Bio: Space Cadet

Foton copyright (c) Folkets bio

Den animerade, kanadensiska SPACE CADET ska inte blandas ihop med filmen SPACE CADET med Emma Roberts från 2024, eller med någon annan av de otaliga filmer med denna titel. Den nu bioaktuella filmen har regisserats av kanadensaren Kid Koala, som egentligen heter Eric Yick Keung San, och bygger på ett prisbelönt seriealbum han gav ut 2011. Herr Koala är mest känd som musiker, han har turnerat med många kända band och skrivit musik åt film och TV, och detta seriealbum kom med en soundtrack-CD. Jag kunde bara hitta ett fåtal bilder ur seriealbumet och estetiskt verkar serien skilja sig en hel del från den datoranimerade filmens enkla, rena bilder och figurer som ser ut att ha gjutits i marsipan.

SPACE CADET handlar om flickan Celeste och hennes robot Robot. Sedan hon var liten har Celeste velat bli astronaut. När hon blir lite äldre går hon på en astronautskola. Hon bor ensam med Robot, som är hennes bästa vän. Så en dag får Celeste ett uppdrag – hon ska ensam bege sig ut i rymden. Hon åker iväg och Robot blir kvar ensam i lägenheten.

Robot känner sig ensam nere på jorden, han tröstar sig med att minnas tillbaka på de roliga stunder han haft med Celeste. Celeste i sin tur gör en del upptäckter i rymden, hon stöter också på faror, och även hon minns tillbaka på roliga stunder med Robot.

Det här är en film helt utan dialog – dock förekommer det en del textskyltar på engelska. Dessa översätts inte, vare sig med textremsa eller en inläst röst. Således missar de som inte kan engelska, till exempel små barn, en del detaljer vad gäller handlingen.

Kid Koala verkar vilja kalla filmen en allåldersfilm. Det är en ganska vemodig film om sorg och saknad, även om här finns lustiga inslag. Till ytan är det här dock en barnfilm – den ser ut som en barnfilm och den känns som en barnfilm. Jag har dock svårt att tänka mig att små barn lyckas sitta igenom SPACE CADETS 86 minuter. Tempot är makligt – minst sagt. Dessutom ligger det nästan hela tiden musik på ljudspåret. Lugn och stillsam musik. Det hela är ganska sövande.

Ja. Jag somnade. Jag nickade till i mitten. Fast jag sov nog inte speciellt länge. När jag vaknade hade det inte hänt något.

Barn kan säkert uppleva bilderna som fina – men själv tycker jag att det är alldeles för sterilt och plastigt. Jag skulle föredra den mer ruffiga stil som används i seriealbumet. Fast då hade kanske barnfamiljerna skrämts bort.