ett kort handlingsreferat. Jag hade förträngt nästan allting. När vi kom ut efter visningen frågade jag en kollega om det verkligen var meningen att filmen skulle vara så här otroligt tråkig.

GHOSTBUSTERS: AFTERLIFE, som regisserats av Gil Kenan, är en enda röra med alldeles för många idéer och rollfigurer. Det nya Ghostbusters-gänget från AFTERLIFE är tillbaka – tillsammans med det ursprungliga gänget från 80-talet, minus Harold Ramis, som ju är död. Här finns ingen egentlig huvudperson, filmen skiftar fokus hela tiden. I eftertexterna står det att Dan Aykroyd gör ett ”special appearance”, men han är med så pass mycket att han nästan är huvudrollsinnehavaren. Övriga skådespelare som också gör varsitt ”special appearance” är Bill Murray, Ernie Hudson, Annie Potts och William Atherton. Bill Murray är knappt med alls, han ser ointresserad ut och verkar mest invänta sin löneutbetalning.
En annan som knappt är med i filmen, är Paul Rudd – som har en av huvudrollerna. Han är tillbaka som Gary Grooberson, som tillsammans med sin familj utgör de nya Ghostbusters. Han är väl styvfar till ungarna, vill jag minnas.
William Atherton spelar borgmästaren, som är fly förbannad på Ghostbusters, eftersom de har en tendens att demolera staden under sina spökjakter. Dessutom är yngsta Ghostbustern Phoebe Spengler (Mckenna Grace) bara femton år och därmed minderårig, så borgmästaren förbjuder henne att vara med och jaga spöken. Till på köpet är hon oavlönad, vilket gör henne till en barnarbetare. Borgmästaren stänger ner brandstationen där Ghostbusters har sitt högkvarter och han tänker riva hela kåken. Ghostbustrarna har dock inga problem att åter ta sig in i byggnaden och fortsätta sitt arbete.

Självklart behövs Ghostbusters igen, eftersom en demon är på rymmen – han har släppts loss tack vare en antik pryl som ser ut som en klotformad version av pusselboxen från HELLRAISER. Den här demonen fryser ner gator, hus och människor. Demonen kan bara stoppas av en så kallad Firemaster. Kumail Nanjiani spelar en fåntratt som kanske är en Firemaster utan att veta om det.
Samtidigt lär Phoebe känna en 16-årig spökflicka som heter Melody (Emily Alyn Lind). De spelar schack och börjar umgås, och ett tag är det nära att Phoebe blir den här filmens huvudperson. I synnerhet som det antyds att Phoebe börjar bli kär i Melody. Fast denna tråd sjabblas bort.
Nya Ghostbusters samarbetar med gamla Ghostbusters, och så blir det demonjakt. Alla medverkande försöker samsas om speltiden, vilket innebär att det blir ryckigt och snuttifierat.
Jag skrattade till en (1) gång när jag såg GHOSTBUSTERS: FROZEN EMPIRE. I början av filmen håller Paul Rudd upp en gammal videokassett. Det är Ivan Reitmans CANNIBAL GIRLS från 1973. Reitman, som dog 2022, gjorde ju de första Ghostbustersfilmerna. Denna korta scen var det enda jag tyckte var kul i hela filmen.
… Men samtidigt är den här filmen inte tillräckligt dålig för att få en etta i betyg. Det är inte inkompetent och uselt. Därför sätter jag en tvåa.
Det slår mig nu att jag glömt nämna flera av de övriga huvudrollsinnehavarna. Som till exempel Finn Wolfhard, som har så lite att göra att han måste jaga ett spöke på brandstationens vind.

(Biopremiär 3/4)
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.