Den kanadensiska skräckfilmen THE STICKMAN’S HOLLOW är ännu en film från den nyzeeländsk-argentinska distributören Black Mandala. Det har blivit en hel del Black Mandala-filmer för mig den senaste tiden, de börjar bli lika dominerande som ITN och Uncork’d när det gäller lågbudgetskräck.
THE STICKMAN’S HOLLOW visar sig vara en found footage-film. Det hade jag ingen aning om. Det stod inte angivet någonstans. Om jag vetat att det var found footage hade jag inte sett filmen. Vem är väl intresserad av found footage idag? Det var inte kul ens när det var inne en period efter att THE BLAIR WITCH PROJECT (eller THE BLÄÄ WITCH PROJECT, som vi döpte om den till efter att ha sett den i Cannes) haft premiär. (Av en ren slump började Spotifys mix just nu spela ”Crucified Woman” av Riz Ortolani från CANNIBAL HOLOCAUST.)
Nå, filmen är bara 83 minuter lång, så jag såg den ändå.
Jack Cox har skrivit och regisserat den här filmen som är uppdelad i kapitel. I det första kapitlet får vi följa en liten familj; två vuxna och en ung son, som är på väg till ett ställe som heter The Stickman’s Hollow och som är beläget i en skog. Där ska de tillbringa en helg med att tälta och fiska. Av någon anledning håller sonen i en videokamera och filmar allt. Han måste ha väldigt bra batterier i kameran.
De stannar till för att fråga en gubbe om vägen, gubben tycker att de ska vända om, men det gör de förstås inte. De hittar skulpturer gjorda av kvistar, ungefär som i THE BLAIR WITCH PROJECT. Framme vid vattendraget går saker och ting åt skogen. De hör mystiska ljud i natten, det är någon därute. Det slutar inte bra för familjen.
De följande kapitlen anknyter till det första. Vi får veta vad vad som hänt tidigare, vi får en parallell-historia, vi får veta vad det går ut på; vad det är för ondska, det förekommer en präst som är ute och ska stoppa ondskan …
… Och det är inte speciellt kul, spännande eller otäckt.
Skådespeleriet är lite bättre än vanligt i den här filmen, det får jag ge dem, men i övrigt är det här fullkomligt ointressant och trist. Här finns en eller ett par scener som är lite effektiva, men de kan inte rädda filmen. På en tiogradig skala skulle jag sätta betyget 3. På TOPPRAFFEL! blir det 1½, men jag har inga halva betyg, så det blir en etta.
Jag kan dock tänka mig att om det här inte vore en found footage-film; om den filmats som en vanlig, riktig film, hade det kunnat bli rätt bra.
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
TOPPRAFFEL! 