Amazon Prime: Agent Zeta

Foton copyright (c) MGM/Amazon Studios

Ännu en Amazon Prime Video-premiär på en MGM/Amazon Studios-produktion, denna gång på en spansk spionthriller.

Ett engelskt ord jag gillar, är ”convoluted”. Det betyder ”invecklad”, men även om man inte vet om detta, kan man nästan lista ut det ändå – convoluted låter mystiskt och invecklat. Det är ett ords som ofta används om spionhistorier – The plot is convoluted. Ofta är det ju så när det gäller spionhistorier – i synnerhet om de är författade av John le Carré. Man sitter där och fattar halvsju. Fast det kan ju vara bra och spännande ändå.

AGENT ZETA, som i original bara heter ZETA, är en film i regi av Dani de la Torre. Den handlar om att fem spanska före detta agenter mördas. Det har att göra med något som skedde 35 år tidigare, då de jobbade med en hemlig operation. En sjätte agent var också inblandad i operationen, han är den ende som nu inte blivit mördad. Därför måste den spanska säkerhetstjänsten få tag på honom.

Mario Casas spelar Spaniens bäste agent, Jesús Bao (samma initialer som James Bond), kodnamn Zeta. Han är en muskulös karl och det blir förstås han som skickas iväg för att hitta den sjätte agenten. Även Colombia är på jakt efter mannen, så de har också skickat sin bästa agent; Alfa (Mariela Garriga). Zeta vet inte vem Alfa är, så de jagar varandra och slåss lite innan de kommer på att de måste samarbeta.

AGENT ZETA är en film som ser ut att vara stor och ganska påkostad, den gör sitt bästa för att likna en modern Bondfilm. Den är inspelad i Rio de Janeiro, Tallinn och Spanien, men även fler länder figurerar. Filmfotot är bra och ganska glassigt. Här finns en rad actionscener som är helt okej; skjutande, fajting och flera biljakter i trånga gränder. Folk trillar genom väggar och bär sig åt.

… Men den här filmen varar två timmar och 13 minuter, vilket är åt helvete för långt. Det är ganska långt mellan actionscenerna, istället får vi alldeles för många, långa scener där folk sitter vid bord och pratar i en evighet. Eller står upp och pratar och förklarar hur allt ligger till. Jag vet inte om det här är invecklat egentligen, men dessa scener är ohyggligt tråkiga, jag tappade koncentrationen, och därmed tråden, när folk babblade och babblade, och sedan fortsatte att babbla. Jag tänkte på annat.

Sedan blir det inte bättre av att Mario Casas inte har någon större utstrålning. Han är lite av en tvåltolle, som min moster skulle säga. Han är lång och muskulös, men saknar den farlighet som behövs. Speciellt rolig är han inte heller.

Jag valde mellan en tvåa och trea på den här. Jag sätter en tvåa. Men – om den här filmen vore en halvtimme kortare hade jag satt ett högre betyg. Det är segheten som drar ner helhetsintrycket.

Förresten, sedan jag skrev gårdagens inlägg om att prenumerera på- och stötta TOPPRAFFEL! har det trillat in några fler prenumeranter. I skrivande stund har jag nu 98 stycken. Vem blir prenumerant nummer 100? Det tillkom även ett par betalande följare på Buy Me a Coffee.

Tack även till er som bidragit ekonomiskt, det går inte att tacka personligen om ni använder WordPress’ eget system, så jag passar på att tacka er här: tack, tack!