Amazon Prime: Playdate

Foton copyright (c) MGM/Amazon Studios

Ännu en Amazon Prime Video-premiär på en MGM/Amazon Studios-produktion, denna gång på en actionkomedi av Luke Greenfield, som gjorde SOMETHING BORROWED och LET’S BE COPS, vilka jag nämner eftersom jag recenserat dem.

Greenfield gjorde även THE ANIMAL med Rob Schneider. Jag har ett speciellt minne vad gäller den filmen. Själva filmen minns jag inte så mycket av, inte mer än att Schneider i en scen pinkade in sitt revir, men jag såg den på Malmö Filmdagar 2001 och satt bredvid en kritiker från en av Sveriges större tidningar, en tidning som jag själv skrev åt ett tag på 90-talet. Den här killen skrattade från början till slut, jävlar vad han skrattade. När filmen senare hade premiär läste jag hans recension. Filmen fick en etta, han tyckte att den var usel och pinsam. Han vågade väl inte erkänna att han skrattat åt en Rob Schneider-film.

Nya filmen PLAYDATE inleds på ett sätt jag ogillar; jag brukar ofta ta upp detta sätt att inleda filmer. Vi kastas rakt in i en biljakt. Full action. Detta håller på några sekunder – och sedan hoppar vi tillbaka i handlingen några timmar. Detta är fullkomligt onödigt – men antagligen var det någon producent som tyckte att det saknades action i filmens första akt, tänk om tittarna inte skulle fatta att det här kommer att bli en actionkomedi? Tänk om de tröttnar och stänger av när det pratas för mycket!

Kevin James spelar Brian, som får sparken från sitt jobb. Hans fru Emily (Sarah Chalke) föreslår att Brian ska spendera en dag med deras son, den tolvårige Lucas (Benjamin Pajak). Brian vill att Lucas ska bli sportstjärna, men Lucas vill bli dansare.

När Brian och Lucas kastar boll i en park träffar de Jeff (Alan Ritchson), som kastar boll med den tolvårige CJ (Banks Pierce), Jeff är betydligt hårdare och tuffare när han leker, men han skrattar hela tiden. Han är lite påträngande, Jeff, och innan de hinner smita har Brian och Lucas bjudits hem till Jeffs märkliga hem. Jeff är en före detta elitsoldat – och av allt att döma otroligt korkad.

När pojkarna får syn på en mystisk man i trädgården måste Jeff och CJ plötsligt sticka. De hoppar in i Brians bil, de får Brian och Lucas med sig, och de far iväg, jagade av beväpnade män. Det visar sig nämligen att den mystiske, nästan robotliknande CJ inte alls är Jeffs son.

Till en början tyckte jag att PLAYDATE var oväntat rolig, Kevin James är sympatisk, men framför allt visar sig Alan Ritchson vara bra på komedi. Ritchson, det är ju den där bjässen som spelar Reacher i TV-serien. Stephen Root spelar Jeffs knäppe far i en scen och Isla Fischer gör en mindre, bisarr roll. Jag satt och skrattade lite åt det här.

Ungefär halvvägs in övergår filmen till att bli en actionkomedi, handlingen utvecklas till något slags variant på POJKARNA FRÅN BRASILIEN och UNIVERSAL SOLDIER. Även denna del är väl egentligen rätt okej den med. Alan Tudyk spelar skurk.

Vad som drar ner helhetsintrycket är att filmen halvvägs in även börjar bli så där amerikanskt sentimental. Jeff börjar inse saker, han är inte längre lika flängd som i början, han har ett stort hjärta och det börjar pratas om familjen och sådant där; vad som är viktigast i livet. Och det är ju inte roligt, det är mest smörigt och irriterande. Det hade varit betydligt roligare om Jeff fortsatt vara en knäppgök hela filmen igenom.

Under eftertexterna visas några misslyckade tagningar.