Bio: Egghead Republic

Foton copyright (c) NonStop Entertainment

Ibland när jag går på pressvisningar reagerar jag på att det dyker upp folk som inte har en aning om vad det ska se. Jag tänker liksom att om man jobbar med film och är intresserad av film, borde man väl ändå kolla upp vad det är man går iväg för att se?

I fallet EGGHEAD REPUBLIC, som hade premiär i Toronto, måste jag säga att jag inte visste vad jag skulle se när jag slog mig ner i biosalongen. Jag visste att det är en svensk film i regi av Pella Kågerman och Hugo Lilja som gjorde ANIARA (som jag inte sett), och jag visste att den omnämnts som ”konstig” och ”märklig”. Men det var väl allt jag kände till – innehållsreferatet på pressidan är knappt. Enligt IMDb är genren science fiction och, tja, det stämmer kanske.

Visst är det här en konstig och märklig film. Det är en mycket konstig och märklig film. Bland det konstigaste och märkligaste med EGGHEAD REPUBLIC är att de fått pengar till att göra den och att den faktiskt går upp på bio.

Året är 2004. Ella Rae Rappaport spelar Sonja, en svensk illustratör som har fått jobb på det ultrahippa magasinet Kalamazoo, som är inspirerat av Vice. Kalamazoo verkar ha redaktioner lite varstans i världen. På Stockholmskontoret pratar alla engelska. Redaktören (tror jag att han är) Dino Davis spelas av Tyler Labine, mest känd som Dale i TUCKER AND DALE VS EVIL.

Sonja tror att hon ska göra illustrationer till tidningen, men det visar sig att hon ska agera reporter och följa med Dino och ett par andra till ett område i Kazakstan som atombombats. Området är radioaktivt och det påstås att det finns kentaurer där.

På den här platsen i Kazakstan ska även en berömd författare, nobelpristagaren Bob Singelton, gömma sig.

Teamet från Kalamazoo anländer till en anläggning i utkanten av det radioaktiva området. Där finns det soldater och forskare. Gina Dirawi spelar en av dem i sin långfilmsdebut.

Sonja och de andra tar på sig skyddsdräkter och kör ut i öknen. De åker vilse efter att ha kört av vägen. De gnabbas. De dricker sprit. Sonja dricker ur en kaktus och hallucinerar. Hon hånglar med en kentaur som heter Thalia. Skumma saker sker på anläggningen.

… Och … Jaha?

Vad är EGGHEAD REPUBLIC för något? Vad går det hela ut på? Varför har den gjorts? I slutändan känns det här besynnerligt poänglöst. Man har försökt sig på något slags twist, men den är svag och funkar inte riktigt, kanske mest beroende på att den här filmen är oengagerande. Här finns inga människor att bry sig om, jag ställde mig likgiltig till allt.

Ella Rae Rappaport är rar i huvudrollen. Gina Dirawi är lite skojig i sin lilla roll. Tyler Labine är mest påfrestande, han skriker och svär hela tiden. Filmen är nästan lite fascinerande i sina försök att hela tiden vara konstig. Det är förhållandevis välgjort. Ett kalkbrott i Fårösund på Gotland agerar Kazakstan.

Det här är en ganska typisk filmfestivalfilm. EGGHEAD REPUBLIC har sin publik på filmfestivaler. Jag har svårt att tänka mig att en så kallad ”vanlig” publik vill betala pengar för att se det här. Filmen är inte dramatisk, rolig eller spännande. Eventuellt kan den klassas som ”intressant”. Det här är säkert tänkt att vara konstnärligt. Det är en film som börjar för att sedan sluta 97 minuter senare.

Mer än så har jag inte att säga om EGGHEAD REPUBLIC.