Bio: Crime 101

CRIME 101, i regi av Bart Layton (THE IMPOSTER), är en stor, lång, myllrande, stjärnspäckad thriller, som i slutändan visar sig vara något annat än den utger sig för att vara. Filmen bygger på en kortroman av Don Winslow (SAVAGES).

Chris Hemsworth spelar juveltjuven Davis som följer sin egen hederskodex: ingen ska skadas under hans kupper. Under filmens inledande kupp blir det lite våldsamt, men ingen skadas. Davis har satt upp en mål, en summa han vill komma upp i innan han lägger av. Hans bos,s Money, visar sig vara en man som spelas av Nick Nolte, som medverkar ett par minuter.

Davis råkar krocka med en tjej, Maya (Monica Barbaro), som han oväntat passar på att bjuda ut. Davis verkar vilja starta om, börja ett nytt liv, så fort han nått sitt mål. Han är dock betydligt mer vilsen, bortkommen, blyg och mindre cool när han försöker agera som en vanlig människa. Maya tycker att han är mystisk. Hon får aldrig veta någonting om honom.

Mark Ruffalo spelar den luggslitne polisen Lou, som är den som jagar den okände Highway 101-rånaren, som Davis kallas. Jennifer Jason Leigh är med i en scen, hon spelar Lous ännu mer luggslitna fru som lämnar honom. Lous kollegor tror inte på hans teorier, några poliser verkar dessutom vara mer än lovligt korrupta.

Halle Berry gör Sharon, en elegant kvinna som säljer försäkringar och rör sig i en lyxvärld. Hennes klienter är rätt suspekta. Davis’ kupper är alltid välplanerade, han brukar avlyssna folk och ta reda på alla fakta. Sharon är en av dem Davis avlyssnar. Sharon ägnar sig även åt yoga, och vem träffar hon på en yogalektion om inte Lou. Vänskap uppstår.

Barry Keoghan spelar den blonderade psykopaten Ormon, som Money skickar ut för att skrämma Davis. Han är våldsam på riktigt.

Är det här kriminalfilmsversionen av SHORTCUTS? Kanske det. Jag kom i alla fall att tänka på SHORTCUTS när jag såg CRIME 101. Här finns lite för många rollfigurer, lite för många handlingstrådar; jag nämner inte allt och alla härovan. Det hela berättas om vartannat och en del inslag ges inte tid att utvecklas, trots de tilltagna speltiden på två timmar och 19 minuter. Det känns lite grann som en komprimerad TV-serie – om än inte lika extrem som bioversionen av SHOGUN; miniserien från 1980 på nio timmar och sju minuter hade klippts ner till en långfilm på två timmar och 31 minuter (”Obegriplig,” skrev en kritiker).

Det förekommer en hel del sammanträffanden i CRIME 101. Kanske lite för många sammanträffanden. Till exempel råkar Davis avslyssna Sharon, som går på en yogalektion där Lou råkar dyka upp, och Lou råkar vara på jakt efter Davis. Sådana grejor. Det känns alltid lite slappt när sammanträffandena blir lite för många, som om författaren inte kom på någon bättre lösning.

Här finns en del actioninslag och till och med ett par biljakter, men filmen är nog mer av ett drama än en kriminalthriller. Det är mer prat än action.

Det är förstås inte dåligt, det här. Det här är en rätt bra film. Skådespelarna gör bra ifrån sig. Chris Hemsworth har nog aldrig varit bättre och Mark Ruffalo är riktigt bra som sliten polis; hans rollfigur borde få en egen TV-serie.