Skräck är en utmärkt genre för noveller och kortfilm. Dock kan det vara svårt att skriva korta skräckhistorier med ordentlig story och framför allt ordentlig slutpoäng. Det märktes till exempel när Stephen King skrev manus till CREEPSHOW; en hyllning till 1950-talets skräckserier från EC Comics. EC:s serier var förvisso ibland lite ojämna, men Kings försök i genren tycker jag är svagt. Ett faktum som inte hindrar överraskande många från att älska CREEPSHOW.
Ännu svårare blir det förstås när utrymmet man har till förfogande är minimalt. I antologifilmen HOLIDAYS samsas tio (10) regissörer med varsin film. HOLIDAYS varar ungefär 100 minuter, så historierna är extremt korta. I TV-serier som ALFRED HITCHCOCK PRESENTERAR, TALES FROM THE CRYPT och liknande hade de åtminstone 25-30 minuter på sig.
Några av de medverkande regissörerna är rätt namnkunniga; Nicholas McCarthy gjorde THE PACT, Gary Shore regisserade DRACULA UNTOLD, medan Scott Stewart har gjort bland annat PRIEST. Mest känd är Kevin Smith. Några av regissörerna är debutanter. Bland skådespelarna figurerar ett par kända ansikten, till exempel Seth Green.
Tekniskt sett överraskar Holidays, de flesta av filmerna ser riktigt bra ut; det här är inte ännu en sådan där skräpig skräckfilm gjord med en billig HD-kamera av ett gäng glada amatörer.
… Men manusmässigt är det inget vidare. Eftersom speltiden är så kort, hinner inga av berättelserna utvecklas, och poängerna är alldeles för svaga för att de ska ge någon effekt.
Tio stycken högtider betas av. Den inledande om alla hjärtans dag är hyfsad. Den därpå följande om St Patricks Day inleds bra, men sedan blir det ingenting av den. Detta gäller de flesta av filmerna. Jag får intrycket att alla förslag på historier har godkänts; ingen verkar ha ansträngt sig speciellt mycket när de hittade på de här, eller så har de inte lyckats förmedla det de ville berätta på de få minuter de haft till förfogande.
Kevin Smiths bidrag är nog sämst. Nästan hela filmen utspelar sig i ett och samma rum, det är rudimentärt filmat, och lite för dumt och ologiskt. Storyn känns som något Smith och hans polare skojat om på fyllan – och sedan har Smith gått hem och gjort en film på det.
Engelska bolaget Amicus, verksamt främst på 1970-talet, var mycket bättre på antologifilmer.
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//
https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js
TOPPRAFFEL! 