Bio: Psalm 21

Foton copyright (c) Krejaren Dramaproduktion/CcV
Den svenska skräckvågen rullar vidare. På fredag har den svenska skräckfilmen PSALM 21 premiär. Jag blev genast misstänksam. Dels för att det i inbjudan till pressvisningen stod att den skulle vara i 128 minuter. Jamen herregud, man gör inte skräckfilmer som varar över två timmar! Skräck ska vara 90 minuter. Max.
Men nu visade sig tidsangivelsen vara fel. Det skulle nog vara 98 minuter; filmen var en dryg halvtimme kortare än utlovat.
Men framför allt blev jag misstänksam då PSALM 21, som spelades in vintern 2008, visades på Fantastisk Filmfestival i september … förra året! Varför har den inte premiär förrän nu? Jag började genast spekulera och efter att ha sett filmen, spekulerar jag ännu mer. Dessutom kan jag inte påminna mig om att ha läst något om filmen sedan FFF-katalogen 2009. Jag såg förresten inte filmen på FFF; som så ofta är fallet, befann jag mig då på Bokmässan i Göteborg.
Jonas Malmsjö spelar prästen Henrik Horneus, som på sin sons födelse-
dag får besked om att hans far Gabriel (Per Ragnar); präst även han, har dött under mystiska omständigheter – han har hittats drunknad uppe i Borgvattnet. Förvirrad beslutar Henrik, som mer eller mindre tappat kontakten med farsan, sig för att genast köra till orten och höra sig för om vad som har hänt.
Det är mitt i natten och på en mörk skogsväg dyker plötsligt en av Henriks församlingsmedlemmar upp mitt i vägen. Han kör på tanten, men när han kliver ur bilen, är kroppen borta, som om den aldrig funnits där. Och när han försöker köra därifrån, vägrar bilen starta. Så, han tar sitt bagage och stövlar iväg för att uppsöka hjälp.
Han kommer fram till ett Typiskt Rött Hus Med Vita Knutar inne i skogen. Det lyser i ladan, så han går in dit. Då dyker det upp en liten flicka, som plötsligt får ett demoniskt zombieansikte. Henrik skriker och rusar ut i panik, och då har familjen Lidman som bor i huset vaknat.
Det här är en konstig familj, må ni tro. Väldigt mystisk. De säger knappt något alls och sonen Olle (Björn Bengtsson från BRÖDERNA KARLSSON) har en skön mustasch. De är misstänksamma mot Henrik, som trots detta får övernatta hos familjen.
Det påstås att Gabriel blev mördad och dumpades i sjön. Henrik drömmer mardrömmar om att spökflickan ligger i hans säng, om att Gabriel hoppar upp ur plurret som prästzombie, och om sin mor, som dog framför ögonen på Henrik när han var liten gosse. Saker och ting står inte rätt till hos familjen Lidman. Snart börjar det gå upp för Henrik vad som hände hans far och varför, orsaken går långt tillbaka i tiden, och Henrik börjar ifrågasätta sin tro.
PSALM 21 (titeln åsyftar ”Härlig är jorden”) börjar överrask-
ande bra. Det är faktiskt riktigt spännande och kusligt; tonen är ödesmättad och spökerierna effektiva. De datoranimerade förvandlingarna till spökansikten är riktigt bra. Jonas Malmsjö, som jag aldrig sett i en huvudroll på film, är inte bara en bra skådis, han har även ett bra ansikte – han ser ut som en robust manlig Hollywoodstjärna; som en korsning mellan Alexander Skarsgård och Dolph Lundgren, en hunk som hade varit perfekt som The Mighty Thor. I övriga roller syns bland andra Görel Crona, Josefin Ljungman och Gunvor Pontén.
Men halvvägs in är det inte lika kul längre. Filmen är felkonstruerad och alldeles för lång – och den känns onekligen som de 128 minuter den inte är. Jag har ingen aning om filmen klipptes om efter att ha visats på FFF, men det måste finnas en förklaring till att den legat så länge på hyllan. Jag kan mycket väl tänka mig att flera distributörer kliat sig i huvudet när de sett filmen – vaffan ska vi göra med den här? liksom.
PSALM 21 tappar nästan allt under sin andra hälft. All spänning försvinner, bland annat beroende på att spökansikten dyker upp för jämnan, vilket förtar effekten. Flera flashbacks repriseras alldeles för många gånger och helt i onödan. Ofta får vi se Henrik springa med en gigantisk bibel i famnen, ibland springer han i slow-motion.
Familjen Lidman är nästan parodiskt konstig. De pratar knappt alls och går bara omkring och beter sig mystiskt. Henrik vet inte om han drömmer eller inte, och det vet inte vi i publiken heller. Mitt i alltihop dyker det upp en sexscen i vilken yngsta dottern Lidman (Ljungman) förför Henrik i ladan som vore hon en succubus (fast vi får bara se den muskulöse Malmsjö naken). Var kom den scenen från, vad hade den med övrigt att göra? Och var det bara en dröm? Olle börjar ägna sig åt maniskt överspel. Gabriel tar tillfället i akt att spöka för att kunna hålla en lång monolog. Jag tittar på klockan.
För manus och regi står Fredrik Hiller, som efter att ha regisserat teater nu gör sin långfilmsdebut. Filmfotot är ofta riktigt bra och stämningsfullt; ljudmixen är bättre än brukligt i svensk film (det går att höra vad de flesta säger), och traditionell skräckfilmsmusik ligger på ljudspåret – men den sistnämnda blir lite tjatig, eftersom den nästan aldrig tystnar. Ett groteskt lik i ett badkar fick mig att hoppa till en aning.
Det finns en bra film gömd någonstans i PSALM 21. Men för att få fram denna film, måste man första klippa bort åtminstone tjugo onödiga minuter, och resten bör klippas om helt och hållet. Och det är ju under andra halvan man ska vrida spänningsmätaren till max, inte första. Berättelsen i sig är bra och intressant, och Henrik Horneus är en bra rollfigur.
PSALM 21 kommer knappast att bli en framgång i klass med LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN. Frågan är om den kommer att bli en framgång alls. Jag är dessutom tveksam till om den kommer att funka på den internationella marknaden och sälja till lika många länder som FROSTBITEN och LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN. Den trista andra halvan är ett hinder.
Filmen, som är skjuten på Red, är gjort helt utan stöd från Filminstitutet och enligt IMDb var budgeten – håll i er – 800 000 kronor. Jämför med FROSTBITEN, som kostade 21 miljoner. Jag hade aldrig gissat att Hillers film var så billig, så det ska han ha en eloge för.
Jag uppskattar försöket att göra en regelrätt skräckfilm i Sverige, men det hade behövts både en manusdoktor och en mer våghalsig filmklippare.
Avslutningsvis hoppas jag att vi får se Jonas Malmsjö i fler huvudroller framöver.

(Biopremiär 5/11)