Foton: Saeed Adyani
©2011 IDES FILM HOLDINGS, LLC. ALL RIGHTS RESERVED.
THE IDES OF MARCH. Det är en actionfilm med Gary Daniels och Michael Madsen. Den har ingenting med den här filmen att göra. ”The ides of March” är även ett Shakespearecitat hämtat ur JULIUS CAESAR. Caesar blir varnad med orden ”Beware the ides of March” innan han mördas den femtonde mars.
Och vad har detta med George Clooneys nya film att göra? En hel del, om än inget regelrätt mord.
Jag har alltid gillat George Clooney som skådespelare, men jag har väl inte varit sådär superimponerad av hans tidigare filmer som regissör – det har varit bra, kompetenta filmer, men hos mig gjorde de inget större intryck eller avtryck. Men. Med MAKTENS MÄN – som alltså heter THE IDES OF MARCH i original – hamrar Clooney fast sin position som en regissör att räkna med. Det här är bra. Riktigt, riktigt bra.
Clooney själv har varit med och skrivit manus, ett manus som för övrigt bygger på en pjäs, och han har även roffat åt sig en av huvudrollerna som presidentkandidaten guvernör Mike Morris. Platsen är Ohio och Morris ska gå i närkamp med sin rival, senator Pullman (Michael Mantell).
Ryan Gosling är Stephen Meyers, en av de ansvariga för Morris’ kampanj; Meyers är en fullfjädrad PR-kille som reser runt på guvernörens framträdanden och debatter runt om i landet tillsammans med en ambulerande stab. I staben finns bland många andra även den högt uppsatte veteranen Paul Zara (Phillip Seymour Hoffman) och en ung, söt praktikant; Molly (Evan Rachel Wood).
Ansvarig för Pullmans kampanj är den slemme Tom Duffy (Paul Giamatti), som plötsligt hör av sig till Meyers och vill träffa honom anonymt på en bar. Mot bättre vetande går Meyers dit. Duffy försöker övertala Meyers att hoppa av Morris’ stab och istället ansluta sig till Pullmans. Duffy är nämligen säker på att Morris’ kampanj kommer att gå åt helvete. Meyers är inte så säker på det, men när det visar sig att någon har sett Meyers och Duffy träffas och hotar att släppa nyheten till pressen, får Meyers kicken. Eftersom han inte kan sälla sig till Pullmans anhang; det var bara ett trick från Duffy, beger sig Meyers ut efter hämnd. Och då kan den där Molly, som Meyers inlett en relation med, komma väl till pass.
Vad som är oerhört fascinerande med MAKTENS MÄN är att dessa PR-människor och kampanjdeltagare skulle kunna jobba med vilken produkt som helst. Popstjärnor. Skådespelare. Bilmärken. Datorer. Det handlar bara om att marknadsföra någonting, i det här fallet en politiker med ganska idealistiska åsikter – jag utgår från att Mike Morris’ politiska åsikter speglar vänsteranhängaren George Clooneys, åtminstone till stor del. För kampanjdeltagarna hör politiken knappt till saken – något som med all tydlighet framgår när Meyers gör ett försök att gå från Morris’ till motståndarens läger för att fortfarande ha ett jobb.
Det är också intressant hur alla jämt och ständigt hugger varandra i ryggen – bildligt talat. Det går inte att lita på någon, inte ens de man har ett nära samarbete med. Alla vill klättra i karriären. Och hela tiden har de skoningslösa och mäktiga journalister i hälarna – Marisa Tomei spelar en sådan. Hon är god vän med Stephen Meyers, men skulle inte tveka att köra kniven i Meyers och Morris för en bra story.
MAKTENS MÄN är en fantastisk liten film, som för tankarna till 1970-talets amerikanska, politiska filmer. Som med all tydlighet framgår, är skådespelaruppsättningen enastående. Ryan Gosling verkar numera gå från klarhet till klarhet (han är även med i kommande, utmärkta DRIVE), Paul Giamatti är ju en stor favorit, och detsamma gäller Hoffman, Tomei, Clooney, förstås, och de andra. Wood gör inte heller bort sig.
Det känns väldigt skönt att se en så här ”vuxen” film. MAKTENS MÄN är dialogdriven – den bygger trots allt på en pjäs – men filmen blir aldrig tråkig. Detta är en imponerande film. Hela tiden spännande, hela tiden intressant. Filmen får dessutom en extra dimension tack vare alla skandaler kring Juholt just nu – det är inte utan att jag undrar hur hans PR-maskineri fungerar bakom kulisserna. Finns det några likheter med amerikanerna i denna film?
Jag kan inte påminna mig att jag har delat ut högsta betyg till en biofilm i år. Har jag det? Till vilken då? Men nu – under årets näst sista månad – slår jag till!
(Biopremiär 4/11)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//
TOPPRAFFEL! 