Bio: Abbé Pierre – Ett sekel av hängivenhet

Foton copyright (c) Njutafilms

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!

Franskt, kontroversiellt – och ganska dåligt.

ABBÉ PIERRE – EN SEKEL AV HÄNGIVENHET visades utom tävlan i Cannes 2023. Först nu kommer filmen hit. Frågan är varför den här ska gå upp på bio.

Regissören Frédéric Tellier, som även var inblandad i manuset, lade ner fem år på att göra den här biografin över Henri Grouès, bättre känd som Abbé Pierre (1912-2007). Pierre var den som grundade Emmaus-rörelsen. Under hela sitt liv kämpade han för att hjälpa fattiga och hemlösa. Han gick i kloster 1932, blev präst, men blev sjuk och fick lämna klostret efter sju år. Under andra världskriget tillhörde han motståndsrörelsen. Han engagerade sig därefter politiskt och blev Frankrikes mest kände och älskade präst. Pierre fick motta ett flertal fina utmärkelser för sin gärning. Han må vara välkänd i Frankrike, men här i Sverige är det nog få som vet vem han var.

Denna långa film känns som en uppsats av en gymnasieelev. Man har inte valt ut en eller ett par extra intressanta och viktiga delar ur Abbé Pierres liv, nej, allt ska med, från klostret till hans död. Och det ska klämmas in på två timmar och 19 minuter. Berättandet är ryckigt och helt utan flyt. Med jämna mellanrum dyker det upp textskyltar: ”Tre månader senare”, ”Ett år senare”, ”Tio år senare” och så vidare. Stora delar av filmen består av att Pierre håller brandtal.

Benjamin Lavernhe från BRÖLLOPSTALET gör titelrollen. Han har ständigt olika frisyrer och ansiktsbehåring, och under filmens senare hälft sminkas han för att se äldre och äldre ut. Abbé Pierre är i den här filmen en trist typ utan utstrålning, men Lavernhe lyckades ändå nomineras till en César för bästa manliga huvudroll. Emmanuelle Bercot spelar Pierres följeslagerska och kollega under 40 år; Lucie.

Frédéric Telliers research inför filmen var grundlig, han intervjuade mängder av människor som jobbade med- och kände Abbé Pierre. Detta hindrar dock inte filmen från att vara seg och trist.

… Ett år efter filmens premiär skedde skandalen.

ABBÉ PIERRE – EN SEKEL AV HÄNGIVENHET skulle först ha gått upp på bio i Sverige den sjunde november, Filmstaden listade premiären – men de tog sedan bort den igen. Detta beroende på att Abbé Pierre nästan tjugo år efter sin död avslöjades som sexualförbrytare. Åtminstone två dussin kvinnor och ett par barn har anmält att Pierre förgrep sig på dem. Uppenbarligen ägnade Pierre sig åt detta under hela sin karriär – och kyrkan kände till det, men mörkade det.

Gator och torg i Frankrike som burit Abbé Pierres namn har döpts om, Emmaus har tagit bort Pierres namn från sin logotype. Frédéric Tellier säger att han inte kände till det här, inga av de han intervjuade lät antyda vad Abbé Pierre höll på med. Tellier säger också att om han känt till det hade han aldrig gjort den här filmen. Och den här filmen dog förstås i samma ögonblick som Pierres mörka hemligheter avslöjades 2024.

Själv tycker jag att filmen måste upplevts som rätt dödbakad redan vid premiären i Cannes.