Streaming: Dark Match

Jag hade egentligen tänkt recensera den här filmen senare i veckan, efter att jag först skrivit om veckans biopremiärer – men så såg jag en annan film igår, en biopremiär som har vissa likheter med DARK MATCH, så jag tänkte att klämmer den här nu på en gång.

DARK MATCH är en kanadensisk film från 2024 i regi av Lowell Dean, som är mest känd för filmen WOLFCOP, vilken jag inte sett. Den här filmen handlar om wrestling. Jag är totalt ointresserad av wrestling, jag vet ingenting om wrestling. Jag har kompisar, åtminstone en kompis, som älskar wrestling, som kan allt om wrestling, och som är engagerad i den svenska wrestlingscenen. Själv hajar jag inte riktigt poängen med en sport där matcherna är uppgjorda. Dock kan jag skryta med att jag på 70-talet var med i brottarklubben Argos i Landskrona. Fast det var riktig brottning och inte wrestling. Jag tvingades dock sluta, eftersom alla mina kompisar slutade. Dessutom var jag längst i gruppen, så tränaren använde alltid mig när han skulle visa nya grepp, och jag tyckte att det var obehagligt när han vände mig upp och ner och slungade iväg mig.

”Dark Match” är en term för matcher som inte sänds under annars TV-sända tävlingar. Den här lilla lågbudgetfilmen från Shudder utspelar sig i slutet av 80-talet och handlar om ett litet turnerande wrestlingkompani, mer eller mindre ett B-lag, som erbjuds att delta i en tävling i en håla på vischan. Om de vetat vad det hela går ut på skulle de tackat nej.

De anländer till stället, det festas, ”Shout It Out Loud” spelas, och de förbereder sig för matcherna. Chris Jerico spelar the Leader, som är den som ligger bakom den mystiska tävlingen.

Tidigare har wrestlinggängets matcher varit koreograferade och uppgjorda. Den här gången är det på riktigt. Inte nog med det – de tvingas kämpa till döden i ringen, som dessutom är preparerad med olika mackapärer för att göra fajterna lite mer ”intressanta”. Det står snart klart att matcherna videofilmas och säljs som snuff movies. Inte nog med det – arrangörerna är beväpnade djävulsdyrkare som är ute efter något.

Ayisha Issa är stencool som Miss Behave, som blir lite av filmens huvudperson och hjältinna. Hon använder en kedja när hon fajtsas.

Jag förväntade mig absolut ingenting av DARK MATCH och därför blev jag rätt överraskad när det här visade sig vara en bra, genomtänkt film. Det är en billig film, men den ser väldigt bra ut – förklaringen får jag i eftertexterna: de visar sig att det är Karim Hussain som varit filmfotograf.

Vad som är intressant är att DARK MATCH känns som en autentisk grindhouse-film. De senaste decennierna har det kommit en ras filmer som imiterat 70-talets grindhouse-filmer – mest genom satt lägga på fejkade repor i bilden, zooma mycket, och låta filmerna handla om sex och våld. DARK MATCH tillhör inte dessa filmer. Lowell Dean berättar sin historia utan fåniga tricks, men han har lyckats hitta precis rätt ton. Vidare är rollfigurerna överraskande bra utmejslade, de är sympatiska allihop, de här avdankade brottarna som kuskar runt från stad till slut.

DARK MATCH var inte alls vad jag förväntade mig, det här var betydligt bättre. Dock nöjer jag mig med en trea i betyg.