Bio: Håkan Bråkan 003

Foton copyright (c) Ola Magnestam/Unlimited Stories/Nordisk Film

Jag har inte sett- och recenserat de två första Håkan Bråkan-filmerna. Detta beror delvis på att jag sällan skriver om barnfilm, men främst på att jag känner regissören; Ted Kjellsson, och jag känner Sören & Anders, som skriver böckerna om Håkan Bråkan. Ni vet hur det är, skriver jag negativt om något en vän gjort blir han eller hon förbannad, skriver jag positivt tänker läsarna att jag inte vågar skriva något annat, och lägger jag mig mittemellan känns det som att jag är för feg för att tycka till. Men, nu visades den nya filmen HÅKAN BRÅKAN 003 alldeles innan en annan film jag skulle se på samma biograf, så jag passade på att se filmen. Dessutom var jag allt lite nyfiken – en James Bond-parodi för barn?

Jag är inte bekant med figuren Håkan Bråkan (Silas Strand) – är inte han lillebror till Sune? Var är Sune? Har han blivit vuxen och flyttat? Nå, Håkan är visst en tioårig busunge med vild fantasi – här finns vissa likheter med Kalle från Kalle & Hobbe. Håkan känns ganska realistisk, eftersom han – liksom Kalle – intresserar sig för sådant riktiga småpojkar gillar. Actionfilm, rymdskepp och monster, till exempel. Barn på film, och i böcker med för den delen, har ofta en tendens att bete sig så som vissa vuxna tycker att de ska vara; exemplariska och engagerade i viktiga frågor som klimathotet, fred på jorden och sådant. Medelålders vuxna i ett barns kropp. Jag minns att jag som barn tyckte att det kändes konstigt att Sacho i serien Mystiska 2:an var djupt engagerad i någon frihetskamp i Sydamerika och inte gillade westernfilmer på TV. Håkans föräldrar Rudolf och Karin spelas av Fredrik Hallgren och Sissela Benn. Jag noterar att Håkan läser serietidningen Dennis, som lades ner 1993.

Vore jag nio-tio år hade jag nog tyckt att HÅKAN BRÅKAN 003 är världens bästa film. Fast om den kommit när jag var tio, det var på 1970-talet, hade filmen censurklippts för att kunna få en 11-årsgräns. Minns när Fred Dekkers barnfilm MONSTERKLUBBEN (THE MONSTER SQUAD) från 1987 både klipptes och barnförbjöds på video i Sverige.

Det är en rätt bisarr film, det här. Handlingen är stökig. Ganska mycket passerar nog väldigt högt över huvudet på målgruppen. Det refereras till en massa barnförbjudna grejor.

Det börjar som RESIDENT EVIL: EXTINCTION – det vill säga en blandning av Mad Max och zombiefilm. Håkan och hans kompis Beiron (Mario Mustafa) kör omkring i en eldsprutande monsterbil och skjuter zombies (det stänker grön gegga och inte blod). Eva Rydberg spelar en av zombierna. Det visar sig dock att det är Håkan och Beiron som fantiserar om att de är med i en film med Håkans idol, actionskådisen Jens Raptor (Alexander Karim), medan de är med Rudolf på Coop och handlar.

Håkan är besatt av Jens Raptors våldsamma filmer i olika genrer; agent-, barbar- och zombiefilmer, med mera. Karin tycker att dessa barnförbjudna filmer är synnerligen olämpliga för Håkan, trots att de är från 80- och 90-talen.

Karin håller på att fixa ett bröllop, det är några som heter Mathea och Aron (Helena Lindegren och Babak Yousefi) som ska gifta sig, men alla festlokaler är fullbokade. Mathea beskrivs flera gånger som en golddigger och jag tänker att det finns väl inga tioåringar som vet vad det är. Det pratas även om wedding planner och rehearsal night, fler saker målgruppen inte vet vad det är.

Håkan upptäcker att Jens Raptor drog sig tillbaka för femton år sedan och bor i en gammal herrgård som man kan arrangera bröllop – dessutom är det av någon anledning Jens Raptor som viger brudparen. Karin och Rudolf tycker att det är en bra idé, så de bokar Raptors ställe.

Väl på plats i herrgården går allting fel. En ninja som går under namnet Sabotören smyger omkring och saboterar allt, det verkar som om ninjan inte vill att bröllopet ska bli av. Jens Raptor lever som en eremit och sitter gömd i ett tornrum, ingen får träffa honom. Håkan tänker att det här är ett jobb för agent 003, så han tar på sig en smoking och beger sig ut för att stoppa Sabotören. Han behöver dock hjälp – precis som i en av Jens Raptors filmer ska han samarbeta med en tidigare fiende. Han kontaktar tjuven Jörgen (Magnus Sundberg), som visst har varit med tidigare i de här filmerna.

Håkan Bråkan är en rätt störig liten unge, men jag satt och skrattade när jag såg den här filmen. Den är jäkligt ambitiös, med stunts, jakter och actionscener. Det svärs förvånansvärt mycket, Håkans catch phrase är ”Du ska få fan för det här”, medan Jens Raptor säger ”Buckle up, asshole”. Jag kan mycket väl tänka mig att en del vuxna tycker att det här är en synnerligen olämplig film för barn, och det är ju bra. Vuxna människor när jag var barn hade fått en chock om de fått se HÅKAN BRÅKAN 003, de hade krävt att filmen skulle tas ner från biograferna och att Ted Kjellsson skulle be om ursäkt offentligt och sedan spendera ett dygn vid skampålen i Kågeröd, för att sedan låsas in en månad i en gånggrift med bara vatten och spiddekaga.

Det är jättekul att se Alexander Karim slöfsa omkring som en fet skåning som fiser. Filmen slutar med en parodi på, håll i er, KILL BILL! Det spelas 80-talshårdrock till eftertexterna. Affischerna till Jens Raptors gamla filmer är kärleksfulla pastischer. Affischen till en barbarfilm är en pastisch på affischen till CONAN – BARBAREN från 1982, och den får vi dessutom se komma till liv, vilket jag tyckte var otroligt coolt.

Skådespeleriet är ibland sådär överdrivet som det ofta blir i barnfilmer; det är stora gester och mycket gapande. Visst är det tramsigt mellan varven. Handlingen är lite konstig, men det tycker jag nog eftersom jag är vuxen och tänker logiskt, barn märker nog inte detta. Men jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte hade kul när jag såg HÅKAN BRÅKAN 003! En härligt olämplig barnfilm.

Det vore för övrigt kul om Ted Kjellsson och Alexander Karim någon gång i framtiden gör en riktig actionfilm; alltså ingen barnfilm eller parodi. Kjellsson vet onekligen hur man gör.

Förresten. Håkan verkar älska potatis. Han beställer bland annat en Hawaiipizza, men vill att ananasen byts ut mot potatis. Borde inte en sådan pizza kallas ”Turinhästen”?