Bio: Kattriket

Foton copyright (c) TriArt Film

Avdelningen för konstiga svenska filmer.

2026 har knappt börjat och jag har redan hunnit se flera svenska filmer. KATTRIKET är en film av långfilmsdebuterande John Hellberg och Bernhard Rasmusson, de har båda regisserat och skrivit manus, Hellberg har även producerat, hållit i filmkameran och varit med och klippt.

Enligt pressreleasen är filmen inspirerad av Kaurismäki och bröderna Coen. Tja, Kaurismäki stämmer nog – men jag skulle nog snarare hävda att KATTRIKET känns inspirerad av Håkan Alexandersson och Roy Andersson.

KATTRIKET, som är inspelad i Sundsvall, utspelar sig i en namnlös stad på vad jag antar är 80-talet. Varför det ska vara 80-tal och inte nutid förstår jag inte. Stefan Larsson spelar Kenneth, en arbetslös kille i 60-årsålderrn som älskar att sitta hemma och bygga dyra modeller; flygplan, bilar och så vidare. Nermina Lukac från ÄTA SOVA DÖ spelar hans höggravida sambo Marta, som är trött på att ensam tvingas betala för allt; hyra, mat, räkningar.

När filmen börjar är Kenneth på väg till en anställningsintervju. När han ska fickparkera på gatan utanför företaget får han hjälp av en märklig gubbe; Sten (Björn Andersson), som inte riktigt verkar veta vad han gör, och bilens baklyktor krossas. Anställningsintervjun går så där, företaget säger att de ska höra av sig.

Senare samma dag hör Sten av sig – han vill träffa Kenneth. Sten, som påstår sig vara marinbiolog, bor- och jobbar i en båt som ligger på ett gammalt varv. Sten behöver Kenneths hjälp, han tycker att Kenneth har potential, och erbjuder honom jobb. Till att börja med ska han måla om båtens skrov. Lönen får Kenneth kontant i näven. Sedan får Kenneth andra arbetsuppgifter, uppgifter som blir allt konstigare – och Sten beter sig allt märkligare. Han verkar vara ute efter något, han planerar något. I handlingen förekommer då och då även en svart amerikansk man som vandrar med sin gitarr. Ibland umgås Kenneth med två kompisar, den ene har vunnit stort på travet och därför blivit olycklig, den andre bygger också modeller. Det figurerar en ubåt. Gunvor Pontén har en liten roll i filmen. Hon dog i februari 2023, så det ser inte bättre ut än att KATTRIKET spelades in för åtminstone tre-fyra år sedan.

KATTRIKET beskrivs som en absurd dramakomedi. Den börjar onekligen bra – de Roy Andersson-doftande inledningsscenerna, i synnerhet anställningsintervjun under vilken en tant försöker bjuda på tårta, är roliga och bådar gott. Tyvärr håller det inte. Filmen varar en timme och 56 minuter, helt utan anledning. Det hade gått att skära bort minst en halvtimme. Handlingen blir allt konstigare, men filmen rör sig inte framåt, den står och trampar vatten. Den slutar vara rolig och blir mest seg och poänglös. Jag gäspade och tittade på klockan.

Filmens färgskala är lite smutsig, gatumiljöerna är lite smutsiga. Interiörerna är påfallande fula, av någon anledning bor alla i mörka, murriga hem som ser ut att vara hämtade ur gamla polska eller ryska filmer. Dialogen är besynnerlig på samma sätt som i en Roy Andersson-film, här finns inga riktiga människor och inga naturliga repliker. Allting är lite konstigt.

Tja, vad ska jag säga. Det var ju synd att det inte höll hela vägen. Nu blev det här en film som nog snart kommer att glömmas bort.