Streaming: President Down

Ah, 90-talet. Så nära, så långt bort. 80-talet var actionfilmens stora årtionde. På 90-talet minskade produktionen av actionfilm för bio radikalt, publiken ville se annat. Istället fick vi mängder av lågbudgetaction som släpptes direkt på video. Jag började skriva om video i dagspress 1993 och fick de flesta nya filmer hemskickade, ett par lådor i veckan. Varje vecka kom det ett par B-actionfilmer.

En kille som var väldigt aktiv som B-actionhjälte på den tiden, var Lorenzo Lamas. Han dök upp i två-tre actionfilmer om året, under 90-talet medverkade han i över tjugo stycken, till detta kom även TV-serier. Det var filmer som NIGHT OF THE WARRIOR, THE SWORDSMAN, FINAL ROUND, VIPER, GLADIATOR COP, BOUNTY TRACKER och SNAKE EATER-filmerna. En del av dessa var helt okej. Nu är det längesedan jag såg Lamas i något, men här har vi honom i en ny film.

PRESIDENT DOWN, som nu finns att hyra, är en film från den amerikanska streamingtjänsten Tubi, en film gjord för Tubi. Men det visar sig ganska omedelbart att det är the Asylum som ligger bakom den här actionfilmen. Jösses – jag satte mig alltså ner för att se en ny Asylum-film utan att veta om det!

Nick Lyon (BERMUDA TENTACLES, HERCULES REBORN, TITANIC 666 med flera) har regisserat den här filmen som skiljer sig en del från de filmer the Asylum vanligtvis producerar. Det här är ingen mockbuster och det är ingen jättemonsterfilm. Det här är en actionfilm som närmast kan liknas vid den typ av filmer Gerard Butler brukar medverka i. Fast den kostade förstås knappt en bråkdel av vad en Butlerfilm brukar kosta. Budgeten för PRESIDENT DOWN lär ha varit 750 000 dollar och inte 75 miljoner.

Gail O’Grady spelar USA:s president, Kat Collins. O’Grady är så pass plastikopererad att hon ser ut som Skurt. Kat har en pacemmaker och när hon en dag håller tal i Vita huset trillar hon ihop. Onda terrorister har hackat hennes pacemaker som kontrolleras är ansluten till Wi-Fi. Om regeringen inte gör som skurkarna vill kommer de att döda Kat. Kat tas till ett sjukhus, men där dyker det upp onda män, så hon måste fraktas till ett annat ställe med Air Force One. Eller hur det nu var. Det är inte så noga, manusförfattarna verkar inte heller haft någon större koll.

Jesse Kove spelar hjälten Jacob Pike, som leder en liten styrka hårdföra män som letar efter skurkarna. Lorenzo Lamas spelar Pikes chef. Lamas har nu blivit en gråhårig farbror. Han har också plastikopererat sig för att se yngre ut, vilket innebär att han har grisögon och ser äldre ut. Gina Vitori spelar Kats dotter Amelia, som är militär och måste hjälpa till att fajtas mot skurkarna. Det visar sig också att hon väntar barn med Pike. Det vet Pike inte om! Oj, oj. Och Kat vet inte om att Amelia har ihop det med Pike. Oj, oj, oj!

PRESIDENT DOWN är ovanligt ambitiös för att vara en Asylum-film. Det är mycket folk i den. Det är många olika miljöer. Det är en hel del action; det är fajting och skjutande. De har försökt göra något ”större”. Men det är inte precis en bra film. Regin är minst sagt rudimentär. Filmfotot är trist; exteriörscenerna ser okej ut, interiörscenerna är platta och ser ut som en TV-såpa. Den oinspirerade filmmusiken ligger som en smet över nästan varje scen. Handlingen är idiotisk och ologisk. En byggnad sprängs i luften, explosionen är förstås datoranimerad, och när kameran byter vinkel och vi ser hjältarna som befinner sig utanför byggnaden, ser vi även några bilar som obekymrat kör förbi i bakgrunden.

Jag tänkte först sätta en etta på det här – men så kom vi till den sista akten, och den är så flängd att jag tyckte att det var jättekul. Här blir det plötsligt ett försök att göra något åt MISSION: IMPOSSIBLE-hållet. Pike måste ta sig ombord på Air Force One – vilket han lyckas med. Han sätter sig i ett flygplan som lägger sig intill presidentplanet, och sedan hoppar Pike över. Skurkarna har skjutit nästan samtliga ombord på Air Force One, inklusive piloterna, så Pike och Amelia måste rädda Kat, oskadliggöra skurkarna och landa planet.

Jag sätter en tvåa på den här, men det är bara för att den inte är lika dålig som en del Asylum-filmer jag sett den senaste tiden. Tvåan nedan är en glorifierad etta.