Under årets bokmässa i Göteborg satt Gunnar Krantz; professor i Visuell kommunikation/teckning, serietecknare och gammal vän, och jag och fikade i väntan på det seminarium Svenska Serieakademin skulle hålla och där vi skulle medverka. Vi kom in på svenska magasin om serier – de andra magasinen, de som inte var Bild & Bubbla. De fanzines om serier och de mer ambitiösa uppstickare som fanns förr, på den tiden serieentusiaster var extra entusiastiska.
1980 såg jag en annons för Seriefrämjandet i någon av Semics serietidningar. Man kunde skicka efter information och få ett gratis provnummer av Seriefrämjandets tidskrift Bild & Bubbla, vilken började komma ut 1968, då den hette Thud. Självklart beställde jag detta informationspaket. Jag fick fick hem Bild & Bubbla nr 3/1979, en tidning jag läste precis allt i – på den tiden läste jag alltid allt i de tidningar jag köpte eller fick.
Jag var både fascinerad av- och lite besviken på detta nummer av B&B. Det inleds med lite politiska texter och nyheter, följda av intervjuer med killarna som utgjorde Fria Serier och Comix Nostra, serieskapargrupper som befann sig ute på vänsterkanten och såg ut att lukta linssoppa och våt kofta. Jag tyckte verkligen inte om sådana människor när jag var barn, jag var nästan lite rädd för dem – rufsiga människor med runda glasögon som inte gillade sådant jag gillade (jag gillade bara fräna saker) och ville att vi skulle konsumera deras bättre alternativ istället. Jag tyckte alltid att dessa korrekta alternativ var fula och tråkiga. Det var detta som gjorde mig lite besviken på tidningen. Men, numret innehöll även en artikel om franska serier för vuxna, det var första gången jag läste om dessa tidningar, och artikeln gjorde stort intryck på mig – jag läser fortfarande de här gamla franska serierna och idag kan man ju köpa gamla tidningar från till exempel eBay och franska Amazon och Rakuten.
Nå. Det fanns alltså en del alternativ till Bild & Bubbla. En hel del, faktiskt. När jag tänker på svenska tidskrifter och fanzines om serier, tänker jag främst på de som kom ut på 80-talet och i viss mån på de från tidigt 90-tal. 80-talet, det var ju då jag själv var aktiv inom seriefandom och gav ut egna fanzines. Dock kom det ut en rad tidningar om serier innan dess.

Mest känd och antagligen bäst, ibland bättre än Bild & Bubbla, var Serieguide. Serieguide kom ut mellan 1970 och 1980, redaktör från 1975 och fram till sista numret var den allestädes närvarande Rolf Lindby, numera på Bulls, ledamot av Svenska Serieakademin och en god vän till mig.
Jag läste förstås inte Serieguide på den tiden tidningen kom ut, inte nog med att jag inte kände till den, jag var dessutom bara en gosse på 70-talet. Faktum är att jag köpte- och läste Serieguide för första gången bara för några år sedan, då jag kom över några av de sista numren på Tradera. Jag vet inte varför jag inte brytt mig om att leta efter Serieguide tidigare.

De är kul att bläddra i de nummer jag köpte – det här var en ambitiös tidning, som förutom artiklar om serier innehöll fylliga nyhetsspalter och listor på kommande nummer av de serietidningar som fanns på den svenska marknaden; sådant som saknades i Bild & Bubbla. Det debatterades en hel del på insändarsidorna, Horst Schröder var arg och debatterade extra mycket. I annonsblocken figurerade samme Schröder ofta, han sålde utländska tidningar och Carl Barks-grejor. Rolf Geschwind; signaturen ZWING, ritade ofta Serieguides omslag. ZWING var även han, precis som Lindby, allestädes närvarande, på 80-talet medverkade han i vart och vartannat fanzine, kändes det som, det fanns ingen gräns för hans entusiasm, och han var en av de första jag skrev till när jag tiggde material till mina egna små publikationer.

På 70-talet fanns det ytterligare ett par svenska magasin om serier. Mest ambitiös, vid sidan av Serieguide, var Seriefocus (ibland stavat Serie Focus) från 1975, som dock bara kom ut med tre nummer, alla offsettryckta. Redaktör var Sören Christensen. Jag hade aldrig sett den här tidningen, men Gunnar Krantz skickade över bilder på innehållet. Det var en riktigt trevlig tidning, ser det ut som, med en viss bredd på artiklarna – det skrevs till exempel om Barry Smith och Bertil Wilhelmsson, två serietecknare som jobbade med kommersiella serier, men som var varandras motsatser – Barry Smith var skicklig, ytterst noggrann, och påverkade generationer av tecknare, medan Wilhelmsson … inte var så noggrann. Här kan jag skjuta in att jag faktiskt samarbetat med Wilhelmsson, han fick några av mina Åsa-Nisse-manus för 35 år sedan – men det var förstås redaktören och inte jag som anlitade honom.

En annan tidning jag aldrig sett, eller ens hört talas om, är Gismo, vilken kom ut med fyra nummer 1972 och 1973; i de två sista numren hade stavningen ändrats till Gizmo. Gunnar skickade över några bilder även på denna tidnings innehåll. Det här var en enklare tidning med ganska dassigt tryck. Utgivarna Stefan Andersson och Roland Bäckström verkade gilla mainstreamserier och berömmer Dracula, Varulven och Chock i en ledare, men tycker att Boris Karloffs Midnattsrysare och Skräckmagasinet är menlösa. Ulf Janssons serie Diktatorn publicerades i tidningen och jag ser att Iwan Hedman medverkade i det sista numret; det var Hedman som 1968 startade DAST Magazine, en tidskrift om främst deckare och annan spänningslitteratur.

Ytterligare en tidning jag aldrig själv läst, men som jag känner till, är Sefloklin, vilken gavs ut av Seriefrämjandets lokalförening i Linköping 1977 till 1981. Jag såg annonser för det sista numret, nummer 9, men jag brydde mig aldrig om att beställa tidningen, vilken innehöll både serier och intervjuer. En av de inblandade i Sefloklin var Lars Törngren, som jag ska återkomma till.

En 70-talspublikation jag inte ska glömma bort, är Svenska Serieakademins tidskrift – den hette alltså så; Svenska Serieakademins tidskrift. Den kom ut med fem fyrasidiga nummer i A5 1978 och 1979. Ett sista, 16-sidigt nummer kom 1988. Jag må vara ledamot av Svenska Serieakademin, men jag tror inte att jag någonsin sett den här tidningen – fast jag kan minnas fel. Omslaget på det sista numret, som var i A4, ser bekant ut. Numret innehåller en intervju med Sture Hegerfors och det är möjligt att jag läst det. Jag kanske till och med har det någonstans.
Nu är vi framme på 80-talet. Jag gick med i Seriefrämjandet 1981. Samtidigt tog Bild & Bubbla steget från att vara en medlemstidning man fick hem i brevlådan till att bli ett mer påkostat magasin som såldes i butik, eller som man prenumererade på separat. Horst Schröder och Göran Ribe var redaktörer och första hälften av 80-talet var Bild & Bubblas storhetstid.

Seriefrämjandets medlemmar fick en ny tidning i brevlådan: Tidskrift om tecknade serier, TOTS. Det här var en enkel publikation som verkligen kändes som ett fanzine. Till en början var det en stökig tidning, det var den kanske hela tiden, jag minns inte riktigt, och den innehöll en del föreningsnyheter, kortare artiklar och debatter. Framför allt innehöll den annonser för seriefanzines. Seriefrämjandet hade nu ett stöd till amatörserieutgivare, man fick en liten slant om man gav ut ett fanzine, och man fick en gratis annons i TOTS; där publicerades omslagen till de nya tidningar de fått in sedan förra numret med beställningsuppgifter. Detta ledde till en flodvåg av nya fanzines och själv beställde jag en hel del små tidningar.
Bild & Bubblas liv i Pressbyrån blev kort, redan 1983 slutade man att distribuera tidningen i butik, det gick bara att prenumerera på den. 1987 lades TOTS ner och B&B blev åter medlemstidning.

I Borås fanns ett par ovanligt aktiva killar; Johnny Benjaminsson, som senare bytte namn till det mer slagkraftiga Johansson, och Peter Bengtsson. De startade 1982 föreningen Seriecentra – vilket var ett märkligt namn. Centrum i plural. Varför då? Jag har för mig att det förklarades med att föreningen hade fler centrum än ett, inte bara Borås, men jag tror att föreningen egentligen fick sitt namn på grund av ett missförstånd eller en felskrivning.

Seriecentra var något slags mini-Seriefrämjandet för amatörserier och de hade förstås en egen medlemstidning. De gav först ut ett provnummer, Seriemix nr 0, men den egentliga tidningen kom att heta Seriehorisont och lyckades komma ut med tio nummer mellan 1983 och 1986. Seriecentra försvann snart ur bilden och Seriehorisont blev en fristående tidning, den blev även bättre och mer ambitiös för varje nummer. Jag hade helt glömt bort att jag själv ingick i redaktionen ett tag – jag skrev om utländska fanzines, främst danska sådana, i de sista fyra numren. Serietecknaren Magnus Jonason skrev om svenska fanzines. Tidigare hade Petrus Dahlin, idag uppburen barnboksförfattare, ingått i redaktionen, på den tiden gav Dahlin ut fanzinet Hemska Serier tillsammans med Magnus Jonason.

Efter ett par nummer av Seriehorisont uppstod en bitter fejd i Borås. Johnny Benjaminsson och Peter Bengtsson blev bittra fiender – jag minns inte varför; vad som hade hänt. Bengtson startade då en egen, konkurrerande förening med det besynnerliga namnet Föreningen Om Tecknade Serier. FOTS. Medlemstidningen hette också FOTS – att namnet var lite väl likt TOTS; Seriefrämjandets tidning, verkade Bengtsson inte ta hänsyn till. Jag var inte med i den föreningen, men jag tror att jag fick ett nummer eller två. FOTS blev en kortlivad historia och lades ganska snart ner, den kom ut med fyra nummer 1984.

I mitten av 80-talet, när jag skrev i Seriehorisont, blev jag plötsligt uppringd av Micke Svensson i Katrineholm. Han gav ut den konkurrerande tidningen Seriefloran och han ville värva mig till sitt stall. Seriefloran var en lite bredare tidning och lite snyggare än Seriehorisont. Av någon anledning tackade jag nej, jag minns inte varför. Kanske ville jag fortsätta att skriva i Seriehorisont eftersom den märkbart blev bättre och dessutom hade en del livliga debatter på brevsidorna.
Seriefloran kom ut med nio nummer 1985-1986, efter dessa nummer hamnade Micke och hans medredaktör PAJA; Per AJ Andersson, på Bild & Bubbla istället. Ytterligare tre specialnummer kom ut 1987-1989. Micke bytte efternamn till Tegebjer och startade tillsammans med Ingemar Bengtsson förlaget Optimal Press. Det var Optimal som gav ut ”In Memoriam” (1992) och ”Giallo” (1994), de två skräckseriealbum jag skrev manus till och som Mikael Tomasic tecknade. Jag umgås fortfarande med Micke, som idag är vice VD på Bulls.

SärArt hette en efter ett tag elegant och påkostad tidning som kom ut 1982-1983. Utgivare var Lars Törngren, som tidigare jobbat med Sefloklin. SärArt var i stort format och hade bra papper och tryck. Det första numret var inget vidare, men tidningen blev omedelbart bättre med nummer två, som innehöll en lång intervju med Nicolas Križan, som då var en stor stjärna i Amatörseriesverige – förutom Rolf Geschwind var Nicolas en av de jag skrev och tiggde serier av. Nicolas jobbade på reklambyrå, han jobbar fortfarande på reklambyrå, och han formger ofta seriealbum och böcker. Det sista numret; dubbelnumret 4/5, var extra flott och innehöll intervjuer med två andra fanzinestjärnor, bröderna Johan och Lars Andreasson. Redaktör Lars Törngren blev senare formgivare på Epix Förlag.

Ett annat offsettryckt fanzine i A4-format var Splasch, som gavs ut av Mikael Frennesson. Splasch kom ut med tre nummer 1981-1982, därefter fick tidningen vila upp sig i tio år, för att 1992 återkomma som en rejält påkostad tidskrift med avancerad, elegant layout, då hette den Splasch Magazine. Ytterligare två lyxnummer kom ut 1995 och 1997, då tidningen lades ner. Numren om Fantomen, som innehöll ett detaljerat index över alla publicerade äventyr, fick en hel del uppmärksamhet och verkar fortfarande vara eftersökta.

1998-1999 gav Mikael Frennesson ut det glassiga magasinet Flamingo, vilken innehöll en del franska albumserier varvat med artiklar om film, musik och annat. Tidningen kändes ungefär som Slitz, fast med en massa serier. Efter fem nummer lades Flamingo plötsligt ner utan förvarning. Frennesson har gett ut andra tidningar och har även jobbat som serieöversättare.
I Bjuv fanns serieföreningen SL-Comix. De gav först ut fanzinet Serieland & Co, som kom ut med fyra nummer 1985-1986. 1986, när killarna var 13-14 år, startade de Serieland-Magasinet, som hann komma ut med 23 nummer innan tidningen lades ner 1992. 1987 fick de även ur sig Serieland-Magasinet Special och Serielandfestivalen ’87. Jag undrar om de faktiskt anordnade en riktig festival i Bjuv 1987. Serieland-Magasinet innehöll artiklar, intervjuer och recensioner. Någon gång runt 1990 gjorde de något slags massutskick till serieintresserade runt om i landet, jag minns att jag fick ett brev som inleddes med, jag citerar ur minnet, ”Vi vet att du är intresserad av serier”, och så följde lite information om Serieland-Magasinet och argument till varför man skulle prenumerera. Jag prenumererade dock aldrig. Däremot undrade jag – jag undrar fortfarande – varifrån de fick alla dessa adresser och hur många de skickade brevet till. Hade de kommit över Seriefrämjandets medlemsregister?

Nu har vi kommit fram till 90-talet. Jag hade slutat ge ut seriefanzines, eftersom jag hastigt och lustigt blev professionell serieförfattare 1989; då började jag skriva Åsa-Nisse. Några år senare började jag att alltmer ägna mig åt film istället för serier. Jag köpte inte längre speciellt många fanzines, intresset hade svalnat, flera av de amatörseriestjärnor som fanns på 80-talet hade antingen blivit proffs, eller hamnat i redaktioner på Epix, Semic eller andra förlag, eller bara lagt av för att jobba med helt andra grejor. Ett par 80-talsfanzines, som Serieland-Magasinet och Splasch, överlevde en bit in på 90-talet. Många av de fanzines som fanns på 90-talet intresserade mig inte alls, men det kunde hända att korta serier av mig och Mikael Tomasic publicerades i dem, eftersom Tomasic skickade iväg våra grejor till alla möjliga ställen; både till större förlag som Semic och Atlantic, och till fanzineutgivare. Men! Det fanns ett stort undantag: Seriechock, som började komma ut 1990.

Precis som Seriehorisont på sin tid handlade Seriechock främst om amatörserier och fanzines, men här fanns även recensioner av professionella serier. Seriechock var även den en tidning som ständigt blev bättre – den ansågs snart vara bättre, mer intressant och mer vital än Bild & Bubbla. Intervjuerna var ofta långa och fylliga – bland annat fanns här en lång intervju med mig. Jag medverkade även med en skvallerspalt under pseudonymen Beatrice Bopp. Många av skvallernotiserna var kraftigt förbättrade versioner av det som egentligen hänt, redaktör Erik Nilsson (numera Uppenberg) bidrog också med skvaller. Tidningens andra redaktör var Thomas Fels, den tredje redaktören; Kristoffer Ekman, hoppade av redan 1991. Från och med nummer 15 (1995) var Fredrik Jonsson redaktör.
Seriechock kom ut med 19 nummer, varav två dubbelnummer, mellan 1990 och 2000. Tidningen fortsatte ett tag på internet, men webbsidan har inte uppdaterats sedan 2004. Fredrik Jonsson startade senare tidskriften Det grymma svärdet och Lystring Förlag. Hösten 2025 tilldelades Jonsson Svenska Serieakademins förtjänstdiplom för sina insatser i Seriesverige. Han blev väldigt glad, eftersom han nu fått samma diplom som Horst Schröder också fått en gång i tiden.

Så har vi då hunnit fram till den sista tidningen i denna genomgång. Blåbärsbladet. Det här var ett fanzine som gavs ut av Blueberry Club, en klubb för folk som gillade västernserien Blueberry. Med andra ord var det här ett fan magazine i ordets rätta bemärkelse. Blåbärsbladet kom ut med två nummer 1990 och ytterligare två nummer 1998. Jag vill minnas att jag var lite involverad i den här tidningen, jag transkriberade och översatte intervjuer med Jean Giraud och Colin Wilson, men om jag gjorde något mer minns jag inte. Blueberry Clubs medlemmar kallades blåbär.
… Eftersom jag nu alltså nämnde Blåbärsbladet bör jag kanske också nämna NAFS(k), Nationella Ankistförbundet i Sverige (kvack), som grundades 1976 och som ger ut tidningarna NAFS(k)uriren och Kvacket. Det här slog mig alldeles just nu medan jag skriver detta. Jag har dock aldrig intresserat mig speciellt mycket för Disney, jag har aldrig läst NAFS(k)uriren, och jag vet inte så mycket om denna publikation, inte mer än att en av mina redaktörer på Egmont, Joakim Gunnarsson, är tidningens redaktör.
Med undantag för ankisttidningarna och Bild & Bubbla är samtliga ovan nämnda tidningar nerlagda sedan länge. Dessutom ser seriemarknaden helt annorlunda ut idag än det gjorde för 30-40 år sedan – för att inte tala om för 50 år sedan. Jag satt nyligen och läste om en trave Bild & Bubbla från 80- och 90-talen. I redaktionsrutan börjar det efter ett tag att dyka upp allt fler kända namn, vänner till mig jag glömt bort att de jobbade med den tidningen en gång i tiden. Ett tag kändes det nästan som att jag är den ende som aldrig ingått i Bild & Bubblas redaktion. Jag har dock skrivit artiklar och recensioner i B&B och jag har intervjuats av B&B, flera gånger till och med.

För övrigt fick jag även hem en del franska fanzines när jag skrev i Seriehorisont. Det var ofta riktigt flotta saker. Där låg de svenska fanzinen i lä – och det gjorde även Bild & Bubbla. Bäst av de franska fanzinen var P.L.G.P.P.U.R., vilket står för Plein La Gueule Pour Pas Un Rond – vilket betyder ”Käften full för en spottstyver”. P.L.G.P.P.U.R. kom ut mellan 1978 och 2003, 38 nummer blev det, och mot slutet kom den bara med ett nummer om året, eller vartannat år. Till en början var detta ett ganska enkelt fanzine i svartvitt, men den utvecklades till att bli ett påkostat prozine, för att till slut bli en ”riktig” tidskrift. Tidningen innehåller långa intervjuer med berömda serieskapare, recensioner, index och allt möjligt, samt en massa serier. Jag antar att många av de medverkande var amatörserietecknare, kanske inte alla, men det är väldigt proffsigt, elegant och franskt. Tidningen gavs ut av en förening som främjade unga serieskapare. Förlaget bakom tidningen lär fortfarande finnas kvar.
Det här blev visst en av de längsta texter jag skrivit på TOPPRAFFEL!, kanske den längsta. Stort tack till Gunnar Krantz för bilder och information! Jag bör även passa på att påminna er om att prenumerera på TOPPRAFFEL!, om ni inte redan gör det, det finns knappar för detta alldeles här under och härintill, och det är gratis. Vill ni stötta TOPPRAFFEL! ekonomiskt, vilket kan innebära att ni får läsa fler sådana här långa artiklar (jag får ju ingen lön för de dagar jag lagt på den här texten), är ni mer än välkomna att skänka en slant eller en enorm summa via PayPal, Buy Me A Coffee eller WPForms, som återfinns i spalten längst till höger på en datorskärm, eller härunder på en mobilskärm.
En kopp kaffe på det här, eller vad säger ni?
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.