Streaming: Les boules de Noël

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!

LES BOULES DES NOËL betyder ”Julgranskulorna”, man kan ju fråga sig varför den här filmen, som nu finns att hyra, inte fick en svensk titel. Det här är en fransk julkomedi. Jag tror aldrig att jag sett en fransk julfilm. När jag tänker efter vet jag inte så mycket om hur julen firas i Frankrike. Vi fick lära oss en del om det på lektionerna i franska på högstadiet, men det är snart 45 år sedan och jag minns inte så mycket. Jag vet inte ens vad som är typiska franska julrätter.

Alexandra Leclère har skrivit och regisserat den här filmen, som hela tiden är väldigt nära att vara bra och skitkul, men som aldrig riktigt lyckas. Här finns inslag jag skrattade åt, men som helhet är det här inte lyckat.

Det här är dessutom den mest högljudda julfilm jag någonsin sett – det skriks och gastas filmen igenom.

LES BOULES DES NOËL inleds med att det äkta paret Nathalie och Antonin (Valérie Bonneton och Kad Merad) besöker en psykolog. De berättar om hur det brukar gå till på deras julfiranden, som alltid är förskräckliga och driver dem till vansinne. Filmens första 20-30 minuter ägnas åt tillbakablickar på tidigare jular: tomten gillar inte mormor, så han pissar i hennes champagneglas. En liten unge åker på en rejäl smäll så att blodet sprutar. En gäst spyr en annan i ansiktet. De driver med en som är vegan. De slåss. Förra årets jul överträffade allt. Medan mormor och morfar sitter vid granen och myser framför brasan, går de andra ut och sjunger julsånger. Det har snöat, alla fylls av julstämning, och de har snöbollskrig. En snöboll far in genom ett fönster och hamnar i brasan, eld hoppar ut och sätter fyr på en filt, och mormor och morfar brinner upp och dör. När barnen senare ska rita julteckningar, ritar de ”mormor och morfar brinner upp under granen”. Här måste jag skjuta in att mormor spelas av Macha Méril från Dario Argentos DEEP RED och tidigare gift med Michel Legrand. Méril skriver även romaner, har jag nu fått lära mig.

Årets julfirande ska hållas. Nathalie är övertygad om att det vilar en förbannelse över huset, en julförbannelse. Hon försöker driva ut ondskan. De kommer fram till att om de lyckas fira jul utan att något hemskt inträffar mellan klockan 20 och midnatt, så är förbannelsen hävd.

Det uppstår förstås en massa incidenter ändå. En jobbig moster dyker oväntat upp. En upprörd gäst lägger hundbajs i chokladtårtan. En dildo exploderar under användning.

Valérie Bonneton lyckas på egen hand nästan förstöra den här filmen. Den neurotiska Nathalie skriker nästan hela tiden och hon har en rälig röst, må ni tro. Ja, jävelen vad hon skriker. Men flera av de andra skriker också.

Jag gillar den ibland supervulgära humorn i filmen, det här känns ibland väldigt franskt, de skojar om saker man inte vågar driva med i många andra länder. Men mellan dessa vulgära och ibland direkt bisarra inslag blir det ibland lite småtråkigt. Och som sagt – det evinnerliga skrikandet är påfrestande.