Netflix: War Machine

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en film från Lionsgate.

Jag började faktiskt att titta på WAR MACHINE utan att först ha läst någonting alls om den, jag hade heller inte sett trailern. Jag noterade för att tag sedan att den skulle ha premiär, men glömde sedan bort det. Igår kom ett mail från Variety eller Hollywood Reporter, i ämnesraden stod det något om att Alan Ritchsons utstrålning inte kan rädda filmen; det var tidningens recension av WAR MACHINE – men jag läste den inte, eftersom jag tänkte se- och recensera den själv.

Jag visste förstås att det här är en krigsfilm. Men – jag hade inte en aning om att det även är en science fiction-film!

WAR MACHINE är en film av australiern Patrick Hughes, som gjorde THE EXPENDABLES 3, THE HITMAN’S BODYGUARD, THE HITMAN’S WIFE’S BODYGUARD och THE MAN FRAM TORONTO. Filmen är också inspelad i Australien, samt på Nya Zeeland – men den utspelar sig i USA. Alan Ritchson spelar filmens namnlöse hjälte, en stadig bit till soldat vars lillebror (Jai Courtney) dödas redan i prologen. Det sista de två bröderna pratar om under ett uppdrag i Afghanistan, alldeles innan de attackeras, är att de ska bli rangers; de tuffaste soldaterna.

Två år senare utbildar Ritchson sig till ranger och han förses med numret 81. Alla soldater har nummer istället för namn – tyvärr får vi inte se soldat 91, 87, 47, eller ens 113. 81 har blivit en krigshjälte efter händelsen i Afghanistan – han tilldelades en silverstjärna efter att ha burit sin döende bror över axlarna på väg mot säkerheten. 81 vill inte kallas hjälte, eftersom det var den värsta dagen i hans liv.

Vi får ungefär 30 minuter rangerutbildning. Det är hårdare än hårt och soldaterna torteras av de skoningslösa befälen – Dennis Quaid spelar ett av dem. 81 är förstås bäst på allt. Sedan ger de sig av ut på en övning i ödemarken. Mitt ute i ingenstans är det något som störtar en bit ifrån dem. De tror att det är något befälen skickat ut efter dem – men de har fel.

Efter 35 minuter blir det här en science fiction-film. Det som kraschat i närheten är en utomjordisk farkost eller robot, den ser ut lite grann som en väldigt stor ED-209 från ROBOCOP. Den börjar genast att döda soldaterna. Resten av filmen består i att 81 och de andra flyr och försöker komma på ett sätt att bekämpa roboten.

WAR MACHINE är i princip en Predator-film. Det känns som om den skrevs för att bli en ny Predator-film, men lades på hyllan och vi fick PREDATOR: BADLANDS istället, och senare hittade någon manuset och bytte ut rovdjuret mot en jätterobot. Jag tyckte inte att PREDATOR: BADLANDS var speciellt bra, WAR MACHINE hade kunnat bli en mycket bättre Predator-film, eftersom den handlar om människor versus utomjordisk metallbest, till skilllnad från BADLANDS, som saknade människor.

Patrick Hughes’ film är dock inte jättebra. Den är stor, påkostad, och hyfsat underhållande, åtminstone fram till sista akten, som blir lite seg och upprepande. Det är en okej film. Premiären är förstås lite illa tajmad, att se en film om amerikanska soldater och amerikansk patriotism idag, när världen och USA ser ut som de gör, känns lite kymigt; mer kymigt än vanligt – och Dennis Quaid är ju Trump-supporter.

Filmens slut är öppet, så vi ska nog förvänta oss en uppföljare.