Netflix: Ballad of a Small Player

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på ett svart komiskt drama med drag av thriller, och som i USA även gick en kort sväng på bio.

BALLAD OF A SMALL PLAYER, som bygger på en roman av engelsmannen Lawrence Osborne, är en ny film av tysken Edward Berger som gjorde KONKLAVEN. Jag recenserade aldrig KONKLAVEN eftersom jag missade pressvisningen, men jag såg den hemma, alldeles före Oscarsgalan; den var nominerad till åtta Oscars och kammade hem en för bästa manus efter förlaga. Jag tyckte att KONKLAVEN var bra, men så jävla bra var den inte. Kanske tyckte jag så eftersom jag såg den hemma, där det finns saker som distraherar, till exempel trafik utanför fönstret. Jag minns att jag hade svårt att hålla isär rollfigurerna; alla var likadant klädda och hade liknande namn. Filmen krävde full koncentration.

Den här nya filmen, med manus av Roland Joffés son Rowan Joffe (utan accent på e:et), tycker jag bättre om – mycket bättre. BALLAD OF A SMALL PLAYER är en enastående film.

Colin Farrell gestaltar en spelare och lurendrejare som kallar sig Lord Doyle. Med sin mustasch ser han ut som Kjell Bergqvist. Han är en man på flykt och befinner sig i Macau, där han bor på ett lyxhotell. Konstant svettig och iförd vinröd kavaj konsumerar han champagne och hummer, och iförd handskar spelar han kort med höga insatser.

Det är bara det att han inte har några pengar. Han spelar och äter på kredit. Till slut kräver stadens hotell och casinos att han betalar – han får tre dagar på sig att hosta upp en enorm summa. Doyle försöker smita, men misslyckas ständigt med detta. Än värre blir det när en engelsk kvinna, detektiven Cynthia Blithe (Tilda Swinton), dyker upp, hon har skickats till Macau för att avkräva Doyle en ännu större summa pengar – pengar Doyle lurat av en gammal dam.

Doyle beger sig till ett casino där det kan tänkas att han kan spela på kredit, så att han kan vinna pengarna han är skyldig. Där träffar han Dao Ming (Fala Chen), en av de anställda. Hon är vänlig och är först villig att låna honom pengar, men hon inser snart att han är skum. Efter att en man begått självmord alldeles utanför casinot; mannens fru hävdar att det är casinots och Dao Mings fel, följer Doyle Dao Ming hem. Hon försöker bli av med honom, men något slags tycke uppstår mellan dem. Dao Ming kan vara Doyles väg ut ur eländet.

Colin Farrell är väldigt bra i huvudrollen. Han beter sig alltmer besynnerligt, paniken tilltar, han svettas mer och mer, han får andningsbesvär, han trillar omkull, han gör dumma saker, han försöker gömma sig, han glufsar i sig hummer och dricker flera glas Buck’s Fizz han inte kan betala för till frukost.

Tilda Swinton gör en typisk Tilda Swinton-roll. Hon har en fullkomligt hopplös frisyr och bisarra glasögon, hon klär sig som om hon ska vara med i en sketch med Galenskaparna, och hennes hållning och gångstil är knepig.

Filmen slutar inte riktigt som jag förväntat mig, det är inte totalt mörker, och kanske, eller kanske inte, finns här ett övernaturligt inslag.

BALLAD OF A SMALL PLAYER är fantastisk att titta på. Det här är en otroligt snygg film! Edward Berger och hans filmfotograf James Friend utnyttjar Macau på bästa möjliga sätt. Filmen utspelar sig främst nattetid och den neonindränkta staden blänker. Färgskalan är knallig. Stämningen är närmast surrealistisk. Lägenhetskomplexet Dao Ming bor i bildar ett färgglatt rutmönster. Det är synd att filmen inte gick en sväng på bio även i Sverige, jag hade gärna sett den på stor duk; bilderna är gjorda för stor duk.

I vanliga fall brukar jag inte gillar filmer om casinos och kortspel, jag vet ingenting om kortspel, jag är fullkomligt ointresserad av kortspel, jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att titta på när folk folk spelar kort. Men – i BALLAD OF A SMALL PLAYER funkar det, här blir det inte tråkigt.

Om man inte stänger av filmen när eftertexterna börjar rulla får man se ett dansnummer med Farrell och Swinton.