Ibland kommer det filmer som genast får ett rykte om sig att vara något i hästväg – man bör tänka sig för innan man ser dessa filmer. Vi pratar filmer som SALÒ – ELLER SODOMS 120 DAGAR, MARTYRS och A SERBIAN FILM.
THE COFFEE TABLE är en spansk film från 2022, Caye Casas står för regin och var även med och skrev manus. Jag läste en del recensioner av den här när den visades på festivaler och marknader. Den beskrevs som svår att sitta igenom, den skulle vara riktigt behaglig och jobbig. Publiken chockades enligt rapporterna.
Jag glömde snart bort filmen, men nu har den släppts som hyrfilm i Sverige och jag har sett den. Vad tyckte jag?
THE COFFEE TABLE går inte alls att jämföra med ovannämnda filmer, det här är en helt annan typ av film. Caye Casas har gjort ett mörkt, väldigt mörkt, drama med vissa udda, komiska inslag. Ibland beskrivs den som ”svart komedi”, men det är att ta i.
David Pareja och Estefanía de los Santos spelar det gifta paret Jesús och María, de är medelålders men har alldeles nytt fått sitt första barn – namnen Jesús och María är inte speciellt subtila. När filmen inleds befinner de sig i en möbelaffär, där Jesús vill köpa det enastående fula, svenska soffbordet Rörre. Spanjorerna försökte hitta på ett bra svenskt namn. Bordskivan är av okrossbart glas. María tycker art bordet är skitfult, men Jesús köper det av den lustige och märklige försäljaren (Eduardo Antuña).
Jesús har lite problem hemma i huset där de bor. En 13-årig grannflicka (Gala Flores) påstår att Jesús är kär i henne, hon är kär i honom och vill att de ska rymma tillsammans. Hon verkar utöva något slags utpressning.
Jesús och María ska ha gäster, det är Jesús bror Carlos (Josep Maria Riera) och hans flickvän Cristina (Claudia Riera) som ska komma för att titta på den nyfödda bebisen. Carlos har blivit vegan, vilket Jesús tycker är besvärligt. Medan Jesús skruvar ihop det fula soffbordet går María ut för att handla vad som behövs till middagen. Jesús är ensam kvar med bebisen.
Då sker det en traumatiserande olycka.
Resten av filmen, det vill säga större delen av speltiden, går ut på att Jesús försöker dölja det fruktansvärda som hänt. Han svettas och beter sig märkligt. De andra blir misstänksamma.
Stämningen i THE COFFEE TABLE är minst sagt obekväm. Det är jobbigt. Det är spänt. Hur ska Jesús reda ut det här? Vad kommer att ske på slutet?
Jag måste säga att jag förväntade mig lite mer av den här filmen. Ett problem är att ingen av rollfigurerna är speciellt sympatisk. María är nästan direkt osympatisk. Dessutom är filmen ibland stillastående under längre stunder, till exempel under middagsscenen, som är lite i längsta laget.
Men visst är det en bra film. Det här är urtypen för en feel bad-film. Det är inget man ser på första dejten, eller för att ha kul en stund.
I år kom det förresten en turkisk (!) nyinspelning av THE COFFEE TABLE. Den lär vara blodigare och mer bisarr.
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
TOPPRAFFEL! 