DVD: Taken – Extended harder cut

Av någon outgrundlig anledning fick TAKEN aldrig biopremiär i Malmö. Den visades i Lund, men jag åkte aldrig upp och såg den där.

TAKEN ska inte blandas ihop med den Spielbergproducerade science fiction-serien som kom för några år sedan, och som var utmärkt fram till de två sista avsnitten, då Dakota Fanning hade en framträdande roll och det hela blev lite religiöst. Nej, den här TAKEN är ännu en av alla de där påkostade franska actionfilmerna Luc Besson sprutar ur sig, och liksom TRANSPORTER-filmerna är den på engelska. Besson har förstås inte regisserat; det gör han ju sällan nuförtiden, men väl producerat och skrivit manus tillsammans med TRANSPORTER-veteranen Robert Mark Kamen. För regin står Pierre Morel. Allvarligt talat, jag begriper inte hur Besson hinner med att göra alla de här filmerna, vi pratar ju inte små B-filmer som vissa amerikanska regissörer kan göra en i månaden.

Efter Nicolas Cage och Matt Damon, är Liam Neeson näste kille som lite osannolikt blir actionhjälte. Förvisso övade sig Neeson redan i DARKMAN, men han är ju främst känd som karaktärsskådespelare och inte stenhård slåssfilmshjälte. För han är verkligen stenhård här – det intressanta med Neeson, som jag ofta tycker är lite tråkig, är att han alltid ger ett så trevligt intryck, utseendemässigt och till sättet. Kanske är det därför han funkar så bra när han vänder tvärt och blir Punisher på en halv sekund.

I den här filmen heter han Bryan, pratar med amerikansk accent, har ett förflutet inom ”the government” – och framför allt har han ”special skills”. Det sistnämnda kommer han att få användning av, när hans sjuttonåriga dotter kidnappas av slemma albaner när hon och en kompis åker till Paris. Bryan sa hela tiden åt dottern att hon inte borde åka till Paris ensam, men flickan ville ju så gärna – och Bryans ex-fru; en bitchig Famke Janssen, tyckte bara Bryan var en surgubbe som inte ville gå med på resan.

Nåja, av en tillfällighet pratar tösen i mobil med Bryan när de slemma albanerna stormar in i lägenheten och kidnappar och bär sig åt, så Bryan hör allt – och spelar in deras röster. Sedan packar han sin resväska med sina skills och far ögonblickligen till Paris, där han utan större svårigheter spårar upp skurkarna – som sysslar med trafficking – och dödar dem effektivt en eller ett par i taget. En annan av Bryans skills är att han tydligen har väldigt mycket pengar, med tanke på alla tekniska grejor och flygbiljetter och annat han fixar fram på nolltid. Men varifrån kom all medicinsk utrustning han plötsligt har på sitt hotellrum så att han kan bota en nerdrogad flicka?

Fast sådana anmärkningar är egentligen petitesser. TAKEN är en actionfilm med en rak och enkel handling – något jag saknar idag, när allting ska vara lite tillkrånglat, med QUANTUM OF SOLACE som skräckexempel. TAKEN går från punkt A till punkt B till punkt C, och går stenhårt fram. Det är också en sak jag saknar idag; hårda, jävla actionfilmer. Här finns inga CGI-förbättrade martial arts-strider eller hjältar som ska vara lite ”söta” så att de går hem även hos tonårsflickor. Bryan är bara hård, effektiv och dödar folk i actionversionen av LILJA 4-EVER.

På bio hade TAKEN en 15-års-
gräns, vilket är begripligt. Men det märliga är att den i USA visst försetts med en PG-13-gräns. Detta måste endast bero på att de inte svär i filmen! De är ju rätt konstiga på den fronten, jänkarna. Och nog blir det lite konstigt när vuxna män slår varandra sönder och samman och bråkar och skriker, men aldrig svär. Fast den här DVD-utgåvan är en ”extended harder cut”. Det är möjligt att den här skulle fått åldersgränsen R i USA. Nu har jag ju bara sett DVD:n, så jag vet inte hur mycket hårdare den är.

En del svenska kritiker har anmärkt på att skurkarna i TAKEN är svartmuskiga albaner. Men det är ju så – de mest perfekta filmskurkarna torde vara nazister. Dels för att de representerar en ideologi ingen vettig människa tycker om, och dels för att de är vita. Således är det fritt fram att skjuta ner dem. Men om skurkar är av andra folkslag blir det genast rasism. Så för att inte stöta sig med vissa filmkritiker, föreslår jag att filmbranschen i framtiden låter muslimska terrorister vara européer som har konverterat, att amerikaner tagit över den japanska yakuzan, och varför inte låta afrikanska kannibalstammar i äventyrsfilmer vara utvandrade danskar?