Bio: Kalevala

Foton copyright (c) Marek Sabogal, Reel Media. All Rights Reserved.

Äntligen är den här:

Världens tråkigaste actionfilm!

Kalevala. Vad vet jag om Kalevala? Bortsett från att detta diktverk är ett finskt nationalepos vet jag ingenting om Kalevala. Jag tror aldrig vi fick läsa något ur Kalevala när jag gick i skolan. Jag har inte den blekaste aning om vad Kalevala handlar om, men det är visst ett hjälteepos; muntliga berättelser och sånger som nedtecknades och publicerades 1835.

Antti J Jokinen, som gjort en rad musikvideor med Nightwish, har nu regisserat en långfilm om en av hjältarna i Kalevala; Kullervo. Den här filmen handlar om … Tja, jag vet inte riktigt. Den handlar främst om upprepningar.

Det börjar rätt bra. Vi befinner oss på 1000-talet. Den illasinnade Untamo (Eero Aho) ligger i fejd med sin bror Kalervo (Johannes Holopainen). Därför attackerar Untamo Kalervos by och dödar alla som bor där – vilket går lätt, eftersom byn av allt att döma är rätt folktom. Fast Untamos här har inte många mannar den heller. Kalervos son Kullervo överlever och Untamo uppfostrar honom som sin egen son. Kullervo växer upp och spelas då av Elias Salonen. Han får veta sanningen om vad Untamo gjorde med hans föräldrar och då finns det bara en sak att göra: hämnas.

KALEVALA visar upp en massa flådiga, pampiga finska naturscenerier. Skogar och floder och sjöar och grejor. Filmmusiken är lika pampig och framförs av en symfoniorkester.

… Men i övrigt är det här tunt. Antalet medverkande skådespelare är litet, produktionen brände kanske hela budgeten på orkestern. Våld blandas med prat. Folk drabbar samman med enorma svärd – och folk sitter och pratar och pratar. Detta upprepas om och om och om och om och om igen. Det händer ingenting, känns det som, filmen står helt stilla, dialogen är otroligt träig, här finns ingenting alls som engagerar, inga rollfigurer att bry sig om. Alla scener, alla sammandrabbningar är likartade. Det är vansinnigt tråkigt och jag började snart att tänka på annat – och det fanns mycket tid till att tänka på annat, eftersom filmjäveln varar två timmar och 23 extralånga minuter. Jag tappade kollen på vem som var vem, jag tänkte ”Har inte de där redan dödat varandra?”, men det hade de antagligen inte. Det blev mer natur och fler stråkar.

TURINHÄSTEN må vara en tråkig film, men det är en inspirerat tråkig och fascinerande film. KALEVALA är enbart tråkig.

Diktverket var visst en av JRR Tolkiens främsta inspirationskällor när han skrev ”Sagan om ringen”. 2026 års KALEVALA lyckas vara ännu tråkigare än Peter Jacksons Tolkien-filmer.

Jag förstår inte varför den här filmen ska gå upp på bio i Sverige. Det borde räckt med en filmfestival, eller en temadag om finsk kultur, eller en specialvisning för något litteratursällskap. Vem har de tänkt ska gå och titta på det här?

Kalevala får ett specialbetyg:

(Biopremiär 6/3)