Bio: Project Hail Mary

Jag såg aldrig Ridley Scotts THE MARTIAN som kom 2015, jag tror att jag var bortrest när den pressvisades, och sedan blev det aldrig av att jag såg den – om jag nu inte förträngt den helt. Men jag tyckte allt att den verkade lite trist.

THE MARTIAN byggde på romanen ”Ensam på Mars” av Andy Weir. 2021 kom Weirs roman ”Uppdrag Hail Mary: Ensam i rymden”, som nu blivit långfilm, med betoning på lång. Liksom i fallet THE MARTIAN är filmmanuset författat av Drew Goddard, för regin står animatörerna Phil Lord och Christopher Miller, som bland annat regisserat DET REGNAR KÖTTBULLAR och LEGO-FILMEN, men som även producerat de två SPIDER-VERSE-filmerna, vilket filmbolaget noga påpekar.

Ryan Gosling gör huvudrollen som den trevlige och omtyckte läraren Ryland Grace, som vaknar upp ombord på ett rymdskepp, Hail Mary, många ljusår från Jorden. Han har drabbats av minnesförlust, han minns inte vem han är eller vad han gör där. Resten av besättningen är döda. Minnet återkommer så smått, lite grann i taget. Solen håller på att dö, om 30 år kommer allt liv på Jorden att utplånas. Grace är en rackare på rymd- och naturkunskap och grejor, så av någon anledning har han, denne timide man, fått i uppdrag att ta reda på vad det är för ämne som håller på att döda solen och hur Jorden kan räddas. Då och då får vi flashbacks till vad som hänt tidigare; till Grace’ liv som lärare, till mötena med NASA och så vidare. Det handlar dock om ett självmordsuppdrag – de som beger sig iväg med Hail Mary kommer inte att kunna återvända. Varför skulle Grace tacka ja till detta?

Efter en tid ensam i rymden träffar Grace på ett utomjordiskt rymdskepp, Grace räddar livet på dess ende passagerare. Det är en märklig stenvarelse som Grace döper till Rocky. De lyckas kommunicera med varandra med hjälp av en datamaskin (James Ortiz gör Rockys röst) och det visar sig att Rocky har samma uppdrag som Grace. Grace och Rocky blir kompisar där ute i rymden, tillsammans ska de lösa gåtan med solen.

Större delen av filmen handlar bara om Grace och Rocky ombord på rymdskeppet. I tillbakablickarna har tyskan Eva (Sandra Hüller), som leder NASA:s projekt, en större roll, men främst handlar det här om två personer, varav en är datoranimerad. För övrigt är det mesta i filmen datoranimerat.

PROJECT HAIL MARY är en film som lyckas vara både skittråkig och underhållande – samtidigt. Två timmar och 36 minuter varar det här, och det är åt helvete för långt, filmen tar ju aldrig slut! Den borde klippts ner till under två timmar, det finns mycket dödkött.

Filmen lider av personlighetsklyvning. Dels är det här en existentiell, filosofisk science fiction-berättelse – men samtidigt är det här en familjefilm, ibland nästan en barnfilm. Till en början påminner det här lite om PASSENGERS från 2016, i vilken Chris Pratt vaknar upp ombord på ett rymdskepp där resten av passagerarna ligger i hypersömn. Filmen påminner även en hel del om ÅR 2001 – ETT RYMDÄVENTYR, här finns en del bildcitat från den filmen; närbilder på Grace’ rymdhjälm med reflektioner i visiret och liknande. Men det är en barnvänlig variant av ÅR 2001 – så fort Rocky är med blir det här något som liknar en Pixar-film med komiska inslag. Det hinner bli lite sentimentalt på sina ställen. Slutet är mest fånigt och verkar komma från en annan film.

Jag såg PROJECT HAIL MARY i en IMAX-salong och den är som väntat spektakulär på jätteduk. Ryan Gosling besitter förstås den viss charm, men jag har svårt att tänka mig att det här blir en större succé på biograferna. Det här är en film från Amazon/MGM, så den dyker nog snart upp på Prime Video, där den förvisso blir betydligt mindre spektakulär.

Av någon anledning innehåller filmen flera referenser till 70-talsfilmer, som ROCKY och SUPERMAN – THE MOVIE. Musikvalen på soundtracket är lite udda.