Eftersom SEND HELP är en film från 20th Century Studios pressvisades den inte utanför Stockholm inför biopremiären – vilket förstås är surt. Jag menar, att inte kunna recensera en Sam Raimi-film inför dess premiär? Det känns om om jag begår tjänstefel då. Rent allmänt är det ju surt att inga filmer från 20th Century/Disney/Marvel pressvisas utanför Stockholm.
SEND HELP beskrivs som en survival thriller.Eller survival horror. Kanske även survival adventure. En film om att överleva. Men det här är även en svart komedi. Det här är Sam Raimis första skräckfilm sedan DRAG ME TO HELL, som kom 2009, och filmen är inte riktigt vad jag trodde att den skulle vara.
Rachel McAdams spelar Linda Liddle, en kvinna som är en jäkel på siffror och har ett bra jobb på ett företag där hon räknar med att få en topposition hon mer eller mindre utlovats. Hon är dock inte vidare populär, Linda, eftersom hon saknar social skills. Hon är klämkäck, alldeles för hurtig och lite påflugen. Dessutom bryr hon sig inte om sitt utseende; hon har tovigt hår och klär sig som en socialsekreterare från Teckomatorp. Hon är den diametrala motsatsen till de andra på företaget, de är mest ett gäng strebers.
Så får Linda oväntat en ny chef – Bradley Preston (Dylan O’Brien). Bradley är en avskyvärd människa, en ungtupp, ett själviskt kräk. Han ser genast till att krossa Lindas drömmar.
När företagets styrelse ska flyga till Asien ombeds Linda följa med. Planet når dock aldrig sin destination – oväntat störtar det i havet. De enda som överlever är Linda och Bradley. Detta är en situation som passar Linda som handen i handsken – en av hennes drömmar är nämligen att få medverka i SURVIVOR på TV, det vill säga den amerikanska versionen av EXPEDITION ROBINSON. Bradley är hopplös som skeppsbruten, men Linda vet precis vad man ska göra för att överleva.
Trots att han skadat ett ben och befinner sig på en öde ö fortsätter Bradley att svina sig och bete sig som Lindas chef. Men filmens rollfigurer visar sig vara mer komplexa än de först verkar vara. Bradley kan bli ömklig och nästan sympatisk – fast han är hela tiden oberäknelig, kanske låtsas han bara vara schysst. Linda visar också upp andra sidor av sig. Hon kan bli tuff, hård och direkt sadistisk – och även hon kan bli osympatisk. De två vet aldrig var de har varandra – och de ryker ofta ihop. Det hela blir alltmer brutalt. Blod kommer att flyta.
SEND HELP är en bra film. Det är en spännande film och en rolig film. Jag har alltid gillat Rachel McAdams, inte bara för att hon ser bra ut, hon är en utmärkt skådespelerska och besitter stor utstrålning. Dylan O’Brien är också bra, han är en sådan där spoling man bara vill slå på käften.
Ska jag anmärka på något är det väl att Lindas persona känns lite väl orealistiskt. Hon må vara totalt ointresserad av mode, sitt utseende och framtoning, men hon behöver inte klä sig som en nucka för det. Hon borde väl märka att hon beter sig konstigt och att de andra reagerar på detta.
Det bästa med SEND HELP är att det här inte ser ut- och låter som en typisk film från 2026. Sam Raimi har gjort en film i klassisk, elegant och tidlös Hollywoodstil. Det är snyggt och stämningsfullt, ibland känns det lite grann som när jag gick på bio på 80-talet. Danny Elfman bidrar för en gångs skull med inspirerad och bra filmmusik, han har ju annars gått på tomgång de senaste 30 åren.
Filmen inleds med den gamla fina, animerade vinjett 20th Century Fox använde förr, fast med ordet Fox utbytt mot Studios.
SEND HELP är tillägnad Sam Raimis kompis Scott Spiegel, som avled i augusti förra året.

Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.