Kommer ni ihåg THE INCREDIBLE MELTING MAN från 1977? Den som, naggad av Statens Biografbyrå, gick på bio i Sverige 1979 som KRYPANDE HÄMNAREN. Klart ni gör! Det är ju den om en astronaut som återvänder efter ett uppdrag och visar sig ha utsatts för något tjoflöjt i rymden. Han börjar långsamt att smälta! Han blir dessutom mordisk! Det här är en härligt usel film, skådespeleri, dialog, regi och klippning svajar rejält, men Rick Bakers specialeffekter är trevligt geggiga. I recensionen i Scandinavian Film & Video stod det att huvudpersonen ser ut att ha smält kola i ansiktet, vill jag minnas.
Jag tänkte på THE INCREDIBLE MELTING MAN när jag såg THE ASTRONAUT, som nu finns att hyra. Det finns vissa likheter. Dock läser jag att det här visst är en amerikansk nyinspelning av den ryska filmen SPUTNIK från 2020. SPUTNIK har jag inte sett – men jag kollade nu in trailern. SPUTNIK ser ut att vara en rätt annorlunda och större film. I eftertexterna till THE ASTRONAUT står det bara ”written & directed by Jess Varley”, jag vet inte om SPUTNIK nämns i det finstilta.
THE ASTRONAUT, som är Jess Varleys långfilmsdebut, inleds med att astronauten Sam Walker (Kate Mara) återvänder från ett uppdrag i rymden. Visiret i hennes hjälm har spruckit. Sam skickas till sjukhus där hon isoleras, därefter placeras hon i ett stort, mystiskt hus mitt inne i skogen. Huset tillhör regeringen eller NASA eller försvaret eller vad det nu var, och om något hotfullt närmar sig huset förseglas det automatiskt. Sam tvingas bo ensam i huset, men då och då kommer det dit läkare som undersöker henne, hennes make (Gabriel Luna) och lilla adoptivdotter (Scarlett Holmes) hälsar på, liksom hennes far, en mystisk general som spelas av Laurence Fishburne – Sam är också adopterad.
Det visar sig förstås att det är något fel på Sam. Smälter hon? Nej, men hon har mystiska blåmärken på kroppen som blir allt fler och större. Hon tappar tånaglarna så att blodet sprutar.
Sam promenerar i skogen och hittar märkligheter. Långa elkablar och fuskstenar. Mystiska varelser närmar sig huset – är det rymdvarelser?
Filmens två första akter är rätt okej. Det är inte jättespännande, men hyfsat intresseväckande. Framför allt är det snyggt. Filmfoto och miljöer är utmärkta, och jag gillar Kate Mara. Musiken är lite för bombastisk och dramatisk, men det kan jag ta.
I tredje akten spårar det hela ur totalt. Upplösningen är fullkomligt idiotisk. Jag har ingen aning om hur pass lik SPUTNIK Jess Varleys film är, men det här funkar inte alls. Tyvärr kan jag inte skriva vad det är som gör storyn idiotisk utan att avslöja filmens stora överraskning, men det är häpnadsväckande dumt och leder till många frågor. Bland annat undrar jag varför ingen upptäckt-, eller misstänkt, något de föregående 40 åren.
Hur tänkte de här när de gjorde filmen?
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
TOPPRAFFEL! 