Streaming: Vicious

VICIOUS är en film från streamingtjänsten Paramount+, som ju inte längre finns att tillgå som separat kanal i Sverige, den sögs upp i SkyShowtime, som även finns att tillgå via Prime. Filmen finns även att hyra hos SF Anytime och liknande.

VICIOUS gjordes dock för att biovisas, men premiären sköts upp flera gånger och till slut hamnade den hos Paramount+. Vilket är lite synd. Det här ser nämligen ut som en bioproduktion och trots det förvånansvärt svala mottagandet tycker jag att filmen är bättre än mycket annat i genren.

För manus och regi står Bryan Bertino, som gjorde originalversionen av THE STRANGERS. Dakota Fanning innehar huvudrollen och det här är till mångt och mycket en one woman show.

Fanning spelar Polly som är ensam hemma i ett stort hus. Det är jultider, det är kväll och det är snö. Oväntat ringer det på dörren. Därute står en gammal dam som ger ett förvirrat intryck, hon verkar ha gått till fel hus. Hon får komma in och Polly försöker hjälpa henne. Det visar sig snart att kvinnan hade ett speciellt syfte med att besöka Polly. ”You’re going to die!” utbrister kvinnan plötsligt och ställer en trälåda på soffbordet. Polly ska dö samma dag.

Polly skräms och slänger ut kvinnan och lådan. Kort därpå sker mystiska saker i huset och Polly tycker sig se spöken. Hon hämtar in lådan igen; kvinnan är försvunnen men lådan hade lämnats kvar på gatan. Lådan innehåller ett timglas och Polly har fått veta att hon måste lägga något hon hatar, men behöver, i lådan, då finns det en chans att hon överlever. Vad kan det vara Polly hatar, men som hon samtidigt behöver?

Det är lite RINGU över den här filmen, THE RING, alltså. En övernaturlig, dödlig variant av kedjebrev. Om Polly lyckas ge lådan det den vill ha, ska hon lämna den vidare.

VICIOUS är en otroligt stämningsfull film. Filmfoto, ljussättning och färgskala är exemplariska. Det är kusligt och olycksbådande. Dessutom gillar jag den här typen av skräckhistorier – ett ondskefullt mysterium som måste lösas, ett föremål med övernaturliga krafter. Det är förhållandevis lågmält.

Här finns även ett par scener som fick mig att vända bort blicken, det var lite för smärtsamt att titta när Polly plockade fram sekatören. Aj, aj, aoh! Här finns ytterligare några oväntat blodiga inslag, bland annat en granne som knivhugger sig själv till döds i en utdragen scen.

Jag var länge inne på att ge den här filmen en fyra i betyg, men jag får allt sänka betyget till en trea. Filmen är ungefär tjugo minuter för lång, det hade gått att kapa en del utfyllnad; 85 minuter hade varit perfekt för den här storyn. Dessutom har Bertino inte riktigt fått till ett helt tillfredsställande slut. Och nog borde väl Polly svimmat av smärta och blodförlust.

Jag har alltså några invändningar, men jag tycker ändå att det här är en av de bättre skräckfilmer jag sett den senaste tiden. Jag hade gärna sett den här på bio.