Blu-ray: The Beyond

VIDEO INVEST COLLECTION 7: THE BEYOND (Studio S Entertainment)

Några av er har undrat varför jag inte har skrivit om Studio S Entertainments återutgivning av det legendariska videobolaget Video Invests numera klassiska skräckkatalog. Jag har ingen ursäkt. Jag förträngde detta och sedan blev det plötsligt jul och nyår. Men nu! Nu är det dags!

En form av litteratur jag har svårt för; som jag inte förstår, är poesi. Dikter. Det har hänt att jag bläddrat i poesiböcker och inte begripit ett dugg – vilket lett till att jag känt mig korkad. Samtidigt har det hänt mer än en gång att någon sagt till mig att jag är bra på att skriva poesi. Jag har då påpekat att det jag skrivit är en parodi på pretentiös poesi. Detta har uppfattats som bra, seriös poesi. Uppenbarligen kan jag och andra inte skilja på allvar och parodi.

Något jag däremot förstår, uppskattar, ja, till och med älskar, är visuell poesi. Poesi i bilder. Det kan handla om målningar, om seriealbum – men främst om film. Och detta är en av förklaringarna till att jag jag älskar europeisk, främst sydeuropeisk, genrefilm från 1960- till 1980-talen. Som Jean Rollins lyriska vampyrfilmer. Det genomtänkta bildspråket, bildkompositionerna, de märkliga drömlika eller mardrömslika stämningarna. Även de billigaste, slarvigaste italienska skräckfilmerna hade ofta något helt eget, en märklig, bisarr touch, som lyfte dem. Andrea Bianchis BURIAL GROUND från 1981 må vara en vansinnigt dum film, men den är gjord på ett sätt – medvetet eller omedvetet – som gör att den nästan känns som utflippad arthouse.

Lucio Fulcis bästa film är THE BEYOND från 1981 – tycker åtminstone jag. Jag tycker även att detta är den bästa zombiefilm som gjorts. Nu kan det förstås diskuteras om detta är en regelrätt zombiefilm eller ej – det här är lika mycket en film om en hemsökt hus, en film om spöken och en film om helvetet. Framför allt är THE BEYOND en 88 minuter lång surrealistisk mardröm.

Jag har sett THE BEYOND på VHS, på laserdisc, på DVD, på Blu-ray, samt på 35mm på bio. Ett par gånger har jag sett den med publik. I publiken har det suttit en del ungdomar som inte alls varit inne på italiensk skräckfilm från 80-talet; ungdomar som inte hade någon större koll – och som envisades med att skratta åt det mesta. De avläste inte inte bilder och stämningar på samma sätt som jag och de andra fansen i publiken; de noterade bara det mest uppenbara – som till till exempel den dubbade dialogen och en del mindre övertygande makeup-effekter. Jag kan ge mig fan på att de senare skulle bli sådana där som gillar så kallad elevated horror från bolag som A24.

I THE BEYOND (… E TU VIVRAI NEL TERRORE! L’ALDILA) spelar Catriona MacColl (som kallas Katherine MacColl i förtexterna) Liza, som fått ärva ett gammalt hotell i Louisiana. Byggnaden måste renoveras innan Liza kan öppna hotellet på nytt och det dröjer inte länge innan det sker en olycka – en byggnadsarbetare tycker sig se något i ett fönster, trillar ner från taket och slår ihjäl sig. Liza hittar en märklig tavla, målad av den mystiske Schweick som avrättades i hotellets källare i prologen, och den lika mystiska boken ”Book of Eibon”. Liza lyckas även bli kompis med den charmige doktorn McCabe (David Warbeck), en redig karl.

Det visar sig att hotellet är byggt på en av portarna till helvetet, vilket ställer till det. Spöken och zombies dyker upp. Cinzia Monreale (som kallas Sarah Keller i förtexterna) spelar den blinda Emily, som bor med sin schäfer i ett stort, kusligt hus. Där sitter hon och spelar piano. Liza lär känna Emily och berättar om henne för McCabe, som hävdar att Liza omöjligt kan ha träffat Emily i det där huset – eftersom huset har stått övergivet i 50 år.

På 80-talet skrevs- och pratades det mycket om hur osannolikt våldsam och blodig THE BEYOND är. Den amerikanske skräckfilmsjournalisten Chas. Balun kallade den mest beryktade scenen; den där Maria Pia Marsala blir skjuten i huvudet, för ”sunshine through a little girl’s head”, en formulering som känns rätt omogen idag – men den jargongen var vanlig på 80-talet, framför allt i USA. Vidare finns här flera scener där ögon petas ut och strupar slits upp. Blodet rinner i strida strömmar.

Samtidigt är det här vackert – på ett besynnerligt sätt. Filmen känns mest som en rad fristående scener staplade på varandra, det är medvetet ologiskt – för manus står Dardano Sacchetti, Giorgio Mariuzzo och Lucio Fulci själv, och det är en aning inspirerat av HP Lovecraft. Mardrömsstämningen förstärks av Fabio Frizzis utmärkta – och lika märkliga – musik. Musiken skiftar mellan att vara hotfull och olycksbådande, vacker och vemodig, och pampig och bombastisk. Det här låter inte alls som skräckfilmmusik av idag – i dagens skräckfilmer, åtminstone i de amerikanska, brukar det mest ligga en brummande ljudmatta på ljudspåret, regelrätta ledmotiv lyser ofta med sin frånvaro. Jag har diskuterat detta med Fabio Frizzi, som hävdar att italienska filmmusikkompositörer är mer intresserade av melodier än sina amerikanska kollegor. I många italienska skräck- och spänningsfilmer förekommer vackra eller svängiga musikstycken som, om man lyssnar på dem separat, inte alls låter som om de kommer från en genrefilm, men som funkar perfekt när man väl ser filmen.

Denna nya, svenska Blu-ray är fullmatad med extramaterial. Fredrik Strage dyker upp i en kort liten introduktion. Här finns flertalet dokumentärer och intervjuer med skådespelare och filmteam, och två olika kommentarspår; det ena med Catriona MacColl och David Warbeck (i vilket det skrattar glatt åt en felstavad skylt på sjukhuset i filmen), det andra med Lucio Fulcis dotter Antonella. Vidare finns här stillbilder, alternativa scener, trailers och en del annat. Omslaget är vändbart, på insidan finns Video Invests originalomslag.

THE BEYOND är en av mina absoluta favoritfilmer, det är en film som har betytt väldigt mycket för mig.

Nu tänker förstås du att du genast måste dricka ett glas italienskt vin och köpa den här filmen för att ställa den i din Lucio Fuci-hylla. Du beställer THE BEYOND bäst från Ginza genom att klicka HÄR – för då stöttar du samtidigt TOPPRAFFEL! och kan få läsa fler sådana här haranger i framtiden. Om du redan har den här filmen, eller kanske inte vill köpa den, kan du förstås stötta TOPPRAFFEL! ändå – till exempel via Buy Me A Coffee eller något av de andra alternativen högst upp i spalten längst till höger på en datorskärm, eller härunder på en mobilskärm. Det är inte gratis att driva den här sidan. Men vad som är gratis, är att prenumerera på TOPPRAFFEL! – ett formulär för detta finns här intill någonstans.