Och ditt namn skall vara 13: De andra spionerna

Den mest kände franskspråkige hemlige agenten är Hubert Bonisseur de La Bath, bättre känd som OSS 117. Han dök upp första gången 1949 i ”Tu parles d’une ingénue (Ici OSS 117)”, en roman av fransmannen Jean Bruce – fyra år före James Bond, som inte gjorde entré förrän 1953. Bruce hann skriva 88 böcker om OSS 117 innan han 1963, 42 år gammal, omkom i en bilolycka. Då tog hans fru Josette Bruce över författandet. Hon kallade sig J. Bruce och lyckades skriva 143 OSS 117-böcker innan hon gick i pension 1985. 1987 började paret Bruces dotter Martine och hennes make François skriva böcker om den populäre agenten. För dem blev det 23 romaner, den sista kom 1992. OSS 117 har även blivit tecknade serier och långfilmer.

Men. Redan 1947 debuterade en annan franskspråkig agent: agent IXE-13. L’as des espions canadiens. Ässet bland de kanadensiska spionerna.

Jean Thibault, IXE-13, var sannolikt inte den första återkommande, franskspråkiga agenthjälten, och han var inte den första med ett X i kodnamnet, serien Secret Agent X-9 började publiceras redan 1934, och Thibault var inte heller den första agenten som tilldelades numret 13.

Agent IXE-13 skapades av Pierre Saurel, som var en pseudonym för den kanadensiske skådespelaren Pierre Daignault (1925-2003). Mellan 1947 och 1966 skrev han 934 romaner om sin hjälte! Fast romaner är att ta i – äventyren publicerades i häften på 32 sidor. Omslagen tecknades av André L’Archevêque (1923-2015). Redaktör var Alexandre Huot, som var något av en mentor för Montreals pulpförfattare. Häftenas upplaga låg på 20 000-30 000 exemplar, sammanlagt såldes 20 425 000 häften under dessa två decennier – och jag gissar att de även såldes i Frankrike, Belgien och andra länder där man talar franska. Daignault skrev samtliga historier, när han 1963 hamnade på sjukhus efter en bilolycka, dikterade han sina äventyr för sin dotter.

Till en början kämpade IXE-13 mot nazister, men senare fick han andra fiender, främst kommunister från Sovjet och Kina. Under en period i slutet av 50-talet var Pierre Daignault inspirerad av satelliten Sputnik och lät sin hjälte resa ut i rymden. I vanlig ordning uppskattade moralens väktare och främst katolska kyrkan dessa pulpäventyr, vilka ansågs skadliga.

Det spelades teaterpjäser om den väldigt populäre IXE-13, han blev radioteater, och konkurrerande förlag gav ut skamlösa kopior, en av dem hette Spy X-14, en annan Spy Number 13. 1972 gjorde Jacques Godbout en film om agent IXE-13 – men det är en parodi med en del musikalnummer. Den lär även innehålla dvärgbrottning och den ska vara väldigt flängt. 2024 gjordes en ny TV-serie i åtta avsnitt om agenten. Agent IXE-13 må vara okänd i större delen av världen, men han är inte bortglömd i Kanada.

En annan skapelse på franska, om än inte helt igenom en fransk sådan, är seriefiguren X-13 Agent Secret, som kom ut med 442 nummer mellan 1960 och 1986. Serien handlade om den brittiske agenten David Holden, som kämpade mot nazister. Om jag förstått det rätt var det här en fransk version av den engelska serien Spy-13, som första gången dök upp 1958 och som i Sverige publicerades i tidningen Spion 13, vilken började komma ut 1964. Omslagen till den franska tidningen X-13 Agent Secret hämtades ofta från den engelska tidningen, men serierna ska ha producerats av det franska förlaget. I England hette spionhjälten David Doughty – av någon anledning fick han alltså heta David Holden i Frankrike.

I Sverige hette Spion 13 David Locke. I början av 50-talet tecknade engelsmannen Graham Coton (1927-2003) serien Captain Phantom, the World War II Master Spy. Det är denna serie som senare ska ha gjorts om till Spy-13, och enligt obekräftade uppgifter ska Captain Phantom först ha hetat David Locke. Jag kan inte hitta några uppgifter om detta – Captain Phantom var egentligen Squadron Leader Ralph Daunton – men precis som David Doughty/David Holden/David Locke var han en rackare på att klä ut sig.

Det gjordes bara 58 episoder av Spy-13. Den svenska tidningen behövde fler äventyr. Vad göra? Jo, de tog den franska serien X-13 Agent Secret och döpte om honom till David Locke, det var ju ändå mer eller mindre samma serie. En annan serie som också mer eller mindre var likadan, var John Steel Special Agent, från Fleetway, samma engelska förlag som gav ut Spy-13. Centerförlaget i Sverige tänkte att det nog inte är någon som ser skillnad på Spy-13 och John Steel, så John Steel fick bli David Locke han också i några nummer av Spion 13. Det är ungefär som när Williams Förlag publicerade serien Scooter i den svenska Binky-tidningen och låtsades att Scooter var Binky, eftersom få läsare såg skillnad på serierna.

Jag vill gärna inbilla mig att Spion 13 – Spy-13, alltså – är den mest kända av alla dessa agenter med numret 13, men det stämmer förstås inte – eftersom den långvarigaste och med bred marginal populäraste är den av minnesförlust drabbade XIII i den belgiska serien med samma namn. Albumserien skapades av Jean Van Hamme och William Vance 1984 och produceras fortfarande, om än av andra upphovsmän, och det görs spinoff-serier. I Sverige har XIII publicerats i tidningarna Agent X9 och 2000+. Serien har även blivit TV-spel och TV-serie. XIII är kraftigt inspirerad av Robert Ludlums roman ”Identitet Kain” från 1980 – det vill säga ”The Bourne Identity”. Till en början var serien så pass lik Ludlums bok att den närmast liknade ett plagiat på-, eller en adaption av boken.

… Fast nu sitter jag kanske här och ljuger. Den mest kända och populära agenten med nummer 13 är kanske Sharon Carter, Agent 13 – en figur från Marvel Comics. Hon skapades redan 1966 av Stan Lee, Jack Kirby och Dan Spiegle. På film spelas hon av Emily VanCamp.

Mellan 1986 och 1988 skrev Flint Dille and David Marconi tre romaner om Agent 13: The Midnight Avenger, ursprungligen en rollspelsfigur. Böckerna försökte efterlikna gamla pulpmagasin i stilen och även denne hjälte lider av minnesförlust – han fick sina minnen raderade av The Brotherhood för att kunna bli Agent 13. Figuren har också förekommit i två seriealbum tecknade av Dan Spiegle – medskaparen av Marvels Agent 13.

Dessa Agent 13 ska inte förväxlas med Agent 13 i TV-serien AGENT 86 SMART.

Ytterligare spioner hittar vi på bio. 1934 kom en film med Cary Cooper som hette OPERATOR 13. I Sverige fick den heta AGENT NR. 13, medan man i Danmark drog till med SPION 13. Det var dock inte Cooper som var agent 13, utan Marion Davies. Hon spelar nordstataren Gail Loveless, som under amerikanska inbördeskriget går undercover som svart (!) hembiträde i Sydstaterna. Problem uppstår när hon blir förälskad i en sydstatskapten spelad av Cooper. Filmen innehåller flera musiknummer och under stora delar framträder Marion Davies i blackface.

1964 kom en brittisk agentkomedi med Dirk Bogarde som hette HOT ENOUGH FOR JUNE. I Sverige fick den heta AGENT MED HET LÖSEN. Bogarde spelar en arbetslös kille som heter Nicholas Whistler och som råkar bli indragen i ett spionraffel i denna Bond-parodi, som bygger på romanen ”The Night of Wenceslas” by Lionel Davidson. I USA kortades filmen och döptes om till AGENT 8¾. I inledningsscenen förekommer kodnamnet 007 – men någon 13 finns här inte, så varför tar jag upp filmen här? Jo, därför att den i Frankrike först fick titeln X3 AGENT SPÉCIAL – och senare av någon anledning titeln X13 AGENT SECRET, precis som Spion 13-serierna.

Slutligen har vi den fransk-italiensk-spanska BARAKA SUR X 13 från 1966. I Sverige hette filmen BARRAKA – AGENT X13. Märkligt nog fick den heta AGENT X-77 ORDERS TO KILL i Storbritannien och BARAKA – 126 i USA. Gérard Barray spelar Serge Vadile, agent X 13, i detta raffel som inte har något med de tidigare X-13 att göra, filmen bygger på romanen ”Silence, clinique !” från 1965 av dramatikern Eddy Ghilain, pseudonym för Elie Texereau (1902-1974), vars pjäser oftast framfördes på den legendariska Grand-Guignol-teatern i Paris. Filmen regisserades av Maurice Cloche, som även bland annat gjorde AGENT SECRET FX 18, 1964, som i Sverige hette AGENT FX18 och byggde på en Francis Coplan-roman av Paul Kenny. Paul Kenny var egentligen de två belgarna Gaston Van den Panhuyse (1913-1995) och Jean Libert (1913-1981). Med start 1953 skrev de 200 böcker om Francis Coplan, agent FX18. Några Coplan-böcker kom ut på svenska i slutet av 60-talet, och det gjordes ett flertal filmer om honom.

… Men dessa är ett ämne för en annan artikel. Nu sätter jag punk för denna, eftersom jag nog grävt färdigt vad gäller agenter med beteckningen 13.

Glöm nu inte att prenumerera på TOPPRAFFEL!, om du inte redan gjort det, knappar för detta finns härunder och härintill. Donationer mottages också tacksamt, då kan ni kanske få läsa fler texter som den här. Info om PayPal, Buy Me A Coffee etc finns i högerspalten.