Streaming: Abraham’s Boys

”Abraham’s Boys” bygger på en novell av Joe Hill. Den återfinns i novellsamlingen ”20th Century Ghosts”, vilken kom på svenska som ”Vålnader”. Novellen är på 22 korta sidor, den här filmen är 89 minuter lång, således har storyn dragits ut en hel del – vilket förvisso inte är ovanligt, se bara på alla långfilmer som bygger på Joe Hills far Stephen Kings noveller, för att inte tala om alla filmer som bygger på små korta historier av Edgar Allan Poe och HP Lovecraft.

För manus och regi står Natasha Kermani, som fick viss uppmärksamhet för sin film LUCKY, vilken jag inte sett. Joe Hill är en av producenterna.

ABRAHAM’S BOYS har tillägget A DRACULA STORY i titeln. Det här är en uppföljare till Bram Stokers roman ”Dracula”, man skulle kunna kalla det en fan fiction-uppföljare. 18 år har gått sedan Abraham Van Helsing (Titus Welliver) dödade Dracula. Han har sedan dess gift sig med Mina Harker (Jocelin Donahue), Jonathan Harker är död, och de har två söner; den tonårige Max (Brady Hepner) och den yngre Rudy (Judah Mackey). De har lämnat först London och sedan Amsterdam för att bosätta sig i Kalifornien, där de bor på en gård mitt ute i ingenstans. Det lilla huset på prärien.

Mina plågas av minnena av Dracula. Abraham Van Helsing är ett hårt familjeöverhuvud och han är besatt av att skydda sin familj mot ondskan – han är bergsäker på att det fortfarande finns vampyrer därute. Han experimenterar i källaren för att ta fram ett botemedel, eller vad det är han håller på med. Kvinnor i trakten försvinner – i en prolog får vi se hur en ensam kvinna attackeras av någon klädd i svart. Lille Rudy tycker sig höra mystiska ljud i huset. Mina och Max drömmer om Dracula.

Van Helsing lär sina söner hur man ska döda vampyrer. Man ska förstås slå en påle genom hjärtat på dem och därefter hugga eller såga av huvudet. Sönerna ställer sig tveksamma till denna utbildning. De ifrågasätter allt.

Det står ganska snart klart att Abraham Van Helsing är bindgalen och lider av vanföreställningar.

ABRAHAM’S BOYS har ett väldigt fint filmfoto av Julia Swain. Bilderna är stämningsfulla. Av någon anledning visas filmen i formatet 4:3, det vill säga det gamla TV-formatet. Det tilltaget används ibland för att göra en film mer klaustrofobisk, men här fyller det ingen större funktion.

… Men det här är en film med problem. Storyn är intressant, men filmen är alldeles för arty för sitt eget bästa, skådespeleriet är teatraliskt, i vissa fall rätt träigt och dåligt. Nästan européer pratar med amerikansk accent. Under filmens första hälft händer inte speciellt mycket, tempot är sävligt. Bäst av skådespelarna är Aurora Perrineau, som spelar en ung tjej som behöver Van Helsings hjälp när hennes bror skadats, men det görs inte så mycket av hennes roll. Jonathan Howard dyker upp en liten stund som Arthur Holmwood från Stokers roman, som oväntat besöker Van Helsing. Howard är engelsman på riktigt och pratar därför inte med amerikansk accent.

Den här filmen är inte helt hopplös. Bitvis är den rätt bra, trots sin allmänna tråkighet och halvtafflighet. Några praktiska effekter är riktigt bra. Om jag haft en tiogradig betygsskala hade jag nog satt en fyra. Möjligtvis en svag sådan.