Bio: Solomamma

Foton copyright (c) Draken Film

Jag har upptäckt att jag ofta har väldigt svårt att förstå talad norska. Folk klagar på att det är så svårt att förstå danska, men norska är inte mycket bättre. En gång när jag landade i Nice var det, som vanligt, strejk – det gick inga bussar eller tåg till Cannes. Jag delade taxi med en norrman – och jag förstod inte ett ord av vad han sa. Jag har ingen aning om var han kom ifrån, han bodde kanske på en ö i en fjord, men jag kunde inte ens höra vilket språk han talade. Det var väldigt långt ifrån Jon Skolmen-norska. Dock förstod han mig utan problem, så det löste sig ändå.

Jag trodde att SOLOMAMMA var en svensk film, men den visade sig vara norsk. Jag tänkte på ovanstående taxi-historia när jag såg filmen. Den var förstås textad på svenska och utan text vet jag inte om jag hade förstått så mycket av dialogen, ibland låter de som svenske kocken (som ju alltid lät norsk svarare än svensk). Kanske hade jag förstått bättre om de pratade franska? Nej, det hade jag nog inte.

En bit in i filmen inser jag att filmens norska titel inte är översatt till svenska. ”Solomamma” är norska för ”singelmamma”. Tydligen dög inte den svenska termen, men i en replik i filmen översätts ordet korrekt.

Det här visar sig vara en film i avdelningen för trevliga filmer. Janicke Askevold har regisserat den här dramakomedin om journalisten Edith, spelad av Lisa Loven Kongsli, som tydligen var med i WONDER WOMAN och JUSTICE LEAGUE. Hon är ensamstående mor till en fyraårig påg som vuxit upp utan far – eftersom Edith fått honom genom en anonym spermadonator. Edith börjar tycka att sonen är lite knepig; han är lillgammal och dan, och inte blir det bättre av hans pottfrisyr. Edith undrar vem donatorn är.

Eftersom Edith alltså är journalist börjar hon att gräva – och hittar mannen. Niels heter han och spelas av Herbert Nordrum. Niels är något slags tech-höjdare och har gjort stålar på ett datorspel. Edith hittar på att hon ska intervjua honom om hans karriär, men det är bara en förevändning för att hon ska träffa honom. Han vet inte vad Edith egentligen är ute efter.

En tid efter intervjun råkar Edith springa på Niels igen, denna gång på krogen. Det bär sig inte bättre än att de går hem till Edith och man tänker satt, jösses, hur ska det här gå, det här kan bli riktigt jobbigt och pinsamt.

Jag tycker att SOLOMAMMA är förvånansvärt trivsam. Det här är inte alls vad jag förväntade mig – jag trodde att det här skulle vara ett diskbänksdrama om en hårt slitande, ensamstående mor. Vad jag istället fick var ett förhållandevis lättsamt drama som tenderar romantisk komedi. Temat får väl också sägas vara ovanligt, filmen ställer en del udda, intressanta frågor.

Sedan blir det inte sämre av att jag tycker att Lisa Loven Kongsli är skitsnygg. Verkligen. Hon har utstrålning och ser lite fransk ut. Jag undrar lite över varför Edith är singel, pojkarna borde stå på rad, kan man tycka. Kanske är det för att hennes unge är lillgammal.

Nå. Jag tycker allt att SOLOMAMMA är värd en titt.