Idag råkar det vara min födelsedag. Den firar jag med att jag … gick på fest igår, då en kompis fyllde 50. Praktiskt. Eftersom många av mina vänner var där, firades jag efter midnatt. Detta resulterade i at jag vaknade upp lite bakis idag. Jag orkar inte skriva något, så jag tar och repriserar min tjugonde videokrönika ur Expressen. Tänk, jag lyckades publicera en artikel om Albert Pyun i Sveriges då största tidning …
När jag såg den inte speciellt lysande science fiction-rysaren ”Species” på Fantastisk Film Festival i Lund förra året gick det ett sus genom publiken – den manliga delen, i alla fall – när Natasha Henstridge visade upp sig i tågkonduktörsuniform. Okej, vi höll förstås andan även när hon inte hade uniform på sig, ofta hade hon ingenting alls på sig, men det var någonting med den där uniformen. Efteråt kunde man höra unga män beskriva filmen för sina kompisar: ”Woauh, okej, det var en massa blod, och folk som förvandlades, och en skitsnygg brud i tågkonduktörsuniform”
Men vad hände med den före detta fotomodellen Henstridge? Faktum är att just nu hittar man en ny film med henne på videohyllorna: Albert Pyuns ”Adrenalin” (Egmont). Det här är en märklig film. För det första varar den bara ungefär en timme och en kvart, även om det på omslaget står att den ska vara längre. Nej, den är inte censurklippt. Filmen utspelar sig i realtid, och när handlingen slutar slutar även filmen.
För det andra presenteras huvudpersonerna knappt alls. De bara dyker upp i början och sätter i gång med sitt uppdrag. Det utspelar sig i framtiden, och någon sorts muterat monster löper amok i ett gammalt nerlagt fängelse. Folk dödas. Polisen tillkallas, och Henstridge, Christopher Lambert och deras stenhårda gäng anländer, självklart iförda uniformer av den tyngre skolan (en tågkonduktör hade nog inte överlevt den här filmen).
Därefter jagar man monster. Det skjuts, pangas och slåss, och blodet sprutar hejvilt och alla hjältarna vrålar ”Fuck” mest hela tiden, och så tar det plötsligt slut. Att se på filmen känns nästan som att spela datorspel typ ”Doom”, och det är antagligen det Pyun velat med filmen, samt pumpa upp åskådarens adrenalin, vilket han väl inte lyckas riktigt med, åtminstone inte om man ser filmen på video. Dessutom är filmens Cinemascope-format förstört på video.
Om filmen är bra eller dålig? Jag vet faktiskt inte!
För övrigt kan den hugade ha en liten Albert Pyun-festival hemma i videosoffan just nu, då tre av hans filmer finns på nyhetshyllan. Visserligen rekommenderar jag ingen att ha en sådan festival, men ändå. Pyun sprutar ut massor av actionrullar, de flesta snyggt fotograferade, men oftast är det skit.
Sämst är ”Nemesis 3” (Scanbox), som inte går att titta på. Nu menar jag allvar – den går inte att titta på. Du kommer att hata dig själv om du hyr den! Först händer det ingenting, sedan följer cirka trettio minuter flashbacks från del två, som var usel även den, och sedan händer det återigen ingenting. Till slut varnas det för ”Nemesis 4”.
Något bättre är ”Heatseeker” (Egmont), om en kampsportsturnering i framtiden för androider. Schysta fajter, kass film. Skurkandroiden spelas av den från den här spalten välbekante Gary Daniels, som själv kallar filmen ”Heatsucker”.
Jaså, du var på bio och såg ”En djävulsk plan” och tyckte att den sög? Då föreslår jag att du uppsöker första bästa importbutik eller köper en engelsk filmtidning med mycket annonser i. Ty engelsmännen har nyligen släppt ut Henri-Georges Clouzots franska original ”Les diaboliques” från 1954 på köpvideo. Visst, kvinnorna i originalet är inte lika snygga som Sharon Stone och Isabelle Adjani, men filmen är väldigt tung och otäck, och slutscenen går inte av för hackor. Tillsammans med slutet i ”Psycho” kanske filmhistoriens mest hårresande slut?
TOPPRAFFEL! 