DVD: Den stora Tecken-boxen

DEN STORA TECKEN-BOXEN (Studio S Entertainment)

(Nej, omslaget ser inte ut så här, jag var tvungen att censurera det så att jag kan dela detta inlägg med bild i sociala medier, de är ju känsliga för naket och jag vill inte bli blockad.)

Jag har inte sett de sex Teckenfilmerna sedan september 1996. Att jag minns detta beror på att vi då visade dem på Fantastisk Filmfestival. Jag hade sett dem tidigare, jag hade dem på köpvideo från Scanbox, men jag har inte sett om dem sedan vi biovisade dem. Då såg jag några av dem tillsammans med deras stjärna – Ole Søltoft.

När vi planerade 1996 års festival fick vi veta att Bosse Bio i Höganäs hade alla sex filmer på 35mm på vinden. Vi fick hyra dem för en flaska whisky och vi fick tillstånd av Scanbox att visa dem, men jag har för mig att Scanbox var lite kinkiga och ville inte låtsas om att de ägde filmerna (på denna nya utgåva hittas Nordisk Films logga på omslaget, så jag antar att rättigheterna flyttat på sig sedan dess). Vi lyckades även hitta kontaktuppgifter till Ole Søltoft.

En kväll när vi återvände till kontoret och lyssnade av telefonsvararen, hörde vi en röst som sa ”Mit navn er Ole Søltoft …”. Vi ringde upp och bjöd in honom till festivalen.

Fantastisk Filmfestival 1996 var fullkomligt fantastisk. Bland gästerna hittade vi Brian Yuzna, Torgny Wickman – och Ole Søltoft. Ole var uppsluppen när han anlände och berättade vitsar jag fortfarande drar ibland. Han imiterade Jarl Kulle och han imiterade Torben Bille, med rörelser och saliv. Dock uppstod problem efter några dagar. Så här 28 år senare kan jag nog avslöja att Ole krökade ganska rejält. Vi misstänkte att han inte riktigt kunde hantera uppståndelsen på festivalen i Lund. Han var i det närmaste bortglömd i Danmark, han hade inte medverkat i någon film sedan 1978, och så plötsligt hyllades han som en stor stjärna av ett gäng unga svenskar. Det blev lite svårt att hantera honom efter några dagar. Men så här i efterhand minns jag främst allt roligt vi hade tillsammans med Ole Søltoft – och när Ronny Svensson simultantolkade en av filmerna till engelska för Brian Yuzna.

På 1970-talet visades det porrfilm på landets biografer. Hårdporrfilmerna gick oftast på regelrätta porrbiografer – men ibland visades de på vanliga biografer. Jag minns att jag överraskades när Europafilms biograf Rio i Landskrona plötsligt hade en P-våffla (som det hette i tidningen Scandinavian Film & Video) på repertoaren. Att de ofta visades på Maxim förvånade inte, de varvade B-filmer med porr.

Och sedan hade vi förstås de danska gladporrfilmerna. Filmer som var som ”vanliga” filmer, ”vanliga” komedier – fast med porr. Till en början var de rätt oskyldiga – MAZURKA PÅ SÄNGKANTEN från 1970 var inte först i genren, men den drog igång den stora vågen med dansk gladporr, och den innehåller bara lite naket. SÄNGKANTEN följdes av fler sängkantsfilmer, de blev enorma succéer, folk flockades på biograferna.

1973 kom den första Teckenfilmen – och i och med den handlade det nu om festliga komedier med hårdporrscener. Denna första film, I JUNGFRUNS TECKEN, blev den femte mest sedda filmen på bio i Sverige 1973! Idag hade det nog varit omöjligt att visa en film av den typen på bio, redan när vi körde filmerna 1996 var de lite väl kontroversiella. 70-talets vurm för sex och naket har ersatts med något slags märklig nymoralism, dagens B-filmer och skräckfilmer är oftast befriade från nakenscener, däremot fläskar de ofta på med så mycket blod och våld som möjligt – sådant som hade klippts bort av filmcensuren på 70-talet.

Det kanske mest uppseendeväckande med Teckenfilmerna, vid sidan av att de är påkostade, har ordentliga manus, ofta tjusigt filmfoto, och ser ut som ”riktiga” filmer, är skådespelaruppbådet. Ole Søltoft medverkar i samtliga sex filmer, om än inte alltid i huvudrollen. Många av skådespelarna medverkade senare i TV-serien MATADOR, vilket gör att det ibland känns som att titta på en porrversion av MATADOR. Några av dessa skådespelare är Benny Hansen, Preben Mahrt, Karl Stegger, Arthur Jensen, Else Petersen, Ib Mossin, med flera – dessa hade dock så kallade påklädda roller. Vidare hittar vi sångaren Otto Brandenburg, Poul Bundgaard från Olsen-banden-filmerna, Lizzi Varencke från SKIT I TRADITIONERNA, Eva Axén från Dario Argentos SUSPIRIA, Judy Gringer från POETEN OCH LILLEMOR, Ingmar Bergmans dotter Anna Bergman, Ricky Bruch, och Torben Bille – huvudrollsinehavaren i THE SINFUL DWARF och vars anlete pryder Toppraffels logotyp.

På filmaffischerna brukade det stå ”och massor av söta flickor” eller liknande, och flickorna i de här filmerna var verkligen söta. Många av dem medverkade endast i Teckenfilmerna. Några av dem har stor utstrålning och det är synd att de enbart gjorde porr. Som Lisbeth Olsen, till exempel, och den charmerande Anne Magle, som även syntes i svenska filmer som Torgny Wickmans TA MEJ I DALEN och i Jan-Olof Rydqvist-rafflet JAG VILL LIGGA MED DIN ÄLSKARE, MAMMA (även känd som KÄRLEKSVIRVELN och HON ÄLSKADE EN SOMMAR). Tyskan Gina Janssen, som bland mycket annat var med i Jess Francos SADOMANIA, är dubbad till danska. Den svenska poeten och författaren Ann-Marie Berglund är med i en av filmerna, hon hade en porrkarriär på 70-talet. Jag läser nu att hon dog 2020, det visste jag inte. Varje film innehåller erotiska dansnummer, och i dessa återfinner vi Louise Frevert, en balettdansös och porraktris som senare blev politiker i det kontroversiella Dansk Folkeparti. Hon har även skrivit boken ”Ryst dig slank på 1 m²”, om att gå ner i vikt med hjälp av magdans.

Ja, och så har vi det äkta paret Bent och Bie Warburg. Bent var skådespelare och medverkade i olika typer av filmer, han var även aktiv på teaterscener. I Teckenfilmerna utmärkte han sig genom att inte använda sig av stand-in i sexscenerna. Hans dåvarande hustru Bie, en osannolikt raffig kvinna, medverkade enbart i porrfilmer. Jag läser nu att Bent Warburg dog i september förra året, han blev 83 år gammal. Och apropå det – Ole Søltoft dog redan 1999. Han blev bara 58.

Nå. Ska vi ta en titt på filmerna i denna box? De är fördelade på fyra diskar och vi tar väl dem i ordning.

I JUNGFRUNS TECKEN (1973)

Denna första film regisserades av Finn Karlsson, det var den enda av dem han gjorde. Filmen utspelar sig i en liten fransk by någon gång i början av 1900-talet. Eleverna på en flickskola är lite väl kåta, så ledningen beslutar sig för att hälla ett medel i dricksvattnet som ska kunna bota detta. Dock förväxlas detta medel med ett annat nyuppfunnet medel med motsatt effekt – och då går det som det går. Vad som är intressant är att detta, pornografiskt sett, är den hårdaste filmen i serien. Den innehåller även en lång scen jag inte kände igen, en märkligt våldsam, sadistisk scen som känns fullkomligt malplacerad. Det visar sig att denna scen klipptes bort när filmen visades på bio i Sverige, den saknades även i den videoutgåva jag hade.

I TJURENS TECKEN (1974)

Detta är kanske den bästa filmen i serien, eller åtminstone en av de bästa. Nu har Werner Hedman tagit över som regissör, och han gjorde även resterande filmer. Återigen är miljön nostalgisk, det ser ut att vara 1920-tal, och det handlar om att invånarna i en liten by måste avla fram ett oäkta barn inom 9½ månad, annars kommer ett stort arv att gå till hemlösa katter. Den här filmen borde förstås egentligen heta I OXENS TECKEN.

I TVILLINGARNAS TECKEN (1975)

Det här är också en av de bättre filmerna i serien. Den här gången handlar det om rivaliserande skivbolag på 1930-talet och ett kontrakt med en stor sångstjärna, spelad av svenskan Cia Löwgren, som tidigare varit med i HERKULES JONSSONS STORVERK. Fars och kalabalik uppstår när Ole Søltofts bortkomne tvillingbror måste företälla sin bror.

I LEJONETS TECKEN (1976)

Den här handlar om två äldre damer som försöker skriva böcker, men som ständigt refuseras. De beslutar sig då för att skriva en erotisk bok om sina ungdomsår. De hittar på en pseudonym, men när boken blir en succé måste de hitta någon som kan låtsas vara författaren. Valet faller på Ole Søltoft.

I SKORPIONENS TECKEN (1977)

I SKORPIONENS TECKEN utspelar sig i nutid, det vill säga 1977. Den förlorar lite av sin charm på detta, visst är det kul att återse Köpenhamn av 1977 år upplaga, men filmen känns lite gråare och smutsigare än tidigare. Den här gången handlar det om en parodi på James Bond-filmerna. Ole Søltoft spelar agent 69 Jensen, som samarbetar med en annan agent, spelad av Anna Bergman.

I SKYTTENS TECKEN (1978)

Den sista filmen i serien. Detta är ytterligare en film om Agent 69 Jensen. Det är i denna Ricky Bruch medverkar. Sexscenen med honom och Anna Bergman innehåller inklippta bilder på könsorgan, det är inte Bruch och Bergman. I en kort actionscen dyker Arnold Schwarzeneggers danske kompis Sven-Ole Thorsen upp och fajtas, honom känner vi igen från CONAN -BARBAREN, ROVDJURET och drivor av andra actionfilmer. Vi bjuds även på vilda karatefajter med Torben Bille.

Den fjärde skivan innehåller två bonusfilmer. Den ena av dessa är DAGMARS HETA TROSOR, den har jag redan recenserat, ni hittar min text HÄR. Den andra filmen är BORDELLEN från 1972, med manus och regi av pornografen Ole Ege. Den hade jag inte sett tidigare. Den tekniska kvalitén är inget vidare, det ser ut som en gammal VHS-kassett, och filmen saknar svensk text – men det pratas inte så mycket i filmen. Det här är en rätt märklig film som pendlar mellan buskis, slapstick, drama, surrealistisk arthouse, roughie, och allmän sleaze. En dryg timme in i filmen blir det porrfilm.

Det finns en del extramaterial på skivorna. Mestadels trailers, stillbilder och affischer. Det finns även några bortklippta scener, men det handlar mest om förlängda sexscener. I de flesta fallen verkar dessa komma från franska versioner av filmerna.

Betyget nedan gäller boxen som helhet. Det här är gemytligt, skojigt och fascinerande – och det är en intressant inblick i en värld som inte längre existerar. 1970-talet känns väldigt avlägset. Jag känner även att, jösses, de här filmerna kan man ju inte visa för vem som helst! Fast å andra sidan, numera gäller det även LITTLE BRITAIN och i vissa fall till och med MONTY PYTHONS FLYGANDE CIRKUS.