Det bar sig inte bättre än att jag – rättare sagt vi; farsan och jag – tittade på SÄLLSKAPSRESAN igen när den visades på TV igår. Av någon anledning gick den inte förra julen, men annars tittar vi på den varje jul. Dessutom har jag den på Blu-ray, så den händer att jag ser den även när det inte är jul. Det skulle inte förvåna mig om jag sett den här filmen åtminstone 40 gånger sedan den kom 1980, då jag såg den på bio.
… Vilket kanske är anmärkningsvärt, med tanke på att jag gjort mig känd som en skräck- och kultfilmskille. Fast det är ju så att Lasses film handlar om den svenska folksjälen, åtminstone så som den såg ut förr, och det är väl det som tilltalar mig. Jag skrev om detta för fem år sedan när SÄLLSKAPSRESAN fyllde 40. Jag visade den texten för Lasse och han höll med om att ”Sällis”, som han kallar filmen, är rätt dokumentär. Och jo, jag känner Lasse, vi är ju bägge ledamöter av Svenska Serieakademin.
De senaste gångerna jag sett om filmen har jag börjat notera detaljer i filmen jag inte lagt märke till tidigare. Den här gången upptäckte jag att Ted Åström tar Sven Melanders glas på grisfesten, och av någon anledning har jag nog inte tidigare sett att Lasse försöker lägga armen om Lottie Ejebrant, men misslyckas, när de lämnar grisfesten.
För två år sedan gjorde jag nedanstående collage bestående av filmens statister och mindre bifigurer.
Mer än så hade jag inte på hjärtat idag. God fortsättning!
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
TOPPRAFFEL! 