När det var videodags för 40 år sedan

Jag har spenderat påsken i Landskrona, staden jag är född i, staden jag växte upp i.

Som vanligt har jag tagit promenader i stan, kortare promenader och längre promenader, jag har tittat på miljöerna, på de nya miljöerna – och främst noterat de miljöer som inte längre finns. Det mesta jag minns finns inte längre kvar – väldigt lite finns kvar. I bästa fall finns byggnaderna kvar, men inte butikerna och etablissemangen.

Lekskolan jag gick i för mer än 50 år sedan; Parkstugan, plockades bort redan på 70-talet, tror jag – men tydligen står barackerna, som det var, någon annanstans idag. Jag tänker på antikvariatet Fynd-Shopen på Eriksgatan, som låg vägg-i-vägg med Centerpartiets lokal, där kostade serietidningar 50 öre styck. Lorry på antikvariatet på Storgatan tog en krona, vilket jag tyckte var dyrt. Jag och mina kompisar samlade tomflaskor och tomburkar som vi pantade, och sedan köpte vi serier för pengarna.

Jag tänker på doften i biblioteket när det låg i Folkets hus, personalen gillade visst inte de lokalerna, men för mig var det något magiskt över biblioteket. Linoleumgolvet, seriealbumen, Sture Hegerfors’ böcker på vuxenavdelningen, Jules Verne-magasinet och tidskriftsavdelningen. Det doftade damm och papper, det doftade trevligt, trygghet och ibland lite spänning.

Men jag tänker nog mest på de gamla videobutikerna. De som började dyka upp runt 1980. De flesta har jag inte sett bilder på sedan de slog igen, flera slog igen redan på 80-talet. De finns bara i mitt minne, en del har jag bara vaga minnen av, några har jag glömt vad de hette. Några har jag hittat foton på – bilderna som illustrerar denna text kommer från lite olika ställen och jag hoppas att de ursprungliga fotograferna ursäktar.

Idag gick jag förbi lokalen där Hvilans Video låg. Där öppnar nya etablissemang för jämnan, mest restauranger, inget verkar funka där. Någon påstod en gång att Hvilans Video var den första videobutiken i Landskrona, om detta stämmer vet jag inte. Det var en trång, liten lokal som mest hade filmer från VTC. I slutet av 80-talet jobbade en kompis där, och jag hängde där var och varannan dag.

På gatan där jag bodde låg legendariska Vlado Video – en videobutik som faktiskt är omsjungen; rockbandet Quit Your Dayjob har en låt som heter just ”Vlado Video”, musikvideon ligger på YouTube Videon är dock inspelad i Malmö, i en annan, nu nerlagd butik). Vlado Video ägdes av en herre som hette Vlado och som bodde i samma hus, tror jag. Där hyrde jag MAD MAX och COMMANDO LEOPARD – hm, jag hyrde nog det mesta han hade. Efter några år tog en som hette Glans över och butiken blev Glans Video. Därefter, antagligen runt 1990, blev det Elias Godis, där ligger fortfarande en godis- och tobaksaffär, om den fortfarande heter Elias vet jag inte. Jag gick förbi idag. Det stod inget i fönstren.

På ett hörn längst ner på Storgatan låg Stars Video en kort period. Det kan ha varit i början av 90-talet. De hade en gatupratare på vilken det stod ”Nu! Hyra här! Action – Western – Krigfilm”. En gång när jag hyrde ett par skräckfilmer där fick jag en kassett utan omslag som bonus. ”Den gratts!” sa den jovialiske invandraren i kassan. ”Gratts?” frågade jag. ”Gratts!” sa han. ”Gratis?” sa jag. ”Ja,” sa han. ”Vad är det?” frågade jag. ”Porr!” sa han. Det var tyskar i gummi som piskade varandra till discomusik.

På Storgatan låg även Storgatans video, om än inte samtidigt som Stars Video. Det var kanske 1986-1989 eller så. Där hyrde jag R.O.T.O.R. – men framför allt hyrde jag en viss annan film där. En dag när jag var tonåring bestämde jag mig för att bli intresserad av skräckfilm. Jag gick till Storgatans Video och hyrde två filmer, jag tog de med otäckast omslag, jag visste inte vad det var för filmer. Den ena var THE HILLS HAVE EYES, den gillade jag inte. Den andra var Dario Argentos DEEP RED. Den förändrade mitt liv.

Sedan hade vi Video-tajm och Film-tajm. De hade samma ägare, tror jag. De var lite ”finare” butiker – de hade de stora bolagen, som Warner och Essellte. Det var lite dyrare att hyra där. Men de hade även VTC och andra bolag, jag minns att jag hyrde RAMBO: FIRST BLOOD PART II där, av någon anledning släpptes den av VTC.

På en hörna låg No One Video. Det skulle utläsas ”Numner One”, men vi sa ”No One”, som i ”ingen”. Där hyrde jag MANIAC COP 2. Jag vill minnas att killen som hade No One Video öppnade, eller tog över, Broadway; den skitstora videobutiken på Eriksgatan. Broadway blev Videomix som blev Hemmakväll, det var alltså en kille från Landskrona som basade över dessa kedjor; han köpte Videomix och sedan Hemmakväll. Hemmakväll har fortfarande en kontorsbyggnad i Landskrona – men det är numera illa ställt med filmer där. De har ju bara godis.

Det fanns fler videobutiker. Vad hette den som låg på Infartens köpcentrum? De första videofilmer jag såg hyrde vi där; den allra första var DE BLODIGA STÖVLARNAS KULLE; en dålig spaghettiwestern med Terence Hill och Bud Spencer. I början på 90-talet låg det en kortlivad butik på Midhemsvägen, där hyrde jag STARCRASH. Då kunde man även hyra video i en pizzeria på Föreningsgatan. Där hyrde jag MANNEN MED LÄDERANSIKTET: MOTORSÅGSMASSAKERN III. Alla filmer luktade pizza. Det låg även en kortlivad butik på Sturegatan, tror jag det var. Där hyrde jag Tim Koncaid-produktionen NECROPOLIS. Jag har dessutom ett minne av en videobutik som fanns ca 1980 och som bara hyrde ut porr. Jag tror den hette Tabu och låg vid gamla brandstationen, men jag kan minnas helt fel.